Det är inte min fröken som gjort jobbet för det har jag gjort.Underbara unge som är så insiktsfull. Inte var jag det i den ålder, även om jag var lyckligt lottad och fick gå till logopeden att lära mig läsa. Då bland annat med att ljuda för att få en uppfattning om hur orden skulle låta. Min mamma hjälpte mig hemma med ljudningen.
Två andra märkbara saker flickan berättare är det här med läshastighet och textbehandling. Hon säger:
Jag läser inte fort men jag läser noga.Tänk om jag vetat det när jag gick i skolan och alltid blev på efterkälken. Med åren har jag fått upp ögonen för läshastigheten och noggrannheten. När jag hörde Siv Ruud berätta om sin läshastighet och att hon läste ord för ord fick jag min bekräftelse långt upp i vuxen ålder på värdet av att läsa noggrant. Man behöver bara läsa texten en gång så sitter den.
Det andra flickan säger:
När jag läser ser jag bilder inne i mitt huvud och boken blir en film på något sätt.Tänk så är det även för mig. När jag sjunker in i en fackbok eller skönlitteratur försvinner jag in i en annan värld. Jag är med i berättelsen. Om det beror på min livliga fantasi sedan barnsben eller om jag tränade upp att fantisera kring bilder jag tittade på sak jag låta vara osagt.
Med 43 berättelse från Man 93 till pojke 2 har Anne-Marie skapat en helt ny värld. En värld att jämföra sig med hur läsningen ser ut för oss alla. Somliga har det lätt. Andra har det svårare. Boken tar höjd för att hur du lär dig läsa och hur du underhåller det livet ut.
Hur ser din läsning ut? Fundera på det och läs boken Ovan Trätopparna.
Källa:
Körling, Anne-Marie (2016) - Ovan Trätopparna, BTJ Förlag
Blogginlägg Pluraword:
Ögongodis - min väg in i böckernas värld
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar