Medicin för en dysfunktionella arbetsmarknaden

Hög tid att reformera arbetsmarknaden kan man tycka. Varken den tidigare Alliansregeringen eller den nuvarande rödgröna har nämnvärt lyckas moderniserar de institutioner som styr arbetsmarknaden. Den vi har är skapat för ett samhälle som inte finns.

Lindbeckkommissionen la för 23 år sedan fram förslag i 113 punkter på reformering av samhällets olika institutioner. Däribland institutionella reformer på arbetsmarknaden. Tyvärr hade dåtidens politiker och fackföreningar inget intresse för dessa förslag. Det oroväckande är att det fortfarande inte finns förändringsbenägenhet att ta hand om den dysfunktionella arbetsmarknaden. Fortfarande gäller dom och vi.

Kommissionen la förslag om liberalisering av reglerna kring tidsbegränsad anställning och turordningen vid avsked. När det gäller anställningsformer behövs en ny syn bildas. Tillsvidareanställning tjänade nog industriepoken väl med stor organisationer både i det privata som offentliga. Med en helt annan logik i dagens informations- och tjänsteekonomi är denna anställningsform förlegad. Visstidsanställning upp till två år, en normal tid i projekt, hade tjänat tjänstesektorn.

Andra reformeringar hade varit värt att införa. Men jag förstår det magstarka för facket och dess vetorätt, att slopa den är väl att ta själen för dem. Det gäller vetorätten mot entreprenadavtal och deras rätt att blockera företag som inte är inblandade i någon konflikt, som kommissionen föreslog skrotades. Detta är särskilt viktiga förändringar som behöver göras i arbetsmarknaden. Det kan aldrig vara rätt att blockera andra företag som inte har med konflikten att göra. Detta handlingssätt har tyvärr tillämpats av ett antal fackförbund inom LO på senare tid till förfång för en fungerande arbetsmarknad. Dessutom borde arbetsmarknadens funktionssätt mera tydligt studeras utifrån hur den fungerar bland tjänsteföretag.

Dagens tillväxt sker oftast som projekt som startas för att realisera en idé och skapa nya marknader. Oftast är de kunskapsdrivna där anställningsformen inte är de vanliga i början. Nybyggarlandet Sverige behöver en flexiblare arbetsmarknad där personer går in och ur verksamheter. Då krävs även att socialförsäkringssystem reformeras. Där försäkringar är just försäkringar knutna till individen.

Mycket kan sägas. Det viktiga är att politiker och arbetsmarknadens parter åter sätter sig ned och genomlyser de förslag som Lindbeckkommissionen kom fram till. I det ligger också bostadsmarknaden som en viktig del för att skapa rörlighet. Därtill att reformera sättet som individer behöver för att vara anställningsbara. Hur kombineras kunskapsförnyelse med ett yrkesverksamt liv? Den framtida arbetsmarknaden kommer i högre grad kräva kunskaper som inte matchar med de som individen skaffat sig en gång. Växelbruket med kunskapsinhämtning och arbete är avgörande i en kunskapsekonomi.

Media SvD1
Källa:
Lindbeck, Assar (2012) - Ekonomi är att välja (s 316), Albert Bonniers Förlag