Lyssnade på en diskussion i morgonsoffan mellan Anna Ekström, DEJA och en gymnasielärare. Det filmade inslaget till diskussionen av ett antal elva och tolvåringar var intressant.
Oavsett om det var pojkar eller flickor hävdade de att det inte var könet som avgjorde olikheterna. Tjejerna hävdade att det fanns lika många utåtagerande som tystlåtna tjejer. Samma sa killarna.
Kan det vara så att jämställdhets debatten har spårat ur på grund av könsfixeringen. Är det andra parametarar som styr? Är det så att det snarare är individberoende som ska styra jämställdheten?
Tanken är onekligen svindlande. Är det årtionde av kvinnlig kamp som snedvridit begreppet jämställdhet?
Med risk för att få hela feministrörelsen på mig vågar jag påstå att det ligger nog en sanning i det barnen i teveinslaget gav uttryck för.
Jag förstod inte heller sambandet mellan intervjuerna och upprördheten.
SvaraRaderaDessutom är jag väldigt osäker på vad det var barnen svarade på.
Och jag misstänker att de hade en viss insikt i vad de förväntades svara.
Det är väldigt svårt att se vilka förväntningar och koder som styr oss. Min tro är att vi alla uppfattar oss som mer toleranta och jämlika än vi de facto är.
SvaraRadera@Mats, så kan det var. Det är inte alltid vi vuxna ställer frågor till barnen på ett sätt så de förstår vad vi menar. Samtidigt har vi vuxna oxå en förmåga att könssterotypifiera saker och företeelser.
SvaraRadera@Helena, håller med om att där är svårt se vilka förväntningar och koder som styr. Därför är det intressant att fundera över vad hjärnforskningen håller på med på området. Vad är det som gör att vi har könssterotypa uppfattningar?