Sekten

När man läser Ivar Arpi mycket matnyttiga artikel om den autonoma vänstern är det några reflektioner jag gör. För det första flyttas jag i min minnen tillbaka till 68-rörelsen och det radikala 70-talet. Samma uttryck fanns då som nu. Möjligen var det mindre våld på svensk botten. Desto mer våld var det på Cuba och Kina. Ett våld som förhärligades av bl a Jan Myrdal och kretsen kring Fib Kulturfront.


Argumentation var lika då som nu. Vi som inte då höll med ställde alltid den retoriska frågan: Är det ok att skjuta med en röd bössa än blå? Svaret var alltid ja. När sedan 68-rörelsen dog ut övergick den i rödvinsvänstern som tog sig upp i samhällstoppen. De spred ut sig i media, offentlig förvaltning och annorstädes. Där har de övervintrat med sin naiva och romantiska syn på vad demokrati och vänstern är för något.


För det andra luktar det som extremvänstern ägnar sig åt i mångt och mycket om sektbeteende. Autonoma vänster är per definition en sekt. Magnus Utvik har själv beskrivit sin tid i den extrema vänstern. Hur ensamma man var om sin världsbild. Samma är dagens autonoma vänster. Problemet är att vänsterkletet sitter i media husens väggar. Det är ju aldrig bra att bli avfälling. Avfällingar ska alltid bekämpas. Har man den tredje statsmakten som megafon är det tacksamt. För demokratin definitivt farligt.


Media Neo