Riktigt så är det nog inte. Problemet ligger snarare på ett helt annat plan. Efter att utbildat några fritidspolitiker i det nya som ska inträffa från 1 juli 2011 kan jag konstatera följande.
Problemen i skolan bottnar snarare i att fritidspolitikerna inte varit tydliga kravsättare utifrån de nationella kraven. Kunskapen om de nationella styrdokumenten har varit frånvarande i nämnderna. Det har också avsaknad styrinstrument och avsaknad av uppföljning på vad faktiskt undervisningen ger för resultat i förhållande till kraven i styrdokumenten.
Samtidigt blir man förvånad över de signaler som kommit i de seminarier och informationer som gjorts från Skolverket att den nya skollagen och läroplanerna inte i stort förändrar något i förhållande till nu. Mer osant kan man inte hitta. Om man ska börja tillämpa de krav som finns i nya skollagen är det omfattande ombyggnation som krävs i många kommuner och fristående skolkoncerner.
Huvudmannen och de kommunala nämnderna har här ett gyllen tillfälle att bygga om fallfärdiga "byggen" utbildningen berivs under. Ombyggnaden, med tydliga krav på vad som ska redovisas till nämnden, ger förutsättningen till en skola som levererar det den ska, kunskaper till det uppväxande släktet.
Uppdaterat 110318
Idag bemöter Mikaela Valtersson (MP) utbildningsminister i Svenska Dagbladet. Det intressanta är att hon förstärker bilden av att det är minoritetspartierna i riksdagen V och FP som vill ha statlig styrning av skolan. Något som på inte sätt främjar de systemfel som skolan har. Systemfel för det saknas system.
Det är först när skolan och skolpolitiska debattörer inser att problemet sitter i själva uppbyggnaden och sättet att bedriva skolan på som något kan hända. Skolan har haft tjugo år på sig att tillämpa de statliga styrdokumenten på eget skön, men suttit fast i tvångströjan från SÖ-tiden. Dags att börja omsätta HUR i den dagliga undervisningen.
Kan bara instämma med Mikaela Valtersson (MP)
Det är dags att huvudmännen inser att deras mandat slutar vid skolgrinden och att rektorer och lärare börjar ägna sig åt sitt kunskapsuppdrag på det sätt de själv finner bäst för att omsätta kraven i styrdokumenten.
Den skolpolitiska debatten behöver breddas, men bortom katedern och frågan om huvudmännen. Vi ska komma ihåg att decentraliseringen av skolan syftade till att ge lärarna ett större professionellt utrymme.
Media SvD
Det finns nog diverse privata agendor när det gäller återförstatligande, och en och annan är säkert ute efter ökad status. Somliga tror på ökad lön (vilket ju användes som ett av de tunga argumenten för kommunlisering på sin tid, var det inte? Inte mycket är nytt under solen.) Själv tror jag varken på det ena eller det andra, och uppriktigt talat, lärarnas situation är inte i någon mån orsaken till att jag vill se ett återförstatligande.
SvaraRaderaDet är för eleverna skull. Som du säger är det många kommunpolitiker som är grundligt okunniga, och denna okunnighet går ut över eleverna. I ena änden av skalan har du Tolvåkersskolan, i andra änden Nossebro. Det är inte anständigt att elevers skolverklighet skall se så annorlunda ut, på grund av lokala, okunniga, politikers nycker.
Det funkar inte att låta lokalpolitiker härja som de vill, och skolinspektionens möjligheter är otillräckliga. Vill vi ha ett samhälle med rimlig kunskapsnivå måste vi ta ansvar för det. Tillsammans. Allesammans.
Lärarna är vuxna, och de har möjligheten att säga upp sig och byta karriär. Eleverna har skolplikt, och de är utlämnade på nåd och onåd. För elevernas skulle måste vi höja lägstanivån på kvalitén i svenska skolor dramatiskt, och det kommer inte att ske så länge Lars-Göran i Svinarp har makten, och ansvaret flyter omkring i lokala ankdammars muggiga vatten.
Oj, Morrica. Det var ett flammande brandtal för den planekonomiska upprättelsen. Det enda jag vet är att den aldrig har fungerat.
SvaraRaderaDet andra är att det är rätt märkligt att en liberal skriker efter mer överstatlighet. Tvärt emot dess idologi.
Det tredje, så länge moderaterna har den dominerande ställningen i Alliansen lär aldrig FP få igenom sina "våta drömmar". Där har ju faktiskt S och M samma romantiska drömmar om folkhemmet. Den ena röd den andra blågrå.
Så någonstanns måste man inse att det är "våta drömmar" om statlig skola och inse att man måste börja jobba efter den realiteter som gäller.
Om vi pratar realpolitik har jag faktiskt hopp efter gårdagens utbildning i från lag till handling med politiker.
Det gemensamma, oavsätt politisk färg, var att man inte hade kunskap om hur viktigt deras roll som kravställare var och att den nya lagen, genom valfriheten, givit dem makt att driva skolfrågor på ett helt annat sätt utan att bryta mot de nationella styrdokumenten.
En annan synd är väl statens slappa förhållingssätt till granskningen av skolorna historiskt.
Där många kommuner och förvaltningar kunnat varit återfallsförbrytare utan att det kostat något. Nya skollagen kostar och dessa sötebrödsdagar är över för den offentliga huvudmännen. Juridiken kommer att ta över skolsverige för dem som inte följer kraven.
Min observation är att det är för mycket backspegel i diskussionen och för låg kunskap om vad som komma skall.
Uppföljningen av lärarens viktigaste uppdrag är något som huvudman behöver satsa mycket mer på istället för att peta i sådant huvudmannen inte begriper. Huvudmannen måste ha flexibilitet och resurser för att kunna göra något åt skolproblem snabbt. Klarar kommunerna detta så "fine by me" men ifall de inte lever upp till detta så måste vi byta till en huvudman som tar detta ansvar.
SvaraRaderaMed tanke på hur dåligt dagens skolmarknad fungerar känns det inte rättvist att hävda att Morricas resonemang innebär planekonomi. En beställare som följer upp målstyrda skolor och ser till att resuser tillförs där det behövs kan skapa en bättre skolmarknad.
Diskussionen kring mitt senaste inlägg om "Strukturerade lärarledd undervisning" börja svänga mot allt mer om hur förändringar av skolan ska gå till och på vilka grunder. Jag kan inte låta bli att försöka locka dig till att delta.