Förbjuda religiösa fristående skolor

Något mer häpnadsväckande får man leta efter när gymnasieskolministern Aida Hadzialic går ut med att man ska förbjuda religiösa fristående skolor för att undervisningen tycks ske med separerade pojkar och flickor. Med liknande argumentation gör sig Jan Guillou tolk för att förbjuda religiösa skolor. Att han snöat in på 70-talsretorik kan var förlåtet, för han vet inte bättre, att däremot en S-minister ägnar sig åt sådant är snudd på oansvarigt. Kan inte ministern skollagen?

I proppen till skollagen skriver den dåvarande Alliansregeringen:

Regeringens förslag: Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell. Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke-konfessionell. Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska dock få ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt.

I sin motivering till nya skollagen och som skäl till förslagen skriver den dåvarande regeringen:

Regeringen föreslår att utbildning som bedrivs av offentlig huvudman alltid ska vara icke-konfessionell. Förslaget motsvarar i princip dagens bestämmelser. Att undervisningen ska vara icke-konfessionell i en skola med offentlig huvudman framgår redan i dag av läroplanerna. Undervisning finns däremot inte definierat i dagens skollag eller läroplaner. I den nya skollagen definieras undervisning som ”målstyrda processer som under ledning av lärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”. Regeringen anser mot den bakgrunden att det i detta sammanhang i stället finns anledning att använda termen utbildning, som är ett vidare begrepp än undervisning och även kan omfatta annan verksamhet än undervisning i den inre och yttre miljön, t.ex. på skolgården och i matsalen. Utbildning kan även omfatta annan verksamhet t.ex. vid lägerskolor, utflykter, studiebesök eller studieresor.

Med detta som bakgrund är det märkligt att vänsterdebattörer och en skolminister ägnar sig åt populistisk argumentation. Vill regeringen ha bort icke fungerande fristående skolor som inte har en undervisning som bygger på den svenska skollagen kan man fokusera detta i regleringsbrevet till Skolinspektionen. Den myndigheten beviljar tillstånd att bedriva fristående skolor i Sverige. Om det är problem med att religiösa huvudmän inte följer svensk lagstiftning har Skolinspektionen rätt att dra in tillståndet att driva skolan.

Två lagrum styr att skolan ska vara fri från religiösa påverkan i undervisningen. Här finns de två lagparagraferna med dess motivering (fet stil lagrummet i övrigt motivet till paragrafen):

6 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen gäller enbart i utbildning inom skolväsendet med offentlig huvudman. I läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet och för de frivilliga skolformerna anges att undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. Någon motsvarande bestämmelse har inte funnits för förskolan. Gällande bestämmelser i läroplanerna har förts in i förevarande paragraf med bl.a. den ändringen att begreppet ”undervisning” ersätts av begreppet ”utbildning”. I den nya skollagen är ”undervisning” ett snävare begrepp än ”utbildning”. Med ”utbildning” avses i den nya skollagen den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål. Här används därför ”utbildning”. Bestämmelsen innebär att huvudmannen har ett ansvar att se till att eleven inte blir ensidigt påverkad i olika trosfrågor. Den utgör dock inte något hinder mot att huvudmannen inom ramen för skolans val eller elevens val i grundskolan eller motsvarande skolformer eller inom ramen för det individuella valet i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan erbjuder undervisning i religionskunskap, historia eller samhällskunskap som innebär fördjupning i t.ex. kristendom, islam eller judendom. Denna undervisning måste dock ske på ett sådant sätt att även utbildningen i detta avseende är icke-konfessionell.

Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.5.

7 § Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke-konfessionell.

Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem får ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt.

Paragrafen avser endast undervisning och utbildning vid fristående skolor, fristående fritidshem och fristående förskolor.

I första stycket markeras att undervisningen ska vara icke-konfessionell. ”Undervisning” definieras i 3 §. Bestämmelsen utgör inte något hinder för huvudmannen att inom ramen för elevens val eller skolans val i grundskolan och motsvarande skolformer eller inom ramen för det individuella valet i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan erbjuda undervisning i religionskunskap, historia eller samhällskunskap som innebär fördjupning i kristendom, islam eller judendom etc. Sådan undervisning måste dock utformas på ett sådant sätt att den är ickekonfessionell.

Bestämmelsen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.

Av andra stycket, som har sitt ursprung i 9 kap. 2 § andra stycket i 1985 års skollag (se prop. 1995/96:200 s. 32), framgår att konfessionella inslag får förekomma i den del av utbildningen som inte utgör undervisning.

Som exempel kan nämnas morgonsamlingar och bönestunder. Naturligtvis får sådana inslag i utbildningen inte strida mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildningen. Deltagandet i de konfessionella momenten ska vara frivilligt. Kravet på frivillighet innebär dock inget hinder för att barnen eller eleverna väljer att närvara vid ett konfessionellt inslag utan att aktivt delta. Lagrådet har föreslagit att denna paragraf bör slås ihop med 6 § för att förtydliga de aktuella bestämmelserna.

Regeringen anser emellertid att bestämmelserna, med hänsyn till lagens struktur i övrigt, bör behandlas i två paragrafer. Paragrafen har förtydligats så att det uttryckligen framgår att den endast avser fristående verksamheter.

Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.5.

Tänk om vi någon gång kunde få debattörer och ministrar att hålla sig till fakta när de debatterar. Religiösa fristående skolor är inget problem i all den stund de följer existerande lagstiftning. Om de inte skulle följa lagen är det bara för myndigheten Skolinspektionen att dra in tillståndet för religiösa fristående skolor som inte följer skollagen att bedriva undervisning.

Media: Dagen, AB1, AB2