Välfärdsstaten - Nybyggarlandet

Fyra modeller har passerat revy i det svenska samhällsbygget. Den första del i byggandet av välfärdsstaten är den marknadsdominerande perioden. Den sträckte sig mellan 1870 till 1940. Perioden kännetecknades av liten statlig inblandning i näringslivet. Staten fokuserade upprätthållandet av rättsstaten och infrastrukturen. Under denna period växte varuproducerande teknikföretag fram som SKF, Volvo, Sandviken, ASEA, m fl.

Under perioden 1945 till 1970 utvecklades välfärdskapitalismen. Under denna era byggdes välfärdsstaten ut när det gällde förstärkta sociala system som inkomsttrygghet genom socialförsäkringar, arbetslöshetsförsäkringar och folkpensioner utan lika mycket kraftig expansion av offentlig finansierad utbildning och sjukvård. Det var här folkhemmet byggdes i form av en väl utbyggd välfärdsstat.

Under åren 1970-1990 hade vi den interventionalistiska perioden. Den period där statsmaktens ingrepp i samhällsekonomin ökade som resultat av tidens radikalisering. Under denna period fick vi dagens arbetslagstiftning. Lagen om medbestämmande (MBL) och anställningsskydd (LAS). Lagar som var anpassade för den tidens arbetsmarknad. Sedan kom den största stötestenen av dem alla LO:s krav på löntagarfonder. Detta slutade med ett radikalt bantat bantat förslag under 1980-talet. Men var fröet till en kraftig begränsande av den enskilda äganderätten till förmån för kollektivt ägande. Där det pluralistiska samhället åsidosattes. Dagens diskussion om vinster i välfärden är en omvänd debatt om löntagarfonder och socialisering.

Under slutet av 1980-talet och framåt har vi haft den partiella liberaliseringen. Perioden kännetecknades av avveckling av valutaregleringen och avreglering av kredit- och kapitalmarknaden. Samtidigt som vi fick ett nytt skattesystem 1991. Samtidigt ändrades styrningen av olika samhällsområden som skolan och vården samt skrotande av olika monopol som telefon, TV, infrastrukturbyggande, m fl. Under perioden har också den politiska makten skiftat med växlande borgerliga och rödgröna regeringar. Detta har gjort det möjligt med valfrihet för individen. Ett slags återupprättande av det pluralistiska samhället bort från planekonomi.

Den femte vågen av samhällsbyggande skulle behöva bli en mix av det som förhärskade i den första vågen med marknadsdominans och återgång till vågen med välfärdskapitalism. Mixen innebär att klimatet för kunskapssamhället måste drivas i en nybyggaranda. Där socialförsäkringssystemen ska individanpassas. Detta för att få ökad rörlighet på humankapitalet. En annan viktig förändring är sättet att se på bostads- och arbetsmarknaden. Här måste den 79 åriga hyresregleringen avskaffas. Rörligheten är A och O för att nybyggande ska inträffa. Då går det inte att tro att bara vi bygger nya bostäder har vi löst problemet.

Den svåraste knuten i det nya välfärdsbygget Nybyggarland är ändå arbetsmarknaden. Fem saker har hittills tjänat Sverige väl enligt Assar Lindbeck (s342-359):

1. Tredubbling av den genomsnittliga konsumtionsstandarden sedan 1950-talet genom teknikutveckling och utveckling av real- och humankapital
2. Inkomstfördelning - jämnare efter kriget
3. Förändringen i välfärdsstatens uppbyggnad
4. Ökad värvsfrekvens - ökad ekonomisk självständighet
5. Kraftig ökning av enskilda individers valfrihet

Men nya problem har dykt upp. Några av dem är enligt Assar Lindbeck (s 359):

• svårigheter för ungdomar och invandrare att komma in på arbetsmarknaden
• nya grupper av relativt fattiga hushåll
• mer hektisk tillvaro - stress, psykisk ohälsa, mm
• miljöförsämring

Med den uppbyggnad arbetsmarknaden har idag är den dysfunktionell. De som är inne har det relativt bra. De som är utanför har svårt att komma in. Här behövs en räcka åtgärder. Allt från att se över arbetsrättslagarna från 1973 till företagsregler. Arbetsrättslagarna har tjänat gått hittills men är idag i vägen i nuvarande form för kommande arbetsmarknad. Kunskapssamhället har helt andra förutsättningar och krav. Där arbetsbyten är mer frekvent. Samtidigt som grogrunden för företagande måste stärkas. Där nyckelkompetenser är avgöranden för det nya företagandet. Dessa nyckelkompetenser låses idag in av socialförsäkringssystemets uppbyggnad med generella lösningar. Innebärande att välbetalda personer i stora organisationer inte kan plocka med sig intjänade förmåner och därmed finns inte incitament för att hoppa in i mindre betalda jobb i växande företag. Där de mer behövs än i stora verksamheter.

Många är frågorna kring Sverige och dess framtid som land och dess förmåga att skapa välfärd. Ett är säkert, det är inte genom att skapa en putsning med politik från igår som ger framgång. Sedan vikingatiden har svenskar varit duktiga handelsmän och innovatörer. Låt Nybyggarlandet ta vara på det och skapa en grogrund där förmågan till nyskapande finns. Inte bara att vara innovativ utan lika mycket duktiga på att sätta varor och tjänster på marknaden genom att bygga organisationer för sysselsättning. I en global marknad gäller det att alltid ligga i framkant för att skapa välstånd.

Källa:
Lindbeck, Assar (2012) - Ekonomi är att vilja, Albert Bonnier Förlag