Bo Strömstedt

Den store publicisten och tidningsmakaren Bo Strömstedt är död. Mitt möte med honom var kort i en hotellkorridor i Lund 1999. I övrigt följde jag hans ord.

Påminns denna dag när dödsbudet kom, när även den omskakande Brexit kom, hans utsökta memoar Löpsedeln och Insidan. Alla berättelser om ett långt journalistliv. Vad många kanske inte är medvetna om är just hans bakgrund i Pingströrelsen. Hans far Harald Strömstedt var pingstpastor. Hade han inte valt sida i den stora Lidmanstriden 1948 hade han kanske inte blivit den publicist han blev.

Han skriver i sina memoarer:

Jag hade flyttat hemifrån, läste i Lund, hade långa telefonsamtal med min pappa som tyckte mycket om Sven Lidman men nu var betryckt och förvirrad. Vad skulle jag göra? Jag hade själv, som 17-årig gymnasist, haft en sammanstötning med Lewi Pethrus. Han var chefredaktör för den nystartade tidningen Dagen.  Jag skrev i Dagen,...ett inlägg i en debatt om den kristna romanen. Den var, skrev jag alltför snöpt och hårt hållen. Nästa dag kom jag tillbaka till redaktionen och fick från Lewi Pethrus en mycket entydig hälsning: antingen fick jag - och jag kan se redaktionssekreteraren framföra hans ord - ändra åsikt eller också fick jag hålla käft. Jag stod på Surbrunnsgatan utanför Dagenhuset i den sneda eftermiddagssolen och insåg att ett sådant liv skulle jag inte kunna leva, om jag alls ville leva. Den yttrandfrihetsiver som över fyrtio år präglat min verksamhet har många rötter, inte minst i Värmland, men en rot har den på Surbrunnsgatan.

Jag såg nu, 1948, bara svinintresset, det kalla glasögat, och min uppväxt i pingströrelsen var slut. (s 40-41)

Ständigt dessa ögonblick som förändrar livets banor. Nu har Bo Strömstedts jordbana slutat.
RIP Bo Strömstedt.

Källa:
Strömstedt, Bo (1994) - Löpsedeln och Insidan, Albert Bonniers Förlag