Funderingarna har rusat igenom hjärnkontoret sedan igår kväll när SVT sände Klass 9A. Tankarna har gått till det här med hur tjänster är ett växespel mellan leverantör och kund. I skolans fall mellan elev och lärare. Undervisningen har tre faser: före, under och efter.
Perspektiven för eleven växlar mellan de olika fasera och omvänt måste läraren fundera på hur undervisningen ska levereras. Jag har berättat om de perspektiven ur ett läroplansperspektiv tidigare, en arena två perspektiv.
Vill återvända till gårdagens diskussion och försöka illustrera skillnanderna mellan VAD och HUR.
Fem faktorer avgör undervisningen: Kravbilden, Struktur, Pedagogisk metod, Lektion och Resultat.
För VAD, som är systemkvaliteten, kan man översätta de fem faktorerna i fallande ordning med: Läroplan-nationella mål, Måldokument, Problembaserad undervisning, Didaktik och Livslångt lärande. Man skulle kunna säga att detta är det styrande för att undervisningen ska fylla sina mål.
För HUR, som är kommunikativ kvalitet, kan motsvarande översättning i fallande ordning göras med följande: Kognitivt lärande och social utveckling, IUP mm, Hur lektionen genomförs, Metodik och Bestående kunskaper.
Det intressanta i växelspelet är att efter genomförd undervisning är elevens behållning eller resultatet det h*n HAR lärt sig. Effekten av detta HAR är att det innehåller två delar HUR och en del VAD.
I ljuset av detta är det viktigt att ständigt träna och utveckla det pedagogiska arbetets HUR, men inte glömma bort att för att HUR ska bli rätt måste förutsättningarna finnas från VAD. Men det är inte enskilt VAD som avgör HUR undervisningen blir framgångsrik.
Därför är det viktigt att rektorer och lärare har ingående pedagogiska samtal om HUR lektionerna HAR givit ett resultat som fastställt i förhållande till satta mål. För till syvende och sist är det resultatet som avgör vilka insatser som krävs i nästa VAD och HUR.
Jag är rädd att din modell riskerar att banalisera undervisningen. De här begreppen är hämtade från tillverkningsindustrin och inte helt överförbara till skolans värld.
SvaraRaderaUtan att trampa rakt ut i flumträsket kan jag väl antyda att det saknas ett stort Varför och att möjligheten till självreflektion är undanskymd i din bild av kunskapsproduktion.
Jag kommer nog att vara lite tjatig men hoppas du kan föra in Gärdenfors centrala begrepp: Förståelse och Motivation i din karta - annars riskerar den att bli hopplöst föråldrad.
Jag är rädd att det du säger ligger som en överbyggnad i kravbilden. Varför finns som delar i skollagen och läroplanerna, så den är inte bortglömd.
SvaraRaderaSedan måste jag nog protestera på det högsta när du påstår att detta är taget från tillverkningsindustrin. Modellen plockade jag och en kompis fram under tidigt 90-tal för att beskriva hur händelskedjan i tjänster går till. Och skolans undervisning är inget annat mystiskt än en tjänst.
Och den här Gärdenfors centrala begrepp platser väl inom kravbilden i kognivit lärande.
Skolans centrala problem är att vi inte lyckas ro det här kundtänkandet i hamn? Vem är beställare och vem är leverantör? Och vem avgör om vi har lyckats?
SvaraRaderaEn del lärare vill gärna sätta barnet i centrum och då blir den lojaliteten överordnad de andra beställarna som också pockar på tolkningsföreträdet.
Det finns en teoretisk möjlighet att se kvalitet som något som ligger inbyggt i den pedagogiska handlingen - utfallet eller resultatet är bortom vår kontroll. Ett riskabelt och ganska otidsenligt förhållningssätt.
9A arbetar efter en pragmatisk modell som antagligen ligger ganska nära läroplanens anda. Pedagogiken är bra om alla blir godkända. Alla medel är tillåtna - leave no child behind.
Så staten beställer och skolan levererar? Jo - det kanske hänger ihop. Frågan är vad vi gör med restprodukterna?
På en blogg nära dig diskuteras den moraliska dimensionen av kunskapsuppdraget:
SvaraRaderahttp://lumaol.wordpress.com/2011/02/08/betyg-pa-sexskildringar
Någonstans börjar barn och föräldrar tröttna på att reduceras till objekt i utbildningsfabriken!
Mats, det är mycket enkelt. Ytterst är det staten som bestämmer marknadsvillkoren genom skollagen och styrdokumenten.
SvaraRaderaDen enskilda "kundrelationen" styrs i klassrummet mellan elev och lärare. Där eleven i en form är kunden men samtidigt medutförare. Och det är ytterst när skolan lyckas uppnå att förmedla kunskapskraven på minst G-nivån man lyckas. Tyvärr har inte skolan lyckats med det sedan 1998 när nya betygssytemet infördes.
Och det finns inte bara en möjlighet att kvalitet är inbyggd i den pedagogiska handligen. Den är inbyggd. Kvalitet är att uppnå de krav som är ställda och ibland överträffa dem utan att det blir överkvalitet. Svårare är det inte Mats.
Och vad menar du med "restprodukten"?
Jo, Mats, jag har läst om moralpaniken ute på landsbyggen på Österlen.
SvaraRaderaEn moralpanik jag tycker luktar av frireligös dimension à la 60-talet.
Fabriks- och marknadsmetaforerna är svåra att renodla och samtidigt ger de nya vinklar på verksamheten. Jag är inte säker på att staten verkligen kan bestämma "marknadsvillkoren" och tror nog att det är mer planekonomi än vi vill inse.
SvaraRaderaTänk att vi bygger världens bästa bil men den går inte att starta. I planekonomin har beställaren skapat en kravspecifikation som utgår från sentimentala drömmar och idealistiska föreställningar om råvarans natur. Vi gör som i Kina på femtitalet - smälter ner hushållsredskap för att uppfylla kvoten.
Restprodukter är de kasserade bilarna som antingen inte har klarat kvalitetskontrollerna under den tolvåriga produktionstiden eller inte går att sälja ens till kraftigt reducerat pris. Återförsäljarna klagar och anklagande blickar riktas mot arbetarna på fabriken.
En del av problemet är att beställarna fortfarande tror att "kunskap går att förmedla".
Jag tror att det är en vanlig upplevelse på skolorna att de egentliga kunderna är föräldrarna. De har makten att flytta sina barn till andra skolor och den här formen av marknadsekonomi är ett väldigt effektivt styrmedel på skolorna.
SvaraRaderaMats, vi kan säker dividerar fram och tillbaka om det är marknadsvillkor eller planekonomi.
SvaraRaderaJag vill bara göra den distingtionen att det är varje kommun som betalar eller priroriterar hur mycket man vill betala för skolan, alltså minst 290 olika sätt att göra det på.
Inte ett som jag tycker mig se i diskussionen med återförstatligande. Då kan vi snacka om planekonomi.
När det gäller den senaste kommentaren skulle jag vilja sammanfatta det hela med ordet kommunikation.
Varför väljer föräldrar att flytta på sina barn?
De mätningar jag kan se kring detta är att skolan inte är duktiga på att beskriva för föräldrana vilka mål skolan har.
Hur mål är tänkt att omsättas i undervisnigen och framför allt vet föräldrarna inte vilka kunskapsmål, individmål och sociala mål är för telningen. Inte undra att föräldrar flyttar ungen om de tycker att skolan inte prestera som de tror. Det är det fria skolvalets "baksida".
Skolan kanske skulle vilja önska sig tillbaka till den tid politikerna bestämde vara barnen skulle gå.
Säkert finns det en kommunikativ aspekt - jag ser även en mer irrationell sida som t.ex rykten om att det är lättare att få höga betyg på vissa skolor.
SvaraRaderaIdag är marknadsföringen allt betydelsefullare och jag pratar med utmattade tonårsföräldrar som vadar i drivor av kataloger från gymnasieskolor som försöker locka till sig nya kunder.
Nej, valfrihet är inte lätt. Varken för barn, föräldrar och skola.
SvaraRaderaMen det är väl baksidan av friheten att göra sig hörd i bruset och sovra bruset.
Därför är det alltid så att de skolor som lyckas i sitt åtagande får större genomslag än de som bara lockar men inte levererar.
Jag önskar att jag hade bråkdelen av ditt positiva tänkande - ibland mumlar jag om högre rättvisa, men lyckas sälla hitta den rätta övertygelsen
SvaraRadera