Nja, nu ska jag inte fortsätta mitt förra blogginlägg om språkbruk i olika tidsåldrar, men mera ur ett annat perspektiv där detta med ordet ständiga har betydelse.
Har i några tidigare inlägg om styrprinciper och grundläggande värderingar tagit upp några begrepp som är centrala för framgångsrikt kvalitetsarbete. En allt mer brännande punkt nu när vi närmar oss ödestidpunkten för svensk skola med ett lagkrav på systematiskt kvalitetsarbete. Denna gång tar jag upp begreppet ständiga förbättringar.
Genom tiderna jag jobbat med kvalitetsfrågor, i olika sammanhang, har detta begrepp gravt missuppfattats. Många har sneddat in fel på ordet ständig eller ständiga. Det har uppfattats som det ständigt timligen och stundligen ska förbättras utan rast och ro utan att konsolidera det man gjort. Så är inte fallet!!
Begreppet har en helt annan innebörd. Jag tar hjälp av definitionerna eller innehållsbeskrivningarna nedan.
Tittar vi in i ISO 9000 definieras begreppet ständig förbättring med:
Förbättringar av organistionens funktion och resultat bör vara ett ständigt mål.Går vi till SIQ-modellen definieras begreppet ständiga förbättringar med:
Konkurrenskraft kräver ständiga förbättringar och förnyelse av verksamhetens alla delar. Förutsättningen för detta är ett metodiskt förbättringsarbete som genomsyrar organisationen och en kultur som stimulerar till ständigt lärande, kreativitet och nya idéer.Vad man kan utläsa av detta är en sentensen av det som brukar stavas mål- och resultatstyrning, alltså grunden för systematiskt kvalitetarbete. Från 1 juli 2011 är det ett lagkrav i förskolan och skolan. Därmed förstås att ständiga förbättringar är något som ligger som grund för att utifrån resultat - vi lyckades eller det gick dit pepparn växer - sätter upp mål för att komma dit vi vill.
För att ytterligare poängtera vikten av ett mål- och resultatstyrt arbetssätt tar jag hjälp av mognadstrappan jag nämnt i tidigare blogginlägg. På första trappsteget för ständiga förbättringar finns beteendet fixa - "släcka bränder". När viss insikt nåtts når vi ett beteende på nästa trappsetg som kan kallas nödsakad korrigering. Där till är jag nödd och tvungen. När insikten ytterligare sjunkit in fokuseras beteendet på näst högsta trappsteget är systematiskt arbete att vara näst intill proaktiv. För att i det högsta mognaden på översta trappsteget där ständiga förbättringar är en integrerad del av vardagen.
Varje förskolchef, rektor, förskollärare och lärare bör bli en Ture Sventon som varje gång något hakar upp sig bör använda uttrycket: Ständigt denna Ville Wessla, för att i nästa andetag blir som Rumpenissarna i Astrid Lindgren-land: Vaför ä det på dette viset?
Källor:
ISO 9000:2000 Ledningssystem för kvalitet - Priciper och terminologi
SIQ-modellen 2010
Skollagen SFS 2010:800
Det finns fortfarande kvar en stor mängd roll och regelstyrning i skolan och jag fascineras över att så många viktiga och kunniga människor i skolans värld fortfarande för debatten mot uppföljning, mål etc när jag ser den diskussionen som passerad. Nu måste det istället handla om hur mål och uppföljning ska utformas så att vi inte tappar bort bra saker från skolan.
SvaraRaderaPlura är här en banerförare i debatten men jag är nyfiken på den otroligt passiva roll vi tilldelat eleven. Kan inte elever också vara mål och resultatstyrda aktiva deltagare?
Jag funderar också kring hur sådant som lärares yrkesetik kommer in i förbättringsarbetet och i följande inlägg funderar jag kring lärares perspektiv på omvärlden. http://janlenander.wordpress.com/2011/01/21/odmjuk-orubblighet/
Jan, visst är det så att elever ska vara mål- och resultatstyrda.
SvaraRaderaDet ska ju IUP se till om den görs på riktigt.
Varje elev borde ha en egen "elevhandbok" innehållande "Individuella mål", "Sociala mål" och "Kunskapsmål".
Resultatet ska sedan ligga till grund för hur de tillsammans med lärarna ser till att pedagogiken förbättras och deras egna inlärning.