Talande bild av särskilda stödet

Omfattningen av särskilt stöd är skiftande och till vissa delar bristfällig. Dålig dokumentation av särskilda stödet och därmed vet man sällan vilket stöd som givits. Det mynnar ut i att skolan sällan vet vilka svårigheter elever har eller haft. Skolverkets lägesbedömning 2015 har en intressant graf över särskilt stöd.

Noterbart är att behovet av särskilt stöd klumpas i två gupper. Mellan år 1-3 är den största tillväxten och ny tillväxt 7-9, då från en högre nivå. För pojkar hela 8 procentenheter och flickor 6 procentenheter år 1-3. Svackan mellan år 6 och 7 förklaras med att information om behov av särskilt stöd inte överförts vid byte av skola eller huvudman.

Kurvan indikerar just det som idag pratas om från regeringen och förslaget om läsa-räkna-skriv-garantin. Tidiga insatser för stöd och särskilt stöd är avgörande för att säkra den vänstra svansen i normalfördelningskurvan. Att hela 17 procent av eleverna behöver särskilt stöd i år nio är ett misslyckande för skolans kompensatoriska uppdrag. Det är så dags att rädda hem elevers kunskaper så sent innan det är dags att ta nästa utbildningskliv.

Punkten särskilt stöd brukar vara en återkommande brist i tillsyningsrapporterna från Skolinspektionen. Det borde inte vara en överraskning för huvudmän och skolenheterna. Tydligen är det så. Det hög tid att huvudmän i sitt systematiska kvalitetsarbete har uppföljning och utvärdering över just denna del i skolans uppdrag.

Källa:
Skolverkets lägesbedömning 2015, rapport 421. 
Skollagen (2010:800) 3 kap 7-12 §§