Ena av oss

Berättelsen om det stora som hänt Norge sedan andra världskriget är obligatorisk läsning. Boken En av oss skriven av Åsne Seierstad är berättelsen som berör och sätter fokus på både människor och handlingar.

Berättelse tar sin start på Utöya med orden:

Hon sprang.

Uppför sluttningen, bort över mossen. Gummistövlarna sjönk ner i den våta jorden. Det kluckade i skogsmarken under henne.

Boken består av tre delar. Den första väver in bilden av Anders Behering Breivik från barndomen fram till 22 juli-attentatet och attentatet. Om tre ungdomar som miste sitt liv och två överlevde den dagen på AUF-lägret. De var Simon, Anders, Bano, Lara och Viljar.

Berättelsens handlar om bomben i regeringskvarteren i Oslo. Om paniken som bröt ut och det totala kaos som bröt ut. Åter får vi bekräftat hur handlingsförlamat samhället blir över stora spektakulära händelser. Ta bara mordet på Olof Palme eller Tsunamikatastrofen.

Medan förvirringen varade tog sig Anders Behering Breivik till Utöya för att genomföra det största massakern i modern tid av en enskild person. En berättelse som överträffar de flesta bloddrypande deckare jag läst. Åsne har lyckats återskapar de mardröms lika avrättningarna. Hon lyckas också förmedla nödropen från ön och den totala brist på kommunikation på fastlandet. Ett kaos som bedrog till att skjutningarna blev så omfattande.

Bokens del två beskriver rättegången och domen av Anders Behering Breivik. Rättegången kunde vi följa i TV. Den får en djupare innebörd när man läser berättelsen.

Sista och tredje delen av boken handlar om några familjers sorg och hur norska samhället inte var så enat och rakryggad i sin sorg efter den 22 juli 2011. Det slående är berättelser om efterspelet och sorgen. Låt mig citera om en familjs sorg och sambandet två år efter när en ceremoni skulle hållas på Utöya.

Familjen blev bara ledsen av rosorna, regnbågarna och demokratin som skulle besegra gärningsmannen. De mådde illa av partifolk som sade att Arbeiderpartiet var massakerns offer. De blev upprörda över AUF:are som skulle "ta tillbaka Utöya" innan de dödade var begravda.

De kom ihåg AUF-ledaren Eskil Pedersens ord på rättegångens första dag: Smärtan är mindre nu.

Hade han inte talat med någon efterlevande alls? Visste han inte hur föräldrarna till hans döda medlemmar hade det?

Citatet ovan får tala för sig. Men inte vara det så snyggt som media rapporterade om den norska sammanhållningen efter den 22 juli 2011.

Boken ska definitivt läsas. Det är en bit av norsk och nordisk historia som berör och vidgar synen hur terror och förvridna åsikter kan få hemska följder. Lika aktuellt idag som då.

Källa:
Seierstad, Åsne (2013) - En av oss, Albert Bonniers förlag.