Sista kapitlet i boken Avund och konkurrens avslutas med kapitlet i rubriken. Där konstateras att avunden är både enkel och svår att utrota. Speciellt den avund som är negativ. Den skapar alla dessa destruktiva känslor som vi går och bär på. Många av dem är inte förlösta under vår barndom. Speciellt gäller detta för dem som vuxit upp i en syskonskar. Som ensambarn har jag troligen blivit "befriad" från den avunden. Har aldrig behövt jämföra mig med andra i familjen och därmed hamnat i den negativa avunden.
Jämförelse är ju inte helt av onda. Det är väl det vi grabbar alltid gjort när vi tävlat. Och konkurrensen, som skuggas av avunden, är den positiva delen av avunden. Den är viktig och behövs. Det är bara när den spiller över i ett negativt förfarande som det blir fel.
När jag gick på gymnasiet hade jag en lärare som satte in avunden i rätt perspektiv. Även om jag som 20 åring inte förstod det riktigt då. Jag fick höra, även om du kan mycket är det alltid någon därute som är smartare än dig. Den läxan har jag burit med mig i livet och aldrig behövt känna avunden till att någon i mitt arbetsliv eller privatliv varit smartare än mig. Därmed har jag kanske till vissa delar blivit vaccinerad mot avunden. Säkert finns det stunder i livet när man varit grön av avund.
Ni vet det där med att gräset är grönare hos grannen.
Samtidigt är det intressant att se i den tidsålder vi lever idag med tilltagande intolerans att den bygger på rädsla och missunsamhet. Om vi istället skulle se att varje individ har en gåva och att dessa gåvor tillsammans skapar en större tillvara skulle vi få ett bättre liv. För det är gåvan hos andra vi har ett avundsförhållande till.
Nu har en del i sommaruniversitet avslutats. Boken Avund och konkurrens rekommenderas på det starkaste att läsa för alla som bara tror att avunden tillhör en av de mossiga sju dödssynderna.
Källa
Cullberg Weston, Marta (2010) Avund och konkurrens, Natur&Kultur.
Ja, att det finns någon smartare är alltid en härlig utmaning till att prestera ännu bättre och förädla sina egna förmågor.
SvaraRaderaI svenska samhället och skolan, känns det dock som att dumheten regerar alltför ofta och jag vet inte vad jag ska kalla känslan när såpakändisar får mer utrymme i debatten än jag. Svart är dock känslan.
"Jämförelse är ju inte helt av onda. Det är väl det vi grabbar alltid gjort när vi tävlat" skriver du, Plura, och det har du kanske rätt i. Det fascinerande med detta "tävlande", detta kappspringande, höjdhoppande, hastighetsräknande och allt vad det är inträffar när flickor börjar inta arenan. Om det är en enstaka flicka som hävdar sig händer inte mycket, hon accepteras som 'en av grabbarna' och får statusen av en uppskattad maskot. Men när det blir fler flickor som börjar inte bara tävla, utan faktiskt tävla framgångsrikt, då lämnar grabbarna arenan med sin känsla av heder nödtorftigt räddad av en föraktfull fnysning. Konkurrensen ÄR viktig, och den behövs, så varför ger grabbar upp kampen när det faktiskt börjar krävas något på allvar för att man ska hävda sig?
SvaraRaderaEtt intressant fenomen.
Jan,vet inte men sägeer det inte en del om lärarkåren kanske.
SvaraRaderaSåpakändisar, tja de har ju också ett bästaföre datum. Hur många kommer ihåg alla Robinsondeltagare?
Morrica, ja det är ett underligt fenomen. Vet inte vad det beror på. Kan det vara något med den där missunsamheten. Grabbar har kanske inte tränats i att se gåvan i personen oavsett om det är en tjej eller kille.
SvaraRaderaSom vuxen borde du kommit bort från det. Om inte borde du söka hjälp.
Annars brukar det ju var ni tjejer i systerskapet som inte klarar av om någon sticker utanför det jämnviktsförhållande ni strävar efter.
Visst är det ett intressant fenomen, lika vanligt i vuxenvärlden som bland barn och ungdomar. Lika intressant är den omtalade strävan efter det mytiska jämnviktsförhållandet, rättvisan eller, som det numera kallas, "balansen". Ve den som inte väljer att rätta sig efter klickledarens (ty en sådan finns i varje "systerskap", och det är sällan någon som helst tvekan om vem det är heller) regler och riktlinjer, den hamnar raskt ute i kylan kan jag lova!
SvaraRaderaAh, dessa tysta koder och överenskommelser, det är en komplicerad kotiljong att vara en del av ett samhälle!