Med intresse fortsätter jag mitt universitet i den politiska verkligheten. Det som aldrig stått klart för mig tidigare är hur när det vara att vi 1957 hade haft en borglig regering. Pensionsfrågan blev en rysare inrikespolitiskt.
Den bild som skapats av oinskrängt makt av socialdemokratin har sina skönhetsfläckar. En är den om situationen i andra kammaren efter 1956 års val. Ohlin var herre på täppan under 1940- och 50-talet. Han såg sig som den naturlige statsministern i en borglig regering. Samtidigt som Hjalmarsson med högern byggde starka valframgångar under 50-talet. Där Hedlund samregerade med Erlander.
Ni kan tänka själv hur omaka dessa herrar var när regeringsförhandlingarna inleddes på den borgliga sidan. Alla hade sina skäl till samregerandet som inte befrämjade ett samarbete. Drömmen om ett maktskifte gick i kras. Det skulle ta hela 20 år innan ett maktskifte kom till stånd.
Maktskiftet var tur för demokratin. Det är aldrig sunt i en demokrati att ha ett parti som dominerar. Så det vi ser i dagens politik är ett sundhets tecken. Inget parti kan i framtiden abonnera på regeringsmakten utan ett beroende av någon annan.
Källa: Larsson, Sven-Erik (1998) - Bertil Ohlin, Atlantis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar