Mitt fyrahundrade inlägget på denna blogg kommer å handla om politiskt snömos. Igen ser vi politisk patentmedicin, höja kvaliteten i skolan. Denna gång är det Ibrahim Baylan som gör detta uttalande på Brännpunkt i SvD.
Hur ska det gå till från politiskt håll? Jo, genom att ett långsiktigt arbete som kräver politiska och ekonomiska prioriteringar. Fint, men hur har den gode Baylan tänkt sig det. Det är ju inte rikspolitikerna som sköter den detaljen utan kollegorna på den kommunalnivån i allt väsentlig del.
Vad menar Baylan och S när de säger att de ska investera i gymnasieskolan? Är det en förstatligande av de fria skolformerna i landet? Har de tänkt statliga lärare i gymnasieskolan. Det känns vilseledande och lite otäckt när politiker i svepande ordalag skriver saker som en oinsatt sväljer med hull å hår när det inte är sanning.
Dagens skola är kommunaliserad. Med andra ord, makten över genomförandet ligger på de 290 kommunerna inte riksplanet. För vad Baylan säger i slutet av sitt inlägg är att S tänker sig just en hårdare styrning av gymnasieskolan från staten. Hur han tänkt sig den håller han å S tyst om.
Media SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar