Ängslans blomma

Ängslan för det okända verkar påverka vårt sätt att kommunicera. Vi har en ängslan över att säga saker med dess rätta innebörd. Eller oreflekterat använda ord utan dess rätta innebörd. Ta bara ordet rasism och byt det till xenofobi. Låter väl inte så hemskt. Men vet man dess betydelse, fruktan för främlingar, får ordet rasism en annan betydelse.

Efter att funderat över alla n-ord och r-ord för att inte tala om f-ord som verkar vara mer eller mindre oreflekterade i sin användning gjorde jag en synonymvandring. Ordet ängslan kan speglas av följande ord:

oro, fruktan, bävan, ångest, räddhåga, rädsla, bekymmer, nervositet, förtvivlan, desperation.

Är det så att det där stora räddhågsenhet för okända som skrämmer oss när vi oreflekterat använder ord? Vi har lämnat folkhemmet och den greppbara världen bakom oss. Det begripliga har bytts mot något ogripbart. Världen tränger sig på. En ohanterlig omständighet. När det ogripbara griper om oss verkar vi oreflekterat beskriva det med ord som inte beskriver det vi vill åt. Samtidigt verkar det okunnigt på något vis. Borde vi inte var mer upplysta och mer kunniga idag än när våra föräldrar växte upp. Är det så att läsförståelsen och ords valörer har försvunnit när vi sätter ord på det vi inte riktigt greppar?

Eller är det så att vi glömt det Karin Boyes dikt Nya vägar uppmanar oss till:

Här går nya vägar. Låt oss vandra fromma. Kom, låt oss söka någon ny och vacker blomma.

Låt oss gå nya vägar med ordens kunskap. Hitta fram utan kryckor med det som varit. Förstå ord utan att oreflekterat kasta ur oss dem på ett missbrukande sätt. Använd n-, r- och f-orden 

med betydligt större intelligens och ­urskiljning, innan de helt förlorar sitt ­viktiga värde.

Media Aftonbladet ; nwt