Man häpnar när man läser och lyssnar till förre miljöministern och nuvarande professorn i ekonomisk historia Lena Sommerstad. Det här med fakta verka inte vara professorns starka sida. I varje fall inte att använda den kristallklart vetenskapligt utan politiska glasögon.
Sanningen i debatten är att innan 1998 hade Sverige ett relativt betygssytem. Därefter har vi ett målrelaterat betygssystem, sjösatt av den socialdemokratiska Persson regeringen. De mätningar som gjorts av Skolverket sedan den innfördes har hela tiden, sedan dess, legat under index 100. Och totaltrenden har varit på ett sluttande plan ända sedan dess, med några få uppgångar i kurvan de senaste åren. Då är det magstarkt att komma att påstå att det är det fria skolvalet är orsaken till sjunkande betygsresultat.
Att fria skolvalet möjligen förstärker segregationen är en helt annan sak. Det gäller att inte blanda äpplen och päron.
Så det är illavarslande om denna politiker och professor skulle få ta över skoldebatten i socialdemokratin från en mer sansad person som Mikael Damberg. För ingen vill väl tillbaka till den skola som rådde på SÖ-tiden. Skulle Sommerstads tankar få råda skulle vi komma tillbaka till en genomreglerad skola. Mig veterligen har aldrig planekonomi fungerat. Men det är kanske det professorn sitter på sin kammare och har våta drömmar om.
För vi vill väl inte ha tillbaka ett samhälle där några få politiker och politruker bestämmer var barnen ska gå i skolan?
Media: Newsmill
Jag kan också vilja dra i bromsen när det gäller friskolexplosionen men om man inte har rätt historiskt perspektiv förstår man inte att det avgörande problemet är den dåliga uppföljningen och att den behöver åtgärdas i kommunala skolor också.
SvaraRaderaSen är det oavsett åsikter rent sorgligt när en professor missar grundläggande analyser inom sitt eget område. Görs det av politiska skäl är det ännu värre.
Dessvärre fick jag ett klart intryck av att det var av politiska skäl denna gång. Har förmig att hon flörtar med vänsterflygen som kandidat till partiledarposten för S.
SvaraRaderaDå kan man förtiga de fundamental fakat som ligger ivägen utan att ljuga. Statisktik är ju görbarhetens konst.
Mätningarna hon hade i åtanke var inte betyg, utan internationellt standardiserade PISA och TIMSS-mätningar. De visar att under 2000-talet har Sveriges resultat fallit dramatiskt, medan kvalitetsskillnaderna ökat. Från 2000 till 2009 har andelen av resultatet som förklaras av skolan ökat från 9% till över 20%. Det har inget att göra direkt med betygssystem, men mer med skolval (speciellt eftersom boendesegregationen inte ökat under 2000-talet). Du kommenterar inte det här; har du ens läst rapporten?
SvaraRaderaApropå nostalgi eller inte. Det kan vara bra att blicka tillbaka om historien var bättre, och i svensk skola är onekligen så fallet. Här pratar jag inte om att som Björklund blicka tillbaka 50 år. Nej, 20 år räcker. 1995 var Sverige näst bäst i världen på matematik och naturvetenskap, medan nu ligger vi under medel. Jag säger inte att det här beror enbart på skolvalet, men om man nu skulle vilja ha tillbaks det tidiga 1990-talets skola vore det en klar förbättring från idag.
@Hannes, det intressanta är att det i princip är två sidor av samma mynt. Båda metoderna visar ett fallande resultat.
SvaraRaderaDärmed är det ett sluttande plan.
Och ursäkta vad har skolvalet med detta sluttande plan att göra. Det är ett generellt problem som inte har ett dugg med segregation att göra. Utan är hänförlig till bristande styrning och uppföljning i skolan att göra.
Och med förlovt sagt Hannes, vad du inte ser, som jag tog upp i inlägget, då hade vi ett relativt betygsystem som lärarna var vana att hantera. Men det sa inte ett dyft om eleverna hade kunskap eller inte. Det indikerade bara hur duktig jag som elev var att konkurrera ut plugghästar eller inte.
Med det målrelaterade betygssystem föll allt ihop därför att kunskapen om att sätta betyg enligt de nya systemet sakar enhetliga kriterier. Nu har man försökt med nya kunskapskrav år 3, 6 och 9.
Så sorry, ditt resonemang håller inte ihop.