Med stigande avsmak läste jag Martin Jönssons artikel om pressen i Storbritannien i dagens SvD. The red top-tabliodes den smutsigaste delarna av den brittiska pressen som ägnar sig åt "dark arts". Hittills har vi varit relativt förskonad i Sverige från sådant. Frågan är bara om vi gått över gräns även i Sverige när boulevardpressen börjar likna red top-tabloiderna.
Tendenser finns i kunga rapporteringen de senaste åren. Där man tycks lita mer på kriminella än laglydiga. Frågan är om de gått så långt som i UK med att fejka historierna eller om det bara är aningslyst lösnummerförsäljning man är ute efter i en krympande papperstidnings marknad.
Under alla omständigheter är det viktigt att fundera på hur mycket nytta det är med att tänja gränserna för den grävande journalistiken. Det finns alltid en etisk och moralisk gräns för hur mycket man ska gräva fram. För det är som min salig far i åminnelsen bruka säga: ju mer du rör i skiten dess mer luktar det.
Media SvD
Men vad tycker du om detta med att Silvia startade sin egen utredning som idag upplevs som tämligen skönmålad?
SvaraRaderahttp://jespershuja.wordpress.com/2012/01/20/drottning-silvia-ett-tappert-forsok-att-skriva-om-sin-fars-forflutna/