Ett av de bevingade ordstäven som finns kring att inte sticka ut är följande:
Om du vill undvika kritik: Säg ingenting, gör ingenting, var ingenting!
Elbert Hubbard (1856-1915)Samhällsdebatten verkar var väldigt förutsägbar. I den konsensussjuka vi har i Sverige gäller det att vara överens. Bra, men gagnar det en konstruktivt kritik? Är det öppet för att ha olika meningar innan man kommer fram till en gemensam ståndpunkt. Under min uppväxt vara det mer vanligt med ifrågasättande av etablerade sanningar. I dagens mer genom medialiserade samhälle verkar det kritiska tänkandet försvunnit genom att åsikten en knapptryckning bort.
Åsikten är viktigare än sanningen. Tycka och tro utan fakta är dagens melodi. Att tyst inte säga något utan hålla med. Inte göra något utan vända ryggen åt. Trots detta börjar vi se civil olydnad genom det engagemang som uppstått i samband med flyktingströmmarna. Det är bra. Men i övrigt kan man fundera över vilken och vems ord som är sanningar.
Anna Dahlberg, Expressen, går i en ledar in på detta att vi väljer vilka vi vill tro på. Somliga som säger sanningar får etiketter sig påklistrade av dem som tycker sig ha tolkningsföreträdet. Vänstern är duktiga på att klistra etiketter på de som vågar ha en annan åsikt. Vänster fortsätter i god plakatanda från 70-talet att basunera ut sitt budskap. På tal om Karl Ove Knausgårds uttalande om Sverige skriver Anna:
Vi söker inte sanningen som den är, menade Knausgård, utan sådan som den bör vara - en tillrättalagd version.Tragiskt. Har skolan förstört människors förmåga till källkritik, konstruktivt tänkande och öppenhet att bryta olika åsikter emot varandra? Har saltet mist sin kraft? För om är vi på ett sluttande plan utför. De som vågar säga saker som inte kliar varken vänstern eller extremhögern är viktiga i en sund demokrati. Därför bör vi följa Anna Dahlbergs slutord i artikeln:
Vi borde vårda dem, inte frysa ut dem.
Media Expressen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar