Treåring jag tänker på är skollagen. Idag för tre år sedan startade tillämpningen av den skollag som började gälla den 5 augusti 2010. En lag som ställde nya krav än den gamla lagen från 1985. En intensiv kampanj från Skolverket pågick under ett år. Där den nya lagen förklarades innan den skulle börja tillämpas. Min reflexion är hur väl föll den ut?
För det första förs skoldebatten utifrån andra styrprinciper än de som gäller i dagens skollag. Skollagen är inte bara en angelägenhet för huvudmännen. Utan lika mycket för skolledningen som lärarna. Makten över undervisningen har staten snyggt definierat i 1 kap 3 § som en angelägenhet mellan förskollärare, lärare och staten. Inte huvudmännen.
Många kommer högljutt att protestera eftersom offentliga och enskilda huvudmän har totalansvaret för utbildningen. Helt riktigt. Åter går man till skollagens 1 kap 3 § definieras utbildning som den verksamhet som skolan bedriver. Det som är runt själva undervisningen.
En maktfråga som inte många observerat. Idag har huvudmännen inget mandat att påverka vilken pedagogik som bedrivs i förskolan och skolan. Det är förbehållen förskolechefer, rektorer, förskollärare och lärare.
För det andra är fortfarande inte 4 kapitelet i skollagen tillämpat i den omfattning som behövs. Huvudmännen har sällan eller aldrig ett eget systematiskt kvalitetsarbete trots att lagen kräver ett kontinuerligt sådant. Tittar jag på Skolinspektionens nedslag har 9 av 10 huvudmän inte något sådant arbete hos sig själva.
Förskollärare och lärare har heller inte förstått att systematiskt kvalitetsarbete är en del av deras vardag. Kontinuerliga förbättringar i vardagen är avgörande för att öka kunskapsresultaten. Då inte bara elevers förmågor utan framför allt lärarnas pedagogiska metoder för lärandet. Där lärandekulturen är i centrum. Inte offerkulturen att det är andra omständigheter som gör att vi inte klarar skolan primära nyttigheter.
Samtidigt finns det en vanföreställning i skoldebatten, speciellt den politiska, att det är skillnad på kommunala och fristående skolor. Idag finns inte den skillnaden. Alla har samma krav på att undervisa efter samma läroplan oavsett det är en fristående eller kommunala förskola, grundskola eller gymnasieskola. Samtidigt har staten genom riktlinjerna i läroplanerna minskat det fria spelrummet i undervisningen. Detta har inte många lärare och rektorer uppdagat.
Så vad ska man ge för betyg på tillämpningen. Om jag skulle se från min begränsade horisont knappt godkänt. Nästan betyget F. Men eftersom det är min högst ovetenskapliga slutsats och saknar evidens är det nog troligare att lagens tillämpning får ett betyg E. Mycket finnas att göra. Det visar inte minst för gd på Skolverket Per Thullbergs utredning om skolpolitiska reformer (SOU 2014:14).
Så det är dags att treåringen växer vidare i vardagen.
Lästips: Handboken Från skollag till vardagsarbete, Skoldialogen. www.skoldialogen.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar