Svartrockanars dödsdans

Svartrockarna verkar blomma ut i en dödsdans. För andra gången 2015 har frihetens huvudstad blivit symbolen för terrorism, oförsonlighet och jihadism.

Fredagen den 13 november 2015 skrivs in i historieböckerna som den blodigaste attacken på kosmopolitik, kulturell mångfald och yttrandefrihet. De som utförde dådet i Paris måste var totalt störda individer även om de på ytan kan verka normala.

Låt oss vara observanta på strömningar i samhället som begränsar mångfald och tolereras. När man börjar skönja intolerans i den offentliga rummet är det fara å färde. Tendenser i Sverige börja spela främlingsfientligheten i händerna. Vänster är duktiga på etikettering. De verkar ha svårt att skilja sig från Marx och 1800-talsläror.

Den dag kulturen blir ängslig och böjer sig från censuren från rappare och andra diverse organisationer med mer eller mindre grumligt budskap är vi på ett sluttande plan utför. Oavsett om dessa organisationer finns på vänster eller höger kanten på det politiska spektra skapar de en osund samhällssyn. Jag tycker Suzann Ostens uttalande om vår ängslighet är viktig att lägga på minnet:

”Jag tror inte att oro och känslor är farliga.” Farligt blir det däremot när kulturen tassar, sorterar bort och plockar ner.

Kulturen är just det som den nordöstra delen av Paris representerar. När angrepp på det som skapar mellanmänsklighet görs har vi förlorat det som franska revolutionen, upplysningen till studentupproret 1968 står för. 

      

Media SvD, Expressen