Halvfullt glas

Halvfullt glas är det hos huvudmännen i senaste årskrönikan från Skolinspektionen när det gäller att fullgöra skolans uppdrag.

De skolhuvudmän som lyckas i sitt huvudmannaskap är de som utvärderar och förbättrar skolorna genom att veta var resurserna ska riktas och bäst ger resultat. Det gäller både kunskapsresultatet som resultatet av värdegrundsarbetet.

För att få fullt glas är det många huvudmän som måste bli bättre på skolutveckling. Då främst att förbättra sitt arbete med systematiskt kvalitetsarbete. I det arbetet noteras att en av tio inte har en resursfördelning som utgår från elevernas förutsättningar och behov.

När det gäller skolan skriver Skolinspektionen i sin rapport om just elevers förutsättningar och behov och bristen i skolan på följande vis:

Barn och elever växer upp med olika förutsättningar. I en skola som är likvärdig i skollagens mening bör eleverna ha samma chanser att nå kunskapskraven och därutöver så goda skolresultat som möjligt utifrån sina förutsättningar, oavsett vilken skola eleverna går i. En skola som lyckas uppväga skillnader i elevernas förutsättningar – det kompensatoriska uppdraget – har få och små systematiska skillnader i elevernas resultat.

För att kunna tala om en likvärdig skola i skollagens mening måste varje skola vi möter i tillsynen klara av att möta behoven hos de elever som går i just den skolan. Vi syftar då på varje elevs behov – inte enbart behoven hos de elever som har svårast att nå kunskapskraven, inte enbart behoven hos den genomsnittliga eleven och inte enbart behoven hos de elever som klarar sig utan aktivt stöd från läraren.

Det yttersta ansvaret för att skolorna förmår möta alla elevers behov ligger hos skolornas huvudmän. Det innebär bland annat ett ansvar för att utbildningen riktas mot relevanta mål och för att skolorna har de förutsättningar som behövs för att nå dit.

Skolinspektionen noterar att i den prioriterade tillsynen så brister en tredjedel av skolorna när det gäller undervisningen och lärande. Det kan gälla anpassning till elevernas förutsättningar och behov, bristande elevinflytande och hjälp att komma vidare. Många elever riskera att tappa intresset för skolan och dess undervisning genom att utmaningarna saknas.

Den kanske mest skrämmande bilden är den att elever inte får den rättmätiga undervisningen i alla ämnen. Hur ska då elever kunna klar skolan när skolan självt struntar i sitt uppdrag. Med vikarier och lärare som inte kan ämnet riskerar eleverna att det ständigt blir omstarter från början och upprepningar av olika moment. En On-Off pedagogik som borde förbjudas men som är allt för vanlig. I detta ingår även att undervisningen saknar delar av hela kursplanen. En av följderna är att skolan saknar uppföljning av kunskapsresultatet och därmed inte vet hur man ska planera verksamheten.

Extra anpassningar och särskilt stöd är också en del av det som saknas för att få ett fullt glas. Fyra av tio skolor ger inte elever extra anpassningar och stöd. I många fall saknas här även tillgång till elevhälsa. De tilldelningar av stöd som görs görs med vetskapen om vad som kan beviljas snarare än vad eleven behöver. Andra låter bli stödåtgärder för man vet svaret: resurser saknas.

En likvärdig skola bygger på att de som bara har halvfulla glas börjar spola fram vatten för att fylla glaset. Det vatten som ska tillföras är beprövade metoder för att fokusera på utvärderingar i skolan enligt bilden nedan.

Skolan måste bli bättre på att från lärarnivån gruppera och summer kunskapsresultat och värdegrundsarbetet både på individnivå som gruppnivå. Detta ligger sedan som grund för utvärdering mellan grupperna i skolan för att rätt resurser sätts in mellan klasser och årskurser. Därtill att huvudmännen verkligen vet hur effekten blir av de resurser man sätter till. Utan utvärderingen kan man inte veta vilken planering och mål man ska sätta för kommande undervisning och lärande.

Källa:
Ökad fokus på skolor med stora utmaningar - Skolinspektionens erfarenheter och resultat 2015