Världens bästa förskola - fyrtio år

Världens bästa förskola skapades för fyrtio år sedan. De som politiskt var förgrundsfigurer i dess tillkomst var Birgitta Dahl och Ingvar Carlsson. Ingvar Carlsson var den som var ordförande i Barnstugeutredningen. Redan då diskuterades omsorg eller pedagogik. Ingvar Carlsson var redan från början inne på att det skulle vara en kombo av dem båda.

Birgitta Dahl berättar på seminariet om kampen från sent 50-tal och framåt om kvinnans rätt till en jämställd tillvara där sambeskattning var ett hinder. Hur hon och några S-kvinnor förde kampen mot gubbarna som fått allt på en räkmacka. Ingvar Carlsson berättar om sitt trixande med en karriärhustru och problemet med barnpassningen under dagens arbetetid. I den webbsända seminariet berättar han om vedermödorna hemma i Tyresö. Så småningom byggdes ett dagis nära husknuten.

Nedersta bilden är den vy Ingvar Carlsson sedan kunde se när hans barn var för gamla att gå i förskolan.

Bengt Westerberg berättar om behovet att sätta tryck på kommunerna för att få utbyggnaden av förskolan att fungera. Genom att öppna upp för fler än bara föräldrakooperativ att driva verksamhet. Eftersom behovet av förskolor var så stort lyckades man att skapa en förskola som klarade efterfrågan på platser genom att öppna upp för andra att skapa "Pysslingen" liknade företag. Dessutom började man titta sig runt om pedagogiska metoder. Man tog sig till Italien och plockade hem Reggio Emilia.

Ylva Johansson berättade om arbetet när förskolan flyttat från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet. Om arbetet att utveckla en läroplan för förskolan. En intressant exposé över betydelsen att barn lär sig och kan föra diskussioner vid middagsbordet hemma. Speciellt kanske kring naturvetenskap och teknik.

Det unika med svensk förskola är kombon lek-omsorg-lärande. Med läroplanens tillkomst blev fokuset mer på lärandet. Det förädlades ytterligare genom att läroplanen reviderades 2010 för att gälla från 1 juli 2011. Här har fokuset blivit större på utveckling och lärande i en tematiskt lärande.

Professor Ingrid Pramling Samuelsson, Göteborgs Universitet, tog upp vilka utmaningar världens bästa förskola står inför. En av dem är förskollärarna. De som har en utbildning som inte bygger på läroplanen. Där tycks det vara en dålig förståelse till det uppdrag förskolan har. Själv minns jag vid ett utbildningstillfälle om systematiskt kvalitetsarbete. Några kursdeltagare kom från fristående förskolor. De hade prioriterat omsorgen och inte lärandet eftersom den gamla lagstiftningen inte hade krav på att alla skulle använda en nationell läroplan. Kursdeltagarna räckte upp läroplanen i luften och undrade vad denna skrift var för något? Hur ska vi använda den i vardagen?

Andra utmaningar är att definiera begreppet undervisning i förskolan. Vad är det för något och vilken didaktik är relevant för förskolan. Här kan man fundera en stund på förskolor som bygger på Mulleskolans (I Ur och Skur)- eller Montessoripedagogiken. De har skapat didaktik och undervisningsprocesser för lärandet. Hur kan liknande görs i förskolor som inte har en speciell pedagogik.

Förskolan är den skolform som har mest frekvent kontakt med vårdnadshavarna. En fördel i utvecklingen av lärandet och barnets utveckling. Den samverkan saknas i den vanliga skolan. Den styrkan borde förstärkas. Frågan i detta sammanhang är hur det här med uppföljning, utvärdering och utveckling ska göras i förskolan. Denna del av läroplanen har uppfattats som bara ett fokus på dokumentation och en börda.

Tanken bakom denna del av läroplanen är att försöka skapa struktur och systematik i förskolans utveckling och lärande. I min och Hans-Olof Hanselids handbok har vi praktiskt beskrivit hur detta kan gå till. Med dagens teknik är detta med dokumentation inte betungande. Det finns inte en given metod. Här är det fritt fram för förskolorna att välja den teknik man vill. Det viktiga är innehållet och hur man kan använda den för att utveckla barns lärande och pedagogiken. Vad fungerar och inte? Några dokumentationsmetoder man kan använda är:

• videodokumentation i lärandet
• portfolio
• pedagogisk planering
• bilder
• spaltdiagram
• blogg.

Ytterligare en utmaning är sättet att organisera förskolan. Vilket perspektiv ska man ha? Vems villkor ska gälla? Barnets eller de vuxna. Här kommer frågan om barngruppernas storlek in. Det är kanske inte storleken i sig som är avgörande utan mixen hur man sätter ihop barngrupper. Hur man än ser på barngrupper är det en social arena. En arena där barn ska lära sig att socialisera. Här dyker det vikta momentet kränkningar och trakasserier in. En svår konst att hantera i barns självblivande med vad som kan tänkas vara kräkningar. Vad är goda umgängesformer? Vad får man gör och inte göra mot varandra? Här dyker även skilda kulturer upp i det mångkulturella Sverige och kulturkrockar mellan svensk kultur kontra barns kultur från andra länder. I Kina är lek lika med att vara lat och har inget med lärande att göra ur ett kinesiskt perspektiv. 

Den kanske största utmaningen är dock jämställdheten. Förskolans tillblivelse under sextiotalet var ett jämställdhetsprojekt för att lösa kvinnors rätt till egen försörjning. Då behövde barn tas om hand för att det skulle vara möjligt för kvinnan att förvärvsarbeta. Idag har vi ett annat jämställdhets bekymmer. Den om professionens sammansättning. I barns vuxenblivande är förebilder avgörande. Eftersom barn har två sociala arenor, förskolan och hemmet, behöver de manliga andelen i den sociala arena förskolan öka. Enkönade arbetsplatser har aldrig varit av godo. Därför behöver förskolan utvecklas på samma sätt som samhället på 60-talet fast i omvänd ordning.

Världens bästa förskola står inför stora utmaningar för att behålla tätpositionen. Hög tid att börja vandringen inom de områden jag beskrivit ovan. Hur vill vi att förskolan ska se ut om fyrtio år?

Utbildningsutskottets seminarium den 18 november 2015:
Förskolan 40 år
Källa:
Seminariet 151118
Danielsson, Roger J & Hanselid, Hans-Olof (2015) - Det pedagogiska kretsloppet - ett kvalitetslyft för förskolan, Skoldialogen