söndagen den 30:e oktober 2011

Pippi på koll

Man slutar aldrig att förvånas över okunniga språkbruk. Kvalitetskontroll vad är det för något?

Senast använder PJ Anders Linder det i sin söndagskrönika, som för övrigt är läsvärd, och Daniel Persson i dagens SvD.

PJ skriver på tal om lycksökare i välfärdsföretagen inom skolan och vård:
Fristående kvalitetskontroll ligger såväl i företagens som brukarnas och skattebetalarnas intresse.
Daniel skriver om den högre utbildningen:
Det minsta som kan krävas av utbildningsfabriken är att den inrättar en avdelning för kvalitetskontroll.


Med andra ord förespråkar herrarna en avdelning som går in och justerar slutprodukten. Ungefär som gamla studentexamen, där studenten kuggades av externa personer förr i världen. För vad hela tänket med kontroll har att göra med har man okritiskt tagit från den privata industrisvären.

Förr i världen producerade man fordon utan att funktionstesta dem utefter linan. Slutkontrollen innan de släpptes ut från fabriken innebara oftast dyra justeringskostnader. Detta sätt gick att tillämpa i en marknad som var säljarens. När konkurrensen ändrades och Japanerna fick herraväldet i fordonsindustrin gick det åt skogen för dem som tillämpade detta kontrollsätt. Man hamnade i ett gigantiskt felträsk. Det gällde att gör rätt från början. Det är det kvalitetsarbetet handlar om.

Dessutom förstår jag inte hur man ska kunna kontrollera något som redan har hänt. Tjänster dit vård och skola hör görs i en symbios mellan kund och utförare. Tjänster är en serie händelser som inträffar. Den enda som har kontroll över flödet är just eleven - läraren eller patienten - läkaren. Fel som uppstått är redan fullbordade. Att i efterhand kontrollera detta är bara en form av juridik som bara ska fastställa vem som gjorde fel.

Inte ett särdeles begåvat sätt att tillämpa kvalitetsarbetet på. Herr journalister och politiker visar här en djup okunskap om det moderna kvalitetstänket. Dags att lära sig det innan man börjar prata eller skriva för att skapa opinion kring detta.

Om det ska finnas en fristående rating baserat på kvalitet behövs det kända kriterier utefter hur denna kvalitetsranking ska göras. Här är de skolformsvisa läroplanerna lämpliga som kriterier kopplat till en mätskala med vetenskaplig grund, ett läroplansindex. Samma gäller den interna säkringen av att "utbildningsfabriken" levererar kvalitet.

För övrigt anser jag att systematiskt kvalitetsarbete är det som ska öka måluppfyllelsen i skolan.

Media SvD1, SvD2

torsdagen den 27:e oktober 2011

Alla dessa papper

Diskussionen om det här med dokumentation i skolan har tagit en konstig vändning. Senast i ett inlägg av Maj Stoddard i Läranas tidning. Man undrar vilken annan profession som är befriad från att dokumentera sitt arbete. Jag känner ingen.

Samtidigt är det en konstig syn på tillvaran. Det är en syn som omfattas av många hantverkare och småföretagare. Det viktigaste är att jobbet blir gjort, inte hur det blir gjort och på vilket sätt man ska förbättra sättet att jobba.

Med parollen Säg nej till allt skrivjobb kan man konstatera att lärare därmed gör sig skyldig till lagtrots. Eller är det så illa ställt att lärarkåren inte känner till eller kan lagkraven. Än mindre läst de allmänna råden från Skolverket om undervisningen utifrån de nya styrdokumenten. För att lärarna framgent ska klara jobbet måste de ha tre dokument med sig i klassrummet: Skollagen, läroplanen och barnkonventionen.

Det är dags för lärarkåren att snabbt fundera på hur det nya landskapet ligger och börja jobba på ett nytt sätt. För ingen ska inbilla mig att man är så "minnesgod" att man kommer ihåg vad man gjorde senaste dagen om man inte noterar detta i något dokument, elektroniskt eller pappersmässigt.

Dessutom är skolan mål- och resultatstyrd vilket innebär att systematiskt kvalitetsarbete är ett måste. Men ordet kvalitet är inte lika med dokumentation som lärarna uppenbarligen fått för sig. Det vittnar bara om en skriande okunskap hur man arbetar för att öka måluppfyllelsen både i det pedagogiska arbetet som för undervisningens innehåll mot eleverna.

För övrigt anser jag att lärarna är viktiga för skolan, men att de inte går att jobba som man alltid har gjort.

Media Lärarnas tidning

onsdagen den 26:e oktober 2011

Mönstret går igen

Då är det bekräftat igen, genom alla historier om hur skolan misstolkar de särbegåvade. Dagens läsarkommentarer till Idagsidans serie om särbegåvade vittnar om hur föräldrar fått kämpa för sina barn som är understimulerade av skolan och sina lärare.

Tydligen får inte lärarna lära sig på lärarutbildningen att det inte finns ett givet allomfattande sätt att undervisa. Även om man har krav på minsta innehållet i undervisningen och en timplan innebär det inte att undervisningen måste göras i en given ordning. Verkar som skolan fullständigt har missat vad individualisering innebär.

Individualisering innebär inte individuellt arbete. Det som tillämpas med förödande konsekvenser inom matematiken, självräkning. Individualiserad undervisning innebär att undervisningen organiseras så att den möter den enskilda individens förutsättningar och behov. Detta oavsett om det är barn med särskilt behov eller särbegåvade barn. Tyvärr har de skapats någon slags norm att alla ska följa normalbegåvningarnas arbetstakt.

Det är bekvämt för lärare att göra så, att bara se till kollektivet före individen. Sorgligt.

Här måste grundskolan noggrannare börja följa de nya styrdokumenten för skolan. I dessa krävs en strukturerad undervisning. Det kan man inte beskylla den för att tillämpa idag. Här har rektorer ett viktigt uppdrag att leda det pedagogiska arbetet så att möjligheterna till individualisering görs på riktigt.

För övrigt anser jag att särbegåvade ska lyftas fram som goda exempel att följa för andra i klassen.

Media SvD

måndagen den 24:e oktober 2011

Idrotten tränger ut skolan

Man undrar vad elitidrotten håller på med. De verkar vara kravställare på kommuner som har framgångsrika idrottslag. Kravställare att laget inte får vara med och leka om de inte bygger flotta anläggningar. Anläggningar som belastar kommunbudgeten.

Enligt ett Rapport inslag söndagkväll håller dessa krav på att spoliera annan kommunal verksamhet. Främst skolan. Ytterligare en börda på en redan ansträngd kommunal budget. De kommuner som väljer att finansiera dessa anläggningar prioriterar uppenbarligen inte barnen i kommunen och dess kunskapsutveckling.

På M stämman i helgen slogs det fast att skolan fortsättningsvis ska var kommunal. Beslut ska fattas så nära verksamheten som möjligt. En god tanke, men när idrotten får sådana undanträgnings effekter på den kommunala ekonomin skrämmer det.

Man undrar var prioriteringarna ligger? Ett lag i elitserien eller skolgången för kommunens barn?

För övrigt anser jag att idrotten ska bära sina kostnader själva.

Media SVT Play

söndagen den 23:e oktober 2011

Kvävd lärandeglädje

Jantelagen och en jämställdhet som spårat ur är en black om foten för Sverige. Specielbegåvade eller som det heter på byråkrat svenska, särbegåvningar, har varit på undantag länge. Som inte det räcker har man skapat yrken som ska få med de där som behöver hjälp, specialpedagoger.

Allt förfelas i landet lagom eftersom det  verkar att man bara kan förlika sig med de där människorna som är "medel måttliga", normalbegåvade och högpresterande. Ett arv från det där synsättet som rått under en hegonomi som nu är bruten. Men som tycks leva kvar.

Samtidigt kan man fundera över om det här lagomtänkandet har planterats in i skolan genom det "snåla systerskapet"? Övervägande delen av de som förmedlar barnen och eleverna kunskap är av det kvinnliga könet. Kännetecknet på systerskapet är att ingen ska sticka ut åt det ena eller andra hållet. Då är man en förrädare.

Är bristen på jämlikhet mellan könen i lärarkåren orsaken till att vi inte stöder de som har problem? Eller inte stöder dem som vill vidare?

För övrigt anser jag att var och en har sin rätt att nå resultat, för lika är vi inte.

Media SvD

lördagen den 22:e oktober 2011

Hur svårt kan det vara

Läser om det här med hatgrupper på Facebook i dagens Eskilstuna-Kuriren. En nitton årig tjej har blivit utsatt för en hatkampanj med tillhyggen som är osmakliga. Så osmakliga att jag inte ens tycker det är värda att citera.

Det som förvånar mig högeligen är hur dessa hat kampanjer kan pågå utan att Facebook får tummen ur och tar bort dessa grupper fast de anmäls. Hur svårt kan det vara?

Samtidigt undra jag hur människor är skapta. Tror man att man är osynlig bara för att du sitter bakom en skärm och skriver? Vi är något mer civiliserade i gemen när vi möts öga mot öga. Men verkar tappa helt moraliska spärrar när vi hamnar vid tangentbordet.

Den här typen av hatgrupper som i dess förlängning innebär att hatobjektet tar sitt liv skulle jag vilja betrakta som en form av överlagt mord. Att rättsväsendet inte hänger med i den moderna utvecklingen är en skrämmande utveckling i sig.

Samtidigt är det också ett svek mot det uppväxande släktet att skolan tycks vara lika handfallen när det gäller att undervisa i moral och etik i skolan. Vad är acceptabelt att skriva? Vilka koder gäller för det skrivna ordet? När blir det skrivan en ärekränkning eller ett allvarligt hot?

Frågorna kan göras många. Skolan har verkligen ett ansvar så fallet med den 19-åriga Madeleine, i papperstidningen Eskilstuna-Kuriren, inte får efterföljare.

Jag trodde i min enfald att "Bjärstafallet" skulle få en efterföljande uppryckning i skolan kring detta med e-kräkningar. Uppenbarligen inte. Det bekräftas också av Skolinspektionens granskning under 2010. På bronsplats kommer skolans oförmåga att jobba med värdegrunden och den del av läroplanen som handlar om Normer och värden.

För övrigt anser jag att Facebook borde ta lärdom och skapa en snabbare och bättre övervakning av grupper som har hat som grund.

Media Eskilstuna-Kuriren

torsdagen den 20:e oktober 2011

Renovera undervisningen

En återkommande fråga i undervisningen är arbetssättet. För att få undervisningen att fungera är frågan hur själva undervisningen går till och vad aktiviteterna innehåller från ax till limpa.

Utgår man från en elevcentrerad syn på flödet av aktiviteter och frågar sig vilka arbetsuppgifter som ska göras i det pedagogiska arbetet får man ett optimalt innehåll.

I och med de nya kraven i skollag och andra styrdokument har förskollärare och lärares arbetsinnehåll ändrats. Därför är det viktigt att förskolechefer och rektorer tar i sitt mandat och ändrar den inre organisationen. Skollagen har givit dem både delegationsrätt och makten över verksamheten på förskolan och skolan.

Gör man en kartläggning av arbetsuppgifter i undervisningen utifrån eleven i centrum och styrdokumentens krav kommer man att se vilka uppgifter som ska genomföras för att lyckas leverera kunskapsmålen. Säkert kommer man att se att det sätt man idag arbetar på är helt upp åt väggarna. Därför måste arbetsfördelningen omprioriteras i skolan.

I dagens SvD redogörs för att detta skulle låsas in i fackliga avtal. En konstig sätt att se på detta. Saker blir inte bättre för att man låser in dem i avtal mellan parter. Dessa frågor är ett ansvar för den som leder en verksamhet.

Media SvD

måndagen den 17:e oktober 2011

Lat men smart

Denna något provocerande rubrik brukar jag ta till på personer som har någon form av begåvning. Den ska skiljas från att du inte vill prestera. Min kära mor som är född i fattig Sverige har alltid studsat på detta påstående. I det samhälle hon växte upp betydde ordet lat lika med oduglig. Där var inget annat än praktiskt arbete som var normen. Den som var lat var en som drog benen efter sig och inte lyckades arbeta.

Dagdrömmande och fantasier tillhörde inte föreställnings världen.

Det var en sida av det här med särbegåvningar. Trist nog kan jag tycka att dagens samhälle har en liknande syn på de barn som har särbegåvningar. Speciellt ibland lärare och i vissa fall specialpedagoger. Det är slående när man läser SvDs Idagsida att även de särbegåvade behöver stöd. Problemet är väl att de inte ingår i lärare och specialpedagogers tankevärld. Det är bara barn med neurologiskt handikapp som behöver hjälp.

För det som slår mig är jämförelsen mellan särbegåvade och högpresterande elever. Ta bara distinktionen: kan svaret (högpresterande) och ställer frågor (särbegåvade). Hur många skulle kunna tänka sig att de som ställer frågor är särbegåvade och inte lågpresterande. Skolan är för mycket inriktade på att elever ska kunna svara.

Därför känns det befriande att läsa Camilla Wallströms uttalande i artikeln om särbegåvade barn:
Mycket handlar om att inte hejda de här barnen utan låta dem dra iväg i sina specialämnen. De kan exempelvis läsa matte tillsammans med högre årskurser, men gå i sin vanliga klass resten av tiden. Om de får utveckla sina talanger smittar det dessutom av sig i klassen. Hela samhället tjänar på om intresset för att lära växer.


För övrigt anser jag att skolans uppgift är att både ta tillvara de som behöver stöd för att de har problem med kapaciteten i arbetsminnet som de som har en medfödd särbegåvning.

Media SvD

lördagen den 15:e oktober 2011

Timing viktigt

I tider av kris kan det vara intressant med tillbaka blickar. Under 1930-talet diskuterades det i världen hur man du skulle lösa depressionen. Här fanns många skolor och teorier. En av dem var Stockholmskolan bestående av sådan namnkunniga som Bertil Ohlin, Gunnar Myrdal, Erik Lindahl, Dag Hammarsköld, Alf Johansson, Erik Lundberg och Ingvar Svennilsson. Dessa tävlade med Keynes om att skapa skolan för hur man skulle lös arbetslöshets frågan med ökad produktionsvolym genom stimulanser i samhällsekonomin.

En okänd faktor jag inte vetat tidigare var det nära kontakter Bertil Ohlin hade med John Maynard Kenyes. Där bland annat Bertil Ohlin anmälde ett arbete Keynes gjorde i Economic Journal 1932.

Allt nog kom Keynes ut med sitt stora verk General theory som blev stilbildande för hur man skulle lösa frågorna kring depression. Stockholmskolan kom året efter med ett mer fullödig teori i förhållande till General theory. Problemet vara bara ett Keynes skola redan vara accepterad.

Med andra ord, som alltid är timingen viktig, inte fulländand teori i sig.

Källa: Larsson, Sven-Erik (1998), Bertil Ohlin, Atlantis.

fredagen den 14:e oktober 2011

Bestulet parti

Problemet är inte Juholt. Problemet är Socialdemokratin som blivit besluten på sin stat. Detta konstaterade Stig-Björn Ljunggren när han gästade Rix MorgonZoo. Om det är så och att Juholt "klantade till det" när han valde Wadelich som ekonomisk politisk talesperson är det helt förståeligt att vänsterfalangen är på krigsstigen.

Inte nog med att M snodde staten från S utan också Stockholmshögern inom S fick ekonomin.

Socialdemokratin är uppenbarligen ett parti med stora identitets problem. Industrisamhället är dött. Vi har ett land med en välmående medelklass. Mer och mer av göranden och låtande styrs från Stockholmsregionen av det enkla skälet att här bor en fjärdedel av landets befolkning.

När S inte kan förhålla sig till detta så kommer de fortsättningsvis att vara ett parti från förr utan svar på framtida frågor. Då spelar det ingen roll om partiledaren heter Håkan Juholt eller inte.

Media SvD

torsdagen den 13:e oktober 2011

Tills motbeviset kommer

Det som skiljer naturvetenskaplig forskning mot övrig forskning är avsaknad av ideologier. Naturvetenskaplig forskning bygger på att du skapar en tes över sakernas tillstånd och bevisar att den är sann. Sann utifrån kända fakta.

Här har vi det intressanta. Einstein kunde inte med sin relativitetsteori och känd matematik bevisa det svarta hålet. Med förfinad mätteknik och mätutrustningar har forskningen framskridit så långt att även relativitetsteorin är ifrågasatt. Det som i vetenskapliga sammanhang betecknas att du hittat annat som motbevisar ett givet axiom.

Kanske vi genom forskningen som bedrivs inom teoretisk fysik får omkullkasta kända sanningar och får förklaringar på sådant som inte kunnat bevisats förr.

Som naturvetare och tekniker är detta en skön befrielse emot den forskning som sker inom andra discipliner utanför den naturvetenskapliga. Den är befriad från ideologier. Ett problem du framför allt ser inom pedagogiken. Där den ena stolliga frälsningsläran efter andra sägs bygga på vetenskaplig grund.

Därför känns det befriande att det finns forskning som envetet försöker skapa nya sanningar på det som varit etablerade sanningar.

Media SvD

onsdagen den 12:e oktober 2011

Är med Tranströmer

Då har boken "Dikter och Prosa 1954-2004" Tomas Tranströmer landat på bordet. Ska börja upptäcka denna Nobelpristagare. Ta bara första raden i första dikten från 1954:
Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen.
Vem har inte upplevt detta varje morgon när sömnen släpper greppet. Detta bådar gott för fortsatt läsning. Får se om jag hittar min favoritdikt att återvända till.

Praktik i förorten

Läser att M vill att lärarstuderande ska gör sin praktik i förorten. Varför begränsa sig till förorten. Varför inte låta dem praktisera även i glesbygden. Det är väl där problemet är som störst med behöriga lärare.

Samtidigt kan man fundera över att förslaget verkar vara som förr i världen när lärarkandidaterna fick ut på landsbygden. Vad tycker ni, är förslaget bra eller dåligt?

Media SvD

måndagen den 10:e oktober 2011

Treans återfall - en bronsplats att skämmas över

Kvällens Skolfront handlade om det tredje vanligaste felet i skolan - mobbning eller snarare kränkning. För att köpa sig fri och döva samvetet köper skolor in antimobbningsprogram. Program som visar sig inte vila på en vetenskapligthet och som gör mobbare till kamratstödjare. Hur svårt kan det vara?

Det första som slår mig är den skriande okunskapen och brister i vuxenvärlden. Även om ordet mobbing eller kränkning inte fanns på min tid i skolan så var skolan inte oberörd av vad som hände på skolgården. Kan än idag minnas att bli uppkallad till rektorn och få sig en uppsträckning, så gör ni inte pojkar.

Även om det var ett annat samhälle än idag så var vuxenvärlden mer närvarande och satte normen för hur man beter sig mot andra.

Det som måste till är att skolan förstår sitt strikta ansvar och vad det innebär med förebyggande arbete. Egentligen behövs det inga livsstilsprogram utan lärare som via kunskapsämnena fostrar eleverna. Att bjuda motstånd i kunskapsinhämtningen.

Samtidigt behövs en aktiv dialog om värdeordens innebär i skollagens 6 kapitel och diskrimineringslagen. Både i kollegiet och klassrummet.

För övrigt anser jag att framgångsrika skolor når både kunskapsmålen och de sociala målen.

Media UR Play

Omöjlig möjlighet

Läraruppdraget kan betecknas med två metaforer: skådespelare och hantverkare. Det viktigast en lärare ska göra är att på ett gestaltande sätt skapa en teaterscen av klassrummet. Det andra är att vara ämnes skicklig.

Med dessa två grunder kan man konstatera att sedan kommunaliseringen infördes gick det snett. Kommuner som varit fena på den tekniska och social uppdraget sedan urminnestider började använda samma måttstock på skolan. Det är fullständigt inkompetent sätt att driva ett utbildningsorganisation. En socialsekreterare må ha akademisk utbildning men har ett arbete som ligger långt ifrån yrken som bygger på att förmedla kunnande. Dit hör läraryrket.

Där har vi nog huvudförklaringen varför det gått åt pipsvängen. Dessutom har du fattiga och rika kommuner. Det gör en ojämn resursfördelning eftersom kommunernas intäkter till 68 procent beror på skatteunderlaget i kommunen och skolan sväljer 41 % av kommunbudgeten.

Skolan har sedan 1 juli fått nya styrdokument. Ny skollag, nya läroplaner och förordningar. Skollagen stipulerar dessutom att rektorer och förskolechefer är de som har makten över den inre organisationen. I rimlighets namn borde det innebär att lärarnas tid och uppdrag koncentreras till varje enskild skolas förutsättning. Men så länge inte huvudmännen inser sin begränsning att deras makt slutar vid skolgrinden lär vi få se fortsatt misshushållning tyvärr.

Här kan man bara vänta på att Skolinspektionen plockar fram sina muskler och stänger skolor som inte håller det pedagogiska måttet. Kanske fritidpolitikerna då först börjar inse att de inte har någon makt över pedagogiken. Det har bara förskollärare och lärare med behövligt stöd från förskolechefer och rektorer.

Media SvD

Omsorgsberoende skola

Allt sedan skolan blev kommunal har den haft fel inriktning. Omsorg har fokuserats istället för kunskap. Speciellt illa är det när det gäller att ta hand om begåvad barn. I SvD och dess Idagsida beskrivs detta problem väldigt tydligt. Vi tillåter idrotts- och musikskolor som elitsatsningar men inte naturvetenskapliga eller för den delen humaniora.

Det är slöseri. Varför ska begåvade barn behöva bli utsatta för trakasserier och under stimulans?

Kan känna igen mig i grabben som beskrevs i artikeln. På det sättet att vara nördig har aldrig premierats. I landet lagom har det alltid varit medelmåttorna som haft tolkningsföreträdet på hur saker ska vara. Dessa stör inte mönstret och utmanar inte maktstrukturer. För egen del kan jag väl bara säga att jag nog hade turen att växa upp med en ännu mer nördig och begåvad klasskompis.

Vi båda vara extremt ointresserad för sport. Både valdes vi sist i gymnastiken till fotbollslaget, handbollen eller annan lagsport. Däremot älskade vi matematik, fysik, kemi och andra logiska ämnen. När andra meckade med mopemotorer i tonåren höll vi på med allsköns rymdteknik och sådan som låg på den teknologiska framkanten.

Alla har inte denna förmån att hitta sin gelikar i samma klass. Därför är det slöseri med resurser att inte vaska fram dessa begåvningar och ge dem samma möjligheter som de som har inlärningsproblem. Det är dags att inse att skolan är en segregerad skola. Alla har inte fallenhet för naturvetenskap, teknik, språk eller kultur. Drömmen om någon slags likvärdighet i det måtto är dömt att misslyckas. Det är väl därför skolresultaten ser ut som de gör. Därför är det bättre att skapa utbildningsinriktningar som stimulerar till kunskap och utvecklar barnen för vad de är. Inte för vad frälsningsläror tycker.

För övrigt anser jag att begåvade ska ges möjlighet att få utveckla och förstärka sin begåvning. Det är till gagn för ett samhälles utveckling.

Media SvD

Mönsterlöst

Läser om Lärarförbundets rankingsystem av kommuner i SvD. Om ledaren stämmer är det mösterlöst och saknar samband för att kunna kallas ett rankingsystem. Att bara ta ett antal operativa mätetal och gegga ihop dem i en röra saknar all vetenskaplighet. Dessutom ger det absolut inga möjligheter till jämförelse.

För att ett rankingsystem ska vara värt sitt namn måste det finnas kända och konsistenta kriterier i botten. Till detta en mätmetod som antingen bygger på en de-facto standard eller har en vetenskapligt erkänd grund. Inget av detta är aktuellt vad jag förstår i Lärarförbundet system. Alltså är mätningarna av inget värde.

Ska en klassning av skolkommuner göras måste den bygga på kända kriterier som bygger på de skolformsvisa läroplanerna. Det är endast dessa styrdokument som är neutrala från värderingar. Om man skapade någon form av "Läroplansindex" skulle man få en neutral jämförelse mellan förskolor och skolor i kommunen. Dessa skulle sedan vara utmärkta att klassa vilken kommun som är bäst i klassen. Vilken förskola, grundskola och gymnasieskola som är bäst i klassen totalt.

Tills vi sett ett sådan upplägg är Läraförbundet ranking av intet värde.

Media SvD

söndagen den 9:e oktober 2011

Återfallsförbrytare med ett pubertalt beteende

Elisabeth Sandlund tecknar på Brännpunkt i SvD en bild av kommuner och domstolar som ansvarslösa när det gäller LSS - lagen om service och stöd till vissa funktionshindrade. Tyvärr är det inte bara denna lag som kommuner struntar i att tillämpa fullt ut.

Sandlund ger ett slående exempel om samma beteende som kommunerna har om LSS på skolan:
LSS är inte förhandlingsbar. Den är lika tvingande som exempelvis skollagen. Anta att en kommun kallar till presskonferens där kommunalrådet säger: ”Vi vet vad det står i lagen men vi har inte råd att följa den. Vi har bestämt att slopa nian. Vi har så duktiga lärare att eleverna lär sig det de behöver på åtta år.”
Ett ramaskri skulle ljuda, utbildningsministern dundra, allmänheten förfasa sig och vårt fiktiva kommunalråd få se sig om efter ett annat jobb.
Fast jag är nog nödsakade att säga att de offentliga huvudmännen har just ett sådant beteende. De har en förfärlig förmåga att obstruera och bete sig som fjortisar när det fattas beslut av statliga myndigheter eller domstolsbeslut går dem emot.

Tänk om vi i det privata näringslivet skulle bete oss på samma sätt. Strunta i att efterfölja vad som domslutet säger att vi ska göra. Vilket habalo det skulle bli hos media och allmänheten. Men när samma inträffar i den kommunala världen är det ovanligt tyst i media. Möjligen gottar man sig just nu åt en viss politisk partiledares oförmåga att hålla sig till reglerna.

Med den nya skollagen har juridiken fått ett större utrymme i skolväsendet. Därför ska det bli intressant att se hur den myndighet som är tillsatt att se till regel efterlevnaden kommer att sätta hårt mot hårt mot trilskande kommuner. Men framför allt hur kommer förvaltningsdomstolarna att ut tolka skollagen? Kommer man som i fallet med LSS att falla till föga för vaga ekonomiska argument eller hålla sig till strikt ut tolkning av lagen?

För övrigt anser jag att det är en oprofessionellt beteende av kommuner i sin utövning av demokratiskt fattade beslut. Där det kommunala självbestämmande kan ifrågasättas.

Media SvD

måndagen den 3:e oktober 2011

Riddarna vid det runda bordet

Så har skolans likvärdighet och kunskapsuppdrag diskuterats på Skolfront. Riddarna vid bordet var utbildningsminister Jan Björklund och den skolpolitiske talespersonen Mikael Damberg (S). Fäktningen runt bortdet var inte så i ögonfallande. Några skiljelinjer fanns. Men för det mesta fanns det en koncensus kring de skolpolitiska frågorna.

Det som jag funderar över, som sades i programmet mellan riddarna, och det skolpolitiska utspel S har gjort idag kring skolpolitiken är vad tycker övriga partier. I mitt inlägg om S utspel idag dristade jag mig att skriva om en ohelig allians mellan S och FP. Det lyste verkligen igenom att kommunaliseringen sitter löst om man ska tolka riddarnas uttalande. Kommer V, MP, M, C och KD att gå med på att återförstatliga skolan?

Den som lever får se. Problemet är väl fortfarande att skolans brist på levernas fortfarande beror på huvudmän, rektorer och lärare.


Media UR Play

Statistik spökar i kulissen

Statistik är underbart. Speciellt när man ska föra fram sitt egna forskningsresultat eller politiska budskap. Senaste exemplet på det är Tommy Waidelich och Mikael Dambergs debatt artikel på Brännpunkt i SvD.

Där påstår de att skolresultatet försämrats de senast fem åren under ett borgligt styre. Vad de inte säger är att det grundlades under den socialdemokratiska eran. Under den senaste 10 årsperioden har behörigheten till gymnasieskolan sjunkit över tiden med det största tappen i börja på denna 10 års period.

När det gäller meritvärdena har de däremot ökat under samma period. Här ligger paradoxen i svensk skola. Samtidigt som det meritvärdesmässigt ökar minska behörigheten. Detta är en gåta som någon skulle sätta tänderna i.

Att skillnaderna mellan skolorna ökar är inte alls konstigt. Skolan är idag en marknad. I en marknad utkristalliseras de som blir bättre och de som halkar efter. Det är ett problem som inte politiker kan göra något åt. Här är det varje skollednings uppgift att se till att skolorna levererar.

När det gäller segregationen och social bakgrund är det viktigt att titta inte bara på skillnaden mellan stadsdelar i storstäderna utan lika mycket den segregation som skiljer landsbygden från storstads regionerna.

Så analysen är lite svag när dessa båda herrar nu ska framföra socialdemokratins budskap.

Satsningarna kan tyckas lovvärda för lärare, rektorer och förskolpersonal. Frågan är bara är det ett förstatligande vi kan se i de förslag som socialdemokratin efterfrågar?

Skolan är idag en kommunal angelägenhet och har arbetgivaransvar för de kommunal skolorna. Till detta har vi cirka 11 % fristående skolor inom grundskolan med privata arbetsgivare. Men fortfarande bekostas skolan av kommunala skatter. Statsbidragen är generella och utgör endast 12 % av intäkterna för kommunerna.

Är det nya Wernersonpengar som socialdemokratin tänker sig där man begränsar den kommunala självbestämmande rätten eller? Eller försöker man övertrumfa Alliansens förslag om speciella satsningar på lärare som vill göra en karriär. På något vis är man inne och tassar på den fria avtalsrätten som man i så många andra sammanhang värnar om.

Som politiska ambitioner kanske herrarnas förslag passar. Men det är inte särskilt genomtänkt eller ens realiserbart utan kraftigt ändrade spelregler för den kommunaliserade skolan. För det de föreslår går tvärt emot de tankar regeringen Carlsson hade för dryga tjugo år sedan när dess skolminister och förre Systembolagets VD införde det huvudmanskap vi har idag.

Kanske man ska hård dra tankarna så långt att det är en oheliga allians mellan FP och S för att förstaliga skolan vi ser i herrarna Waidelich och Dambergs förslag?

Visst behöver vi få upp både resultat i skolan och förbättra kvaliteten. Men det görs inte genom de förslag som politiker av olika färg gör. För att detta ska ske måste både huvudmän, skolledningar och dess lärare ändra sitt sätt att bedriva utbildningen och undervisningen.

Media SvD 

söndagen den 2:e oktober 2011

Nya samhället - välfärden 2.0

Generationernas världsbild bidrar till hur vi ser samhället. Frågan är vem som har tolknings företrädet?

SvD har startat en serie som behandlar de fem år vi haft med Alliansen. En omvandling av samhället på många plan. Från kollektivism till individualism. I detta syns tydligt spänningarna mellan generationerna. Vilket bra beskrivs av Jessica Kourieh i artikeln:
Vad tror du händer om Socialdemokraterna återvänder till makten efter nästa val?
– De som arbetar blir inte glada, de som har företag bli absolut inte glada. Men er generation kommer att gilla det väldigt mycket för ni gillar nog inte förändring så mycket.
Själv tillhör jag Rekordgenerationen som växte upp med välståndsökningen och välfärdssamhällets framväxt. De erfarenheterna har givetvis präglat min syn på vad knappa omständigheter betydde och hur ökad köpkraft och klassresa inneburit för friheten. Att detta skulle på ett större plan också inneburit att vi inte vill förändringar kan jag till viss del förstå. Vi har ju vid varje tillfälle i utvecklingen kunnat realisera det vi drömt om. Vart eftersom vi blivit äldre börjar vi kräva samma på ålderdomen.

Fast somliga av oss har nog ett genuint förbättrings behov. Personligen blir jag rätt uttröttad av det som jag redan uppnått. Att sitta och bara njut av det man vunnit är att ta död på lusten. Vad finns bakom nästa krök har alltid varit min ledstjärna.

Valfriheten sätter jag högt. Den har faktiskt Alliansregeringen lyckats sjösätta på ett antal samhällsområden. Denna riskerar att försvinna om vi skulle få tillbaka ett vänsterstyre i den gamla tappningen. Därför instämmer jag med PJ Anders Linders ledarkrönika idag. Det är hög tid att Alliansregeringen hittar ett nytt upplägg. Ett upplägg som är mer fokuserat på hur vi skapar arbetslinjen 2.0. Jag tar mig friheten och leker med andra lag uppställningar än vad PJ gör i ledaren. Tänk Mats Gerdau som utbildningsminister och Annie Lööf som arbetsmarknadsminister.

För övrigt anser jag att det är viktigt att hitta Välfärden 2.0. Ingen av de två blocken har några svar på hur vi ska lösa de framtida utmaningarna.

Media SvD1, SvD2

lördagen den 1:e oktober 2011

Gränsen

Hur ska man förhålla sig till berättelsen i Gränsen. Har med förtjusning sett Någonstans i Sverige om beredskapen. I slut delarna av serien ser man striderna i Toreåälv. En realistisk scen om kriget. I övrigt en romantiskt bild av beredskapen.

Är scenerna i Gränsen mer realistisk för vad vi i Sverige höll på med under andra världskriget i Värmlands trakterna?

Frågorna är många. Spännande var det rent dramturgiskt.

Radio Nord

Minnesprogrammet över Radio Nord på SVT är intressant ur perspektivet mediautveckling. Då ströp det statsbärande partiet en uppstickar till monopolet. 30 år senare var monopolet borta. Under våren försökte de arabiska diktaturerna i nord Afrika att strypa informationen via Internet. Även det misslyckades.

Tur att det finns föregångare som har modet att bryta etablerade strukturer. Tur att vi i Sverige fått ett politiskt landskap där vi bara har normala partier så ingen kan sticka upp och lägga rabarber på vad som ska sändas i etern.

Här ett klipp från det som vara föregångaren till P3 och Melodiradion på 1960-talet, Radio Nord.