Kärlek, tbc och liberalism hänger ihop mer än man först kan tro. Det har förkroppsligats via Sven Wedén. Den som nog mer än Bertil Ohlin förkroppsligat socialliberalismen. En möjlig modernare variant är Bengt Westerberg. Berättelsen om Sven Wedén är extra intressant eftersom jag som liten knodd hörde talas om fabrikören som var politiker. Inte för att jag tog någon större notis om hans gärning. Det är först nu jag förstår hans storhet i svensk politik.
Intressant är hans uppväxt i den fabrikörselit i Eskilstuna som präglades av starka högerideal. Där det även fanns inslag av en allmän välvilja till Nazityskland. Kanske inte så underligt att det frodades i den utpräglade verkstadsindustristaden. En stad beroende mycket av den tyska marknaden på den tiden. Då är hans resa intressant. Både från tiden i sanatoriet Romanäs och sin starka kärlek till hustrun Marianne. En resa som innebar stor påverkan på det politiska skeendet av svensk politik under 1950- och 1960-talet. I skuggan av Bertil Ohlin verkade han stort inom områden som bostadspolitik och företagsekonomi. Sven Wedén var en tydlig antinazist med förebilder som Torgny Segerstedt, J A Selander och Ture Nerman.
Sven var den som väckte frågan om företagsdemokrati i svensk politik långt innan Rudolf Meidner och LO började sitt korståg. Så företagsdemokrati är inget vi ska premiera socialdemokratin för lika lite som bostadspolitiken. Här byggde Sven Wedén en plattform som drev Tage Erlander framför sig.
För att förstå det politiska panoramat under tillväxtåren i Sverige är det viktigt att skapa sig en bild av hur politik och samhälle utvecklades genom de ledande personernas horisont. Med Hans Lindblads biografi om Sven Wedén får man ytterligare en pusselbit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar