Äta kakan och ändå ha kvar den

Skrattet fastnar lätt i halsen dan före Välfärdsutredningens betänkande ska läggas på regeringens bord. Tre ministrar, en MP och två S går ut med högst grumliga slutsatser om vinster i välfärden och dess koppling till skolan. Skolan är inte marknadsstyrd i den bemärkelsen som innebär marknad. För det första är prissättningen på utbildningen inte fri. Den styrs via lagstiftning och bestäms av kommunernas prissättning av kostnader per elev. För det andra är det ingen fri etableringsrätt. Staten i form av Skolinspektionen ger tillstånd att driva skola. Kommunen har däremot en påverkansmöjlighet var i kommunen skolan geografiskt etablerar sig.

Fridolin, Ekström och Shekarasbi går i sin debattartikel in på tre saker:

1. Valfrihet och fristående skolor är här för att ­stanna, men likvärdigheten mellan skolor ­måste säkerställas.
2. Ett skolsystem byggt på tillit och kvalitet.
3. Resursutnyttjandet i skolsystemet ska öka och marknadens logik ska inte styra.

Begreppen börjar förvilla när politiker ska prata om likvärdighet. Man skriver att man ska behålla möjligheten att välja skola. Samtidigt är man inne och tassar kring att skolvalet ska kombineras med starka system för att skapa likvärdighet och bryta segregationen mellan skolor. Genast ringer varningsklockorna hos mig. Likvärdighet i politikers ögon verkar snarare handla om likhet och politisk styrning. Vad ligger värdet i att skapa blandade klasser? 

Om jag går till min högst subjektiva bedömning och bakgrund. I den skola jag gick i är den den skola som ministrarna eftersträvar. I min klass gick barnläkarsonen, direktörsdottern och barn till tjänstemän i stadens industri och så vi arbetarungar. Ur en synvinkel kan man säga att ingen segregation fanns i skolan. Men den minskades inte i realiteten i vardagen. Det var inte så att vi hade en härlig och mysig kamratskap och umgicks över klassgränserna. Vad som på pappret verkar bra är  det inte i verkligheten. 

Visst ska skolsystemet bygga på tillit och kvalitet. Man blir bara häpen på de slutsatser ministrarna gör:

Ett oreglerat vinstintresse i kombination med skolpeng skapar en drivkraft att sänka kostnaderna på bekostnad av kvaliteten. Om en skola exempelvis lyckas attrahera ett mer resursstarkt urval av elever så kan goda resultat erhållas trots att man minskar lärartätheten, håller låga lärarlöner eller har hög andel obehöriga lärare.

Förlåt vad är det för resonemang. Det märks att det är politiker med mycket dålig kunskap om hur företag fungerar. Visst jag skulle kunna leverera tjänster med att sänka kostnader utan att påverka kvaliteten. Samtidigt om jag försöker mig på att hålla ett högt pris på tjänsten (läs fastlagd kommunal skolpeng) och sänka kvaliteten skulle jag inte finnas kvar i marknaden. Det var precis det som hände i JB-konkursen.

Något befängt försöker ministrarna också poängtera att resursutnyttjandet i skolsystemet ska öka och marknadens logik ska inte styra. Åter en tankevurpa. Har ministrarna studerat hur kostnadsstrukturen i skolan ser ut? Den enda marknadslogik som finns i skolan är skolvalet. Att elever och dess föräldrar kan välja skola och att de har rätten att ta med sig skolpengen. En skolpeng som är baserad på de kommunala kostnaderna. Uppenbarligen har ministrarna svaga kunskaper i mängdlära. De fristående skolorna utgör 17 procent av totala mängden skolor i landet. Den andra delmängden är de 83 procent kommunala skolorna. Är det någonstans som skolor får det tufft är i den kommunala sektorn där elever väljer andra kommunala skolor som har rykte om sig att vara "bra". De som går kvar i de skolor som inte lyckas attrahera vare sig elever och lärare har ett problem. Problemet löses inte genom att förbjuda skolvalet utan genom att skapa och få kvalitetsmedvetna huvudmän och skolledningar som ägnar sig åt att förbättra de inre faktorerna på skolan. Undervisningens organisation, kollegialt lärande och pedagogiska samtal är recept för att få dessa skolor attraktiva.

Jag kan köpa ministrarnas slutord:

Skolan är alldeles för viktig för att användas som slagträ i den politiska debatten.

Frågan är om det överhuvudtaget finns någon grogrund för denna önskade borgfred. Regeringens första åtgärd var att överge Friskolekommittens slutbetänkande, där alla utom V, hade kommit fram till en lösning på avarterna bland fristående skolor skulle hanterades. Det första man gjorde efter valet var att gå i säng med den part som inte stod bakom denna utredning. Jonas Sjöstedts våta dröm gick i uppfyllelse när han fick regeringen att gå med på den utredning som läggs på regeringens bord den 8 november 2016. Så sannolikheten till att övriga partier i riksdagen sätter sig ned med regeringen och skapar borgfred på basis av utredningen är små. Skolan kommer tyvärr att under överskådlig tid att vara politiserad.

Media SvD
Blogginlägg Pluraword om skolans kostnader:
Skolan kostar