Nollad Välfärdsutredning

Något måste vara fel när man har en utredning som inte förstår hur tjänsteföretag fungerar och hur värden skapas i dessa företag. De är så långt bort från den logik som präglar industriföretag. Att använda balansräkningen som underlag för vinsttak är synnerligen improduktivt. Tjänsteföretag har sällan behov av kapital för att driva verksamheten. Speciellt då rörelsekapitalet som måttstock och dessutom att sätta mjuka värden lika med noll som Välfärdsutredningen gör.

Tjänsteföretag består av dess medarbetare, metoder, processer och kunder. Om vi studerar bilden ovan så är de två avgörande faktorerna för ett tjänsteföretag har Humankapitalet och Strukturkapitalet. Om man som i Välfärdsutredningen definierar bara värdet på rörelsekapitalet andel i balansräkningen är det inte mycket som skulle vara värt något.

Hela grund för ett tjänsteföretag i välfärden är de kunder företagen har och den kompetens medarbetarna besitter för att lösa behoven. Behov som utbildning, vård och omsorg hos elever, sjuka och äldre som behöver omsorg. Det absolut viktigaste i ett välfärdsföretag är dess strukturkapital. Detta är det som är kvar när humankapitalet gått hem för dagen. Det är där kvaliteten skapas. Om nu detta inte är något värt vore det mer ärligt av Reepalu & Co att säga att det inte ska finnas några företag i välfärden.

Problemet med utredningen är att 7 procent på noll är lika med noll hur man än räknar. Därmed är det ointressant att driva företag inom välfärdssektorn. Man undra då hur klar kommuner och landsting att ta över alla elever, äldre och patienter när välfärdsföretagen lägger ned?

Samtidigt är det intressant med följande fakta som Marcus Strömberg, VD AcadeMedia, skriver på sin FB-sida:

Med tanke på den ibland något onyanserade debatten om välfärdsföretag kan det vara på plats med några "vet du att meningar":

Vet du att:

Skolan är den sektor som har tydligast regler för fristående aktörer i välfärdssektorn.
• Tillståndsplikt med hårda kriterier och lång ansökningsprocess.
• Tillstånden kan dras in vid grova kvalitetsbrister.
• Det är inte tillåtet att välja elever
• Kvalitetsinspektion ev extern myndighet (skolinspektionen) i stort vartannat år med möjlighet till vite.
• Ekonomiska krav och insyn
• Reglerad prissättning via skolpengssystemet, en friskola kostar aldrig medborgarna mer än en kommunal skola oftast mindre.

Detta är möjligen en del av hur man skulle kunna strama upp omsorgsföretag inom välfärdssektorn. 

Det hinner nog rinna mycket vatten under bron innan vi åter kan få en vettig debatt om hur reglerna i välfärdssektorn ska se ut. Vi får hoppas att förnuftet segrar för det man ägnar sig åt idag i Välfärdsutredningen är ett skrämmande spel med välfärden.