Det första som slår mig är följande skrivelse:
En jämlik gymnasieskola av hög kvalitet är en grundbult i den svenska modellen och har varit avgörande i moderniseringen av Sverige.Visst men vem definierar vad hög kvalitet är? Efter ett långt yrkesliv med kvalitet som grundbulten finns det ingen given definition på vad som är hög kvalitet. Det är alltid i betraktarens ögon vad som är högt och lågt samt vad jag är beredd att betala. Är det i detta betraktande ur politikers syn?
Nästa underlighet eller sakfel är att påstå följande:
...sätta högre betyg än vad provresultaten indikerar.Ursäkta bästa ministrar, men ni har då en ovanligt bristande kunskap om skolans betygssystem. Den är sedan 1994 ett mål- och kunskapssystem som inte kan fångas genom nationella provresultat. De två bärande delarna i betygssystemet är kunskapskrav baserat på fakta och förmåga. Där betyget E kan sägas var att med "viss säkerhet" redogöra för fakta i ämnet, betyget C med "kan utförligt" och betyg A med "kan utförligt och nyanserat". Så hur kan ministrarna ens inbilla sig att sådant fångas i nationella prov och vara lika med ett betyg.
Nästa snubblande på faktalinan gör ministrarna när de skriver:
Den fria etableringsrätten gör att kommunerna, som har det övergripande ansvaret för att samtliga elever erbjuds undervisning på grundskole- och gymnasienivå, inte kan reglera antalet skolor geografiskt eller styra utbildningsinnehållet...Man häpnar när en jurist som civilministern inte kan skollagen. Någon fri etableringsrätt finns inte i skolväsendet. Fristående skolor måste söka etableringstillstånd av Skolinspektionen. Givet det efterhörs kommunernas syn som en av de beståndsdelar som avgör om det blir etablering eller inte. Dessutom är det Skolinspektionen som drar in tillstånden att bedriva undervisningen om en fristående skola missköter sitt uppdrag. Detta kan möjligen sägas vara en god gammal svensk tradition med blandekonomi. För vad ministrarna och V vill är att återinföra planekonomi.
Nästa fråga är den där eviga ältandet om vinst i välfärden. För det första vad är vinst? Det har inte enhetligt definierats vad den innehåller. För det andra vad händer när förlust uppstår? Är det aktieägarna som ska göra ägartillskott då? Eller vem? Går kommunerna in med mera bidrag? Som bekant finns det en dom i HFD - Högsta Förvaltningsdomstolen - där kommuner inte för täcka förluster i skolbudgetar under verksamhetsåret med nya tillskott efter som det missgynnar fristående skolorna som inte heller kan täcka sina ökade kostnader. Sedan överskott i en verksamhet, vad är vitsen med överkapitaliserade bolag med massor med pengar på banken?
Avslutningsvis det är rätt magstarkt att påstå att 15 procent av skolmarknaden står för problemen. Noterbart är även det här med skolbudgetar. Kommunen är lika goda kålsupare som i så fall vissa fristående skolägare. Många kommner styra skolan med budget som enda instrument är verkligen lika dåligt som ägare till fristående skolor som bara fokuserar vinsten. Båda är lagbrytare i och med att skollagen är en speciallag som tar över både kommunallagen och aktiebolagslagen när det gäller skolan.
Man hoppas på att Skolkommissionens förslag om ändrat finansieringssystem kommer att bli politisk realitet. I slutändan kommer då varken kommuner och fristående skolor kunna påverkar finansieringen. Förstå kommer kvalitet avgöra om skolorna presterar enligt uppdraget.
Media: Dagens Samhälle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar