Pojke 15 - Hjälp!

Berättelser berör. Speciellt denna som Anne-Marie Körling skrivit om i sin bok Ovan Trädtopparna. Framgår inte av texten var pojken kommer ifrån. Har varit på flykt i flera länder och är nu i Sverige sedan några år. Han kan inte läsa!!

                                                Bilden en illustration, speglande ensamheten.
Berättelse pojken gör berörde mig på fler plan. Ett, tragiskt att personen inte kan läsa. Hur ska han ha verktygen att klara sig i den gravt skriftliga miljö Sverige är. Han säger följande:

Jag sitter längst bak i klassrummet. När vi ska läsa så låtsas jag läsa. Det är ingen som frågar om man förstår det man läser.

Likt de flesta analfabeter kan han prat språket. I detta fall svenska. Men hans vittnesmål att skolan inte bemödar sig att bedriva en undervisning värd namnet berör mig illa. Vi pratar om kunskapsresultat och hur dåligt de är. Ofta för jag höra att det är elevens fel. Så är det inte. Ingen normalstörd är dum. Det är lärarna och rektorerna som inte gör sitt jobb. När ska vi få en pedagogik som involverar och ger faktisk återkoppling på individnivå?

Vi har som samhälle inte råd att kasta bort ungas möjligheter till en framtid.

Källa:
Körling, Anne-Marie (2016) - Ovan Trätopparna, BTJ Förlag.