Föredöme hit och dit

Föredömen eller inte är det viktigt att fundera över hur lärandet ska ske i framtiden. Finland har fått stått föredöme för hur barns basfärdigheter rönt framgång. Föredömen är som bekant inte kopierbara. Man måste alltid skapa den utifrån sin egen bild. Gabriel Heller Sahlgren tecknar i ett debattinlägg bilden om lärandets utveckling i Finland. Mellan finlandssvenskar och purfinnar eller de finskspråkiga delen av befolkningen fanns olika bevekelsegrunder för lärandet.

Finlandssvenskar var eliten i Finland medan den finskspråkiga delen beskrivs på detta vis:

Under denna period (under ryska överhögheten på 1800-talet) utgjorde finlandssvenskar samhällets elit, medan den finskspråkiga majoriteten i stort sett saknade nationell samhörighet och kultur. Detta skapade en besynnerlig situation: Finland var en stat utan en nation.

Finlands bildningsresa har beskrivits bra av Pasi Sahlberg. Där noterar han att Finland står inför en framtid som liknar många välfärdsstater. Det gammal sättet att se på undervisning tar han upp i avslutningskapitlet i sin bok.

Här beskriver han fyra saker som Finlands skolsystem bör eftersträva för att utvecklas och behålla hög kunskapsnivå. Fyra saker som jag personligen tycker även skulle passa svenskt skolsystem utmärkt.

1. En personlig karta för lärandet.
För alla elever är det en nödvändighet att kunna basfärdigheterna läsa, räkna och skriva. Speciellt viktigt är att inte bara knäcka läskoden utan lika mycket förstå den text man läser. Är då traditionell undervisning vägen till framgång. Kanske inte. Pasi pekar på att det bör ges alternativa sätt att lära sig basfärdigheter. Här skapar datorerna en avgörande roll oavsett teknisk form (mobil, iPad, PC, m fl). Utöver det föreslår han ett nytt sätt att se på läroplaner. Gå från de standardiserade läroplanerna till individuellt skräddarsydda läroplaner. Det senare tycks inte Finland göra utan fortsätter med generella standardiserade läroplaner.

2. Mindre klassrumsundervisning.
En hädisk tanke att klassrummet spelat ut sin roll som lärorum. Pasi föreslår att man utvecklar skräddarsydda och aktivitetsbaserat lärande. Det här med flippade klassrum. Att med hjälp av mobiler, appar, bloggar och andra digitala nätverk skapar lärandet. På detta sätt fås den individualisering som man länge eftersträvat men som är praktiskt omöjligt med dagens sätt att organisera undervisningen på.

En annan hädisk tanke är att skrota eller ha mindre ämnes- och timindelning i skolan. Fakta kan man lära sig på olika sätt idag. Skolans faktamonopol har brutits i och med nätets intåg i vår vardag. Åter är det viktigt att fundera på lärandet. Då är det intressant det här med elevhack och studier i svenska som andraspråk som 2014 års Guldäpplevinnare Karin Nygårds gör med sina elever. Programmering på lektionstid med kravet att eleverna skriver instruktionsboken till de program eleverna skapar. Ett nytt sätt att lära in språk på.

3. Utveckling av sociala färdigheter och problemlösning.
Kommunikationstekniken kommer vara avgörande för framtiden. Den kommer att påverka de arenor vi skapar sociala kontakter på i framtiden. Påverkan kommer då att ske ur ett pedagogiskt perspektiv på följande sätt:

• Människor kommer i allmänhet att vistas mindre tillsammans i en konkret social miljö. (Här är klassrummet som modell hotad.)
• Människor kommer att lära sig mer om världen och andra människor genom medier och kommunikationsteknik. (Här är lärarrollen som vi känner den idag hotad).

Thomas Fürth, Kairos Future beskrev på Skolkvalitetsdagen 27 september 2013 fem nya yrkesroller för lärarna: Ämnestränare, Ämnesledare, Superinsperatör, Mentor och Metodutvecklar. Alla bra på sin specialitet. Ämnestränare nära eleven. Ämnesledaren utvecklar ämnestränare och för in forskning och metoder i undervisningen. Superinsperatören inspiratör och entusiasmerande storföreläsare. Mentor stödja och överblicka elevens hela utbildning. Metodutvecklare utvecklar olika lärverktyg och nya metoder.

4. Engagemang och kreativitet som indikatorer på framgång.
Dagens utbildningssystem bedömer personers begåvning främst genom standardiserade kunskapsprover. Det är inte det optimala sättet att lära sig. Utvärderingen är viktig att göra utifrån hur eleven lär sig grundkunskaper och färdigheter. Här kommer Aristoteles in i bilden. Han hade tre begrepp om bildning. Ethos (förnuft, dygd och välvilja), Lagos (förnuft och fakta) och Pathos (väcka eller visa känslor). En skola som bara fokuserar Lagos har svårt att fullfölja sitt lärande uppdrag. Tänk på hur deltagarna i Sveriges yngsta mästerkockar lär sig matlagning. Kanske något att ta efter i undervisningen.

Media DN
Källor:
Sahlberg, Pasi (2012) - Lärdomar från den finska skolan, Studentlitteratur
Konferensmaterial Skolkvalitetsdagen 27 september 2013, Myntkabinettet, Friskolornas Riksförbund.