Vilsen skola utan själ

Åter hör vi att skolan är vilsen och utan själ. Vad det nu betyder. För det första kan ett system ha en själ?

Nja, skulle jag säga. Om vi gör en ordboksvandring definieras själ med:

sammanfattningar av de mänskliga egenskaper som möjliggör tanke-, känslo- och viljeliv.

Om vi håller oss till det kan alltså ett system inte ha en själ, bara människorna i den. Däremot kan man befogat säga att i systemet finns en kultur. Ordboksvandringen säger:

form i vilken större grupp människor ordnar sin försörjning och organiserar gemensamma angelägenheter.

Skolan som system blir då mer en form av väg till hägrande kunskap och bildning. Hur man tar sig upp för vägen kan göras på olika sätt. I intervjun med Andreas Schleicher, OECD direktör för utbildningsdirektoratet, i SvD säger han:

Sverige hade ett skolsystem med ett starkt engagemang för att förse barn från olika bakgrunder med bred och högkvalitativ utbildning. Många olika indikatorer visar att det koruset tappats bort.

Det finns ingen tydlig nationell linje, ingen stark betoning på vilken roll läraren ska ha. Allt är väldigt isolerat och fragmenterat. Ett skolsystem måste vara mer än tusen individuella skolor.

Hans recept är att skapa en tydlig idé om vad en bra utbildning är samt skapa en tydlig nationell standard.

Två saker förbryllar mig. Den första om huvudmannaskapet. Sydsvenskans ledare upprepar Liberalernas syn på att staten ska var huvudman. På vilket sätt skulle det bli bättre frågar jag mig. Det är en ska att säga VAD och VARFÖR saker ska vara på ett visst sätt. En helt annan HUR det genomförs i verkligheten. Är det så att Schleicher och Sydsvenska vill tillbaka till den skola som fanns innan kommunaliseringen. En regel- och ekonomistyrd skola. En skola som har regler för HUR undervisningen ska gå till och vilka ekonomiska medel man får för att utföra den?

För det andra är det undervisningen som är viktig. Inte utbildningen. Enligt skollagen är undervisningen en:

sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden (1 kap 3 §).

På vilket vis skulle en standard vara behjälplig? Drömmen att skapa enhetliga skolor är befängd. Varje skola har sina unika förutsättningar som svårligen går att styra från central nivå. Detta märks tydligt när kommunala huvudmän försöker trycka ned styrningen generellt på enskilda skolor i kommunen. Genomförandet av detta tar tvärstopp eftersom rektorer och lärare inte förstår hur det ska gå till och nyttan med det. Det som behövs är snarare att varje skola behöver omvandla skolan och dess styrsystem utifrån styrdokumenten. Att ha en grund bestående av delarna i ett kvalitetshus.

Samtidigt undrar jag över hur kommer Skolkommissionens slutbetänkande att se ut. I delbetänkandet finns det en genomtänkt styrkedja från statens ned på enhetsnivån. Vi får innerligen hoppas att den politiska nivån tar sitt förnuft till fånga och sluter upp kring många av förslagen i Skolkommissionens betänkande.

Skolan blir aldrig bättre än dess svaga länk. Därför bör man alltid se till att varje skolenhet bygger sin undervisning på ett sådant sätt att den pedagogiska strukturen och kulturen har fokus på elevens utveckling och kunskap. Staten kan aldrig lyckas med detta. Det har vi testat i den regel- och ekonomistyrda skolan med känt resultat. 

Media SvD, Sydsvenskan
Blogginlägg Pluraword
Drivlinan i statlig målstyrning av skolan