Senaste veckan har det snackats mycket om skolan. Förra året kom PISA, uppenbart en klar blixt från himmelen för media och debattörer. Tidigare har man från forskarvärlden kommit fram till att de minskade kunskapsresultaten i skolan beror på segregation, decentralisering, diversifiering och individualisering.
Då är det lite konstigt att inget händer. Min vän skolfuxen och jag diskuterade detta i veckan. Verkar snarare som det är business as usual. Ute på kommunerna snackar man vardag och cykelställsfrågor på ledningsnivå än att funder på hur man ska handla för att vända trenden på sjunkande kunskaper hos eleverna.
Samtidigt blir man förvånad att höra Björklunds kommentarer i veckan, när Rapport presenterade resultat att kunskapsresultaten sjunker ännu mer i områden med stor segregation. Statskoleivraren Björklund avhändar sig då hela ansvaret och skyller på att det är kommunernas sak. Konstigt att det alltid är någons annans fel när inte sakerna går den rätta vägen.
Alltså är det mycket liv och lite ull, som kärringen sa när hon klippte grisen. Eller med en annat metafor, mycket ord och lite verkstad.
Skulle det inte i denna situation vi befinner oss vara bättre att man över parti- och blockgränser satte sig ned och bestämde att de 12 % av de generella statsbidragen under närmsta 5 åren omvandla till riktade statsbidrag till skolan för att bryta trenden. En nation med unga som ska ta över samhället kan inte ha dålig läsförståelse. Då hamnar vi tillbaka på 1800-talet i ett fattigsverige.
Därför, SKL och riksdagens partier: Se till att styra de generella statsbidragen till kommunerna till skolan för att öka kunskapen hos kommande generationer. Nationell samling kring Sverige som en kunskapsnation är livsviktigt. Viktigare än jobbskatteavdrag, sänkat pensioner till pensionärer, mm.
Jag tolkade Björklunds ord snarare som 'tja, så länge den här eländes kommunaliseringen av skolan består kommer det se ut såhär, och ensam kan jag faktiskt inte ändra på det, så mycket makt har jag inte'
SvaraRaderaPersonligen rasar jag för dagen mest mot hurusom DEJA tolkas - man konstaterar att flickor stressar livet ur sig i skolan, och att pojkar flyr därifrån, och slutsatsen man drar är att 'det tycks inte som om skolan passar ungdomarna, låt oss ändra på ungdomarna med stöd, medicinering, och tvångsåtgärder' istället för det rimligare 'hoppsan, det verkar som om vi bänt systemet för långt, det är så vridet mot [fyll i önskad eufemism själv] att lärandet, kunskapsinhämtandet och färdighetsutvecklandet tycks ha trillat ut genom en spricka i metallen, låt oss räta upp systemet så att det går att använda'
Morrica, så kan man tolka Björklunds ord. Och som jag tolkar har han just den där skylla ifrån sig mentaliteten bara för att han inte har kompisarna i Alliansen med sig eller för den delen de rödgröna heller.
SvaraRaderaMen för mig är det ett tecken på svagt ledarskap när man börja skylla på omgivningen och inte göra något åt saken.
DEJA - ja, det kan tydligen sägas mycket om den. Verkar rivit upp dammet duktigt. Frågan är hur skapar man en skola där flickor inte stressar livet ur sig eller för den delen det tragiska tar sitt liv och att pojkar flyr därifrån.
Har inte vuxenvärlden ett ansvar där måntro?
Eller som en vän som nu är pensionär och fd rikspolitiker. Jag trodde att vår generation genomfört jämställdheten. Men det var väl i vanlig ordning 40-talisternas övertro på social ingenjörskonst. Det tar tid och kraft att ändrandra på beteenden och värderingar.
För det vi hittills sätt i jämställdheten är väl "politiskt korrekta attityder".
Och för att förklar sambandet, enligt UGL, är attityderna bojen på vattenytan. Kedjan beteendet som sammanbinder ankaret, värderingarna, på botten. Alltså kan vi tänja på våra attityder utan att för den skull ändra beteendet. För det är det vi ser på vattenytan som vi tror är sant. Och det är det som vi speglar med enkätundersökningar.
Jag har nog inga svar men jag tyckte att Helena von Shantz blogginlägg var undergörande lika väl som dina och Mats.
Några kommentarer till den här artikeln: http://www.skolvarlden.se/artiklar/det-svenska-forskningsfiaskot
SvaraRadera