Vinstförbud eller valfrihet

Åter är denna fråga uppe på tapeten nu när Academedia lagt en halvårsrapport. I Svenska Dagbladet uttalar sig Ulf Bjereld kring det här med vinstförbudet:

Strategiskt så finns det ett intresse att spela upp en konflikt. Frågan om vinsterna är en typiskt höger-vänsterfråga. Å andra sidan, för att få igenom frågan i riksdagen så måste man kompromissa.

Uttalandet får mig att tänka på löntagarfondsdebatten på 1970-talet. Då var det LO som var aktivt drivande för att skapa ett kollektivistiskt ägande av näringslivet på socialistisk grund. Nu är det Jonas Sjöstedt som går i spetsen för att socialisera välfärdsföretagen.

När nu Ilmar Reepalu snart lägger sin utredning kommer det inte infrias det Vänsterpartiet satt som villkor för att stödja S+MP budgetar.

Problemet med hela debatten är i mångt vilket samhälle vill vi ha. Ett där centralbyråkrater och politiker bestämmer välfärdsutbudet eller ett samhälle där civilsamhället erbjuds valmöjligheter. Striden är i mångt en repris på det som hände med löntagarfonderna. En total urvattning av LOs ursprungstankar. Samma tycks hända nu om man ska tro Ulf Bjereld.

För något som V och Jonas Sjöstedt inte begripit är att Sverige inte är ett samhälle av 1970-talsmodell. Möjligen kan man ha synpunkter på vinster i välfärden och tro att vi medborgare förfasar oss över att några får möjligheten att ska återbäring på investeringar. Men i samma andetag vill inte medborgarna vara utan sin valfrihet. Och valfriheten väger tyngre än vinstförbudet.

Åter är vi där efter 40 år. Det politiska minnet är kort om den debatt som fördes om löntagarfonderna. När de ska ge sig på att förändra balansen mellan näringslivet och politiken blir det fel. Om det har jag skrivit under ett tidigare blogginlägg (se länk nedan).

Så frågan är vill vi åter ha en statskontrollerad välfärd eller ett pluralistiskt samhälle?

Media SvD
Blogginlägg:
Vinst i välfärden