Regeringen verka vara på forskningstigen när det gäller att höja lärarnas löner. I dagens SvD skriver Lova Olsson om regerings satsning på en tvåårig forskarutbilning för 251 miljoner kronor för att se till att landets förskolor och skolor ska begåvas med lektorer. Kanske bara i sig. Frågan är bara är det rätt medicin att höja läranas löner?
Inte om jag ser på Klass 9A. Det är inte mer forskningsutbildade lärare som behövs, utan helt nya arbetssätt och lärare som verkligen brinner för uppgiften att lära ut. Om detta har jag skrivit igår. Möjligen kan det vara spännande att skaffa sig lektorer som kan höja kunskapsinnehållet i den befintliga undervisningen. Dock tror jag det är andra faktor som avgör om skolan ska lyckas.
Media SvD (Tyvärr går det inte att länka för att artikeln finns bara i papperstidningen).
Jag håller med dig, men det ena behöver inte förskjuta det andra. Faktiskt är jag övertygad om att en djupare kunskap i ämnet man lär ut är en förutsättning för det du tog upp i ditt förra blogginlägg, konsten att lära ut där eleven befinner sig.
SvaraRaderaDet handlar enligt mig om mer ämnesdidaktik. Det krävs kunskap i ett ämne för att veta vad man bör välja bort och vad som ska prioriteras. Det krävs en medvetenhet och helhetssyn för att kunna legitimera varför ens undervisning ser ut som den gör och varför betygsättningen ser ut som den gör. Det krävs en djup förståelse för ämnet och såväl ett djup som en bredd för att på bästa sätt kunna välja undervisningssätt där läraren kan omvandla sin egen akademiska kunskap till en nivå som passar eleven.
Jag håller med om att metodiken är viktig och ibland eftersatt. Samtidigt ser grupper olika ut inte bara mellan skolor och årskurser utan beroende på vilken specifik elevsammansättning gruppen har.
En metod som är framgångsrik i en klass är en flopp i en parallellklass. Jag tror det handlar mycket om flexibilitet, ständigt nya erfarenheter, utvärderingar och ett kvalitativt samarbete mellan såväl lärare, som lärare och skolledning. Dessa faktorer samt naturligtvis lärarens sociala kompetens och ett engagemang, helst också en passion för ämnet tror jag är viktiga för att på allvar förbättra resultaten i skolan.
En lektor kan med sin kunskap säkerligen bidra och inspirera resten av kollegiet på ett nödvändigt sätt, som i förlängningen kan höja elevernas faktiska kunskapsnivå.
Jag kanske har gymnasieperapektiv men jag ser hur djupt ämneskunniga lärare kan driva fram nya metoder för en grupp lärare. Jag upplever att elevengagemang ökar med ämneskunnigheten och ser att 9A Malins brister rent didaktiskt hänger ihop med bristande kunskaper i det hon ska undervisa i.
SvaraRaderaJag instämmer i nästan allt som Gertie formulerar.
Någon mirakelkur är lektorer knappas, men jag tror att en karriärväg för lärare och tillgång till lärare med extra ämnesdjup kan ge ett lyft.
SvaraRaderaGertie och Jan formulerar vinsterna med ämnesdjup väl.
Visst håller jag med er alla tre.
SvaraRaderaProblemet är bara när det blir en allmänn debatt vinklad så detta med lektorer är det som skulle vara det som gör att lärarlönerna höjdes. Så är inte fallet.
Däremot kan det bidra till att utveckla innehållet i ämneskunskapen på en skola bland övriga lärare. Men för att det ska fungera måste det till en helt annat sätt att organisera kompetensutvecklingen på skolan.