Samverkan en svår politisk konst

Samverkar verkar vara politiks komplicerat. Det ser vi idag i den praktiskt politiken mellan S+MP med V som jokern i spelet. Det som en gång vara det borgerliga Sveriges stora problem är idag vänsterns problem.

Om Sven Wéden redan 1959 lyckats i sin mission att föra samtalen mot mitten i svensk politik kanske inte S haft ett så långt regeringsinnehav. Börjar vi med Fp och Cp hade man långt gående diskussioner om ett samgående mellan partierna efter motgångarna i ATP-striden. Problemet med den mittenorientering av politiken stöp på kärnväljarna till partierna. Bondeförbundet/Centerpartiet var förknippat med den stor kooperation av bönder och landsbygden. Folkpartiet var ett utpräglat tjänstemannaparti i städerna.

Fortsatta diskussionerna mellan de borgerliga gjordes mellan högern och folkpartiet. Sven Wéden ville skapa en mer banbrytande politik när pensionsfrågan gått förlorad för Fp. Underhandskontakter togs med Jarl Hjalmarsson och högerns partisekreterare Gunnar Svärd. Även detta gick i sank eftersom Bertil Ohlin vara fast i att evigt vara den som kom efter och inte vågade nytt. Han var fast i de framgångar han lätt partiet i från valet 1948.

Noterbart är att när borgerligheten vann valet 1976 var man inte ihop pratade. Med en långbänk i form av Fälldin och C kärnkraftspolitik. Med den ärkekonservativa Gösta Bohman och ett folkparti med Per Ahlmark som ledare. Det blev sex långa år av politiskt kaos och problem för landet rent ekonomiskt.

Samma skede 1991 när Carl Bildt tog över makten. Borgerligheten hade inte snackat ihop sig. Olof Johansson och Centern marscherade ur regeringen när Öresundsbron blev verklighet.

Resten är historia brukar man säga. När Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och Lars Leijonborg samlades hos Maud lades grunden för det stor maktövertagandet i svensk politik. Man hade skapat den nödvändiga politiska plattformen för samregerande. Valmanskåren visste på förhand vad de skulle få oavsett vilken borgerlig tillhörighet man hade. Samtidigt lyckades man mobilisera alla marginalväljare i mitten.

Kommer S+MP att lyckas med sitt kaos på vänsterkanten? Oddsen är inte stora. Den som lever får se.

Källa:
Lindberg, Hans (2013) - Kärlek, tbc och liberalism. En biografi om Sven Wéden, Ekelids förlag