Tillhörigheten är en viktig del i människans liv. För adeln tycks det vara den ärvda jorden på den manliga sidan. Där den förstfödde får allt enligt fideikommissens regler, som importerades från Tyskland på tidigt 1700-tal. En företeelser som borde ha försvunnit efter 1964, men som lever kvar än i våra dagar. Ett feodalt samhälle i den smältedegel det mångkulturella Sverige idag är. Man sa en gång i världen att det var 24 familjer som styrde Sverige. Några av dessa familjer har överlevt århundradena.
Min vurm för slott och herresäten går tillbaka i min uppväxt. Stammande på mödrenet till en av arrendatorerna på Ericsbergs fideikommiss hände det sig att när vi fick bil i slutet av 50-talet gick färden inte bara till mors uppväxt gård utan till slottet Ericsberg. En av Sveriges största privatägda slotten. Där föll jag pladaskt som grabb för slottsarkitektur. Intresset har hållit i sig genom livet.
När jag då i mitt sommaruniversitet 2012 läst boken Jorden de ärvde är det mången ny kunskap jag fått om hur det hela hänger ihop. Både hur fideikommissen hänger ihop rent juridiskt. Också hur de skulle upphöra i sann omvandling på 50-talet, till att fortleva när S svängde när det gäller synen på det stora kulturarv dessa stora jordegendomar och dess byggnader representerar.
Samtidigt har det varit en vandring i hur dessa människor tänker. Stundtals som att läsa ett manus från en pilsnerfilm från 30- eller 40-talet. Andra stunder att läsa om hur dessa familjer är sammanflätade i adelskalendern och Riddarhuset.
För egen del var det intressant att notera att Ericsberg tillhörde ett större fideikommiss bestående Breven och Bystad. Detta ägdes av ätten Hildebrand. När den dog ut på 1700-talet övergick Ericsberg till släkten Bonde.
Lite söder om Brevens Bruk finns fideikommisset Boo tillhörande familjen Hamilton. Släkten Bonde och Hamilton samarbetar om sågverksföretaget BooForsjöö. Ett företag som förvaltar 17 000 hektar skog och som firade 500-årsjubileum 2008. Till Forsjöö fraktade min morfar timmer till baron under vintrarna under första hälften av 1900-talet.
Boken är klart lärsvärd. Både för att få en inblick i jordägarnas makt och inflytande, som en inblick i juridiken som fortfarande kan omkullkasta dagens arvsregler. Och de nätverk som byggs upp via barnen som går, på det numera skamfilade, Lundsberg.
Källa: Af Kleen, Björn (2009) - Jorden de ärvde, Weyler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar