Skolkulturens grundläggande värderingar

Värdegrunder kan vara luftpastejer om de inte är kopplade till verksamhetens verklighet. De måste utgå från varje verksamhets kontext och från vedertagna definitioner av värdeorden. I SIQ-modellet finns tretton grundläggande värderingar. Tre av dessa har omtolkats för skolkulturen av Skoldialogen.

Grunden avgör stabiliteten i verksamheten. Där det under skiktet är skolkulturen. De tre grundläggande värderingarna för en skola är: Elevfokus, mogna pedagogiska ledare och ständiga förbättringar. Tittar vi på dem enskilt definieras de enligt följande.

Eleven i fokus

Vår skola bygger på att eleven är i centrum för lärandet. Det innebär att deras uttalade och underförstådda behov, krav, önskemål och förväntningar på lärandet ska vara vägledande för skolan, rektor, lärare och övrig personal och verksamheten.

Frågan man ställer sig utifrån skoldebatten är det naturligt att eleven står i centrum. Bygger undervisningen på varje elevs behov, krav och förväntningar på sitt lärande. Är undervisningen strukturerad på ett sådant sätt att varje elev kan tillgodogöra sig undervisningen. Är den målstyrd både till innehåll och utförandet? Om vi tar den beryktade normalfördelningskurvan. Undervisas eleverna bara utifrån medelmåttorna i mitten eller tas hänsyn både till den vänstra svansen där de som behöver stöd finns. Lika mycket som den högra svansen där de särbegåvade finns? Hur ser det ut er skola. Är eleven i främsta rummet?

Pedagogiskt ledarskap

För att skapa en lärande kultur sätter vi eleven och den pedagogiska pulsen i främsta rummet. Det kräver ett personligt, aktivt och synligt engagemang för varje ledare. Ledarskapets viktigaste uppgift är att ange riktningen för undervisningen, ta tillvara potentialen i varje individs erfarenheter och olikheter, skapa förutsättningar för medarbetare samt i dialog med dem definiera och följa upp målen.

Notera att det inte är bara rektor som ska vara pedagogisk ledare. I definitionen ovan står varje ledare. Alltså lika viktigt för lärarna och arbetslagsledarena. I den statliga utredningen Rektor och styrkedjan (SOU 2015:22) finns ett antal bärande ord som rektorer och lärare använder på pedagogiskt ledarskap. Tyvärr är inte dessa bärande på den definitionen ovan och inte heller knuten till verksamheten. Ord som används är lära, elev, leda, m fl. Ord som knyter ann till verksamhetens som systematiskt, analys, utvärdering och uppföljning saknas nästan helt i definitionen enligt utredningen. Vilken skolkultur skapar det när dessa väsentliga ord saknas? För skolans viktigaste uppgift är att ständigt bli bättre.

Ständiga förbättringar

Överlevnadskraften i skolan kräver ständiga förbättringar och förnyelse av alla verksamhetens delar. Förutsättningarna för detta är ett metodiskt förbättringsarbete som genomsyrar organisationen och en kultur som stimulerar till ständigt lärande, kreativitet och nya idéer.

Ska skolsystemet bli bättre måste ständiga förbättringar var i högsätet. Ett metodiskt arbete måste finnas. Här kommer metaforen om SER-huset till pass. Det som får luften i huset att rotera och skapa rätt sorts blandning är Förbättringshjulet planera-genomföra-utvärdera-förbättra. Detta är också ekvivalent med strukturerad undervisning i linje med Hattie: planering-undervisning-utvärdering-återkoppling.

Sensmoral: Skolkulturen ska inte bygga på ord som lust, respekt, tillit, tolerans, mm. Dessa är bara självklarheter som inte har med en framåtriktad offensiv skolutveckling att göra.

Media DN
Puraword: Tuffa tider
Källor:
Rektor och styrkedjan (SOU 2015:22) -Statens offentliga utredningar.
SIQ-modellen, SIQ
Skoldialogens De fem mognadstrapporna för kultur och struktur