"Det löser sig" - synsättet

Skoldebatten tenderar ibland att fokusera den slappa ordningen "det löser sig"-synsättet. Ett synsätt som S haft. Nu verkar det var på väg tillbaka till mer detaljstyrning. Återfallsförbrytare med andra ord. En inte särdeles framgångsrik syn. Om man inte har föräldrar som kan hjälpa barnen är det skolans uppgift.

Min skolfröken svarade min mor följande: Roger kan bara han vill. Mor undrade om jag hade det svårt i skolan. Vilket jag inte hade men tycket det var erbarmligt och tråkigt. Speciellt i kontexten av att ha problem med läsa och skriva. Man betraktades som dum, vilket tärde på självförtroendet. Men jag hade och har en enorm vilja att lära mig nytt. Givet att jag inte hade föräldrar som kund berodde det på mig själv. Detta är i en skola formad av 1946 års skolkommission och 1960-tal.

Alice Teodorescu kommer tillbaka till det här med skolan som den sociala arena som både står för kunskap och social fostran. Hon säger i DNs lördagsintervju (151128):

Det meritokratiska synsättet är en högst liberal värdering, att man oavsett förutsättningar ska kunna ta sig någonstans. Socialdemokratin i Sverige förvaltade det väldigt väl, fram till att man slutade göra det, det beklagar jag.

Det löser sig för dem som får hjälp hemifrån, alla andra behöver ett system som ställer upp de kraven. Därför tror jag att det för sådana som mig och Daniel Suhonen (känd socialdemokratisk debattör), vilket han har sagt i någon intervju, var viktigt med läxor och betyg. Det blev ett sätt att på papperet visa att vi är lika duktiga som alla andra. Det kanske största sveket i den moderna skolan är att vi har gått över till att man ska lära sig och lägga upp sin undervisning själv.

Det här är säkert som att svära i kyrkan. Jag tillhör den generation som mätts sedan första termin i skolan med betyg varje termin. Till och med i "ordning och uppförande". Mig veterligen har jag inte tagit skada av detta mätande. Det gav en tydlig signal att anstränga sig när det behövdes. Debatten och synsätten på undervisningsmetoder och annat har gått över styr. Vad många inte förstår är att skolan inte är en homogen företeelse. En logik styr förskolan där lek-omsorg-lärande hänger ihop i undervisningen. Förskoleklassen är brygga mellan förskolan och skolan. De första 6 åren i skolan har en egen logik. Där är fokus baserad på basalt lärande av läsa, skriva och räkna. Utan dessa färdigheter är allt annat lärande svårt. Har du inte detta blir det svårt högre upp i skolsystemet.

Sverige som har varit ett invandrarland länge har haft möjligheter att integrera de som kommit. Det verkar ha tappats bort på vägen. För det bästa med skolan är just det Alice Teodorescu säger:

Skolfrågan är också högst instrumental i frågor om integration. 

Låt oss börja bygga en skola som åter lyckades med det som tidigare invandrade svenskar fick. En väg in i det svenska samhället.

Media DN