Något konfundera funderar jag på vad Sven Britton säger i sitt inlägg. Om jag tar mig själv och inhandlandet av recept förstår jag inte problemet. I måndags skulle jag hämta en piller burk. Av en händelse gick jag förbi ett apotek jag inte varit på förut. Tänker då, aha jag går in här å hämtar piller burken. Lämnar fram legitimationen och bums kommer receptet upp. Problemet är just det Sven Britton säger, fast inte med den innebörden, någon receptiarie är inte sjuk utan man har inte fått leverans av min piller burk eftersom de har slut i butiken.
Vad gör man då? Tackar för sig å åker 500 meter till nästa apotek. Å si de hade man min piller burk.
Samtidigt sneddar Sven Britton i sin argumentering. Det är inte så att apotektet är privatiserat utan omreglerat. Apoteksmarknaden består till 80 procent receptbelagd medicin. Priset på denna medicin sätts av staten. Marginalen på de artiklarna är 3 procent på priset, för Sverige har en av världens mest effektiva läkemedelsdistributioner. Denna marginal fanns innan omregleringen också. Så där har inget hänt.
Detta ska jämföras med hur det ser ut i Europa och världen i stort sett. Där är det apotekaren eller receptiarien som styr utpriset och där med finns en marginal i stort sett på 25 procent. Allstå är läkemedlen betydligt dyra utomlands än i Sverige.
Problemet med omregleringen fattar alla är att ett antal "glada" amatörer till rikskapitalister gick in i marknaden å köpte apotek där merparten av försäljningen styrs av staten, med en lönsamhet på 3 procent. Vad blir effekten av detta? Jo, mycket riktigt det Sven Britton påpekar samt att enda sättet att få ihop affären är att minska på administration och personal. Så här har det förkättrade riskapitalet gått på en nitlott när de gav sig in i affären. Frågan är snarare vad kommer att hända den dag dessa ska göra exit?
Media SvD
Men nu har det ju inte tillkommit ett enda nytt apotek i glesbygden, och att kila omkring mellan apoteken med rullatorn är inte alltid så lätt. Men tillgången på näsdroppar och huvudvärkstabletter har säkert blivit bättre.
SvaraRaderaJag läste också artikeln med lätt höjda ögonbryn, Plura.
SvaraRaderaDet känns för övrigt väl tidigt att utvärdera privatiseringen på det här området, ett område där vi alla har goda möjligheter att utvärdera och rösta med fötterna.
Där håller jag med dig Helena. En utvärdering bör göras.
RaderaMen som jag skrev i inlägget ovan. Även om det är privata aktörer som tagit över själva apoteken innebär det inte en privatisering av huvudelen av apoteksmarknanden.
Den del som staten har totalkoll på och bestämmer priserna på är bara omreglerad. Numera är det staten som bestämmer priser, ersättningspreparat till dyra mediciner. Vi är borta från det godtycke det fanns mellan landstingen som bestämde vilka mediciner man la in i högkostnadskyddet.
Samtidigt är denna omreglering inte någon lysande affär för staten i sig. De vinster som det gamla Apoteket AB gjorde har minskat. Statskassan går miste om 1 miljard kronor årligen på den manövern. Dessutom är högkostnadsskyddet en dyra affär i sig.
Hur du än vänder på steken Unknown så är det bevisligen så att vi gått från ett apotek per 10000 invånare, under den staliga Apotekets monopol, till ett apotek på stax över 7000 per personer. Alltså från drygt 900 till strax kring 1300 apotek.
SvaraRaderaOm det inte tillkommit något nytt apotek i glesbygden skulle det inte gjort det heller med bibehållet statligt monopol.
Så frågan är: Är det bättre att ha det som det var innan omregleringen? Bristande öppettider, långa köer till kassan å glest mellan apoteken?
Det andra med huvudvärkstabletter å annat apoteksortement får du tag i alla dagar 24 timmar om dygnet var som helst, även i glesbygden.