Har ni hört det förut

Har ni hört det förut? Mindre administration för lärare. Jo, tjusigt när man lyssnar på folkhögskolläraren Gustav Fridolin. Nu som utbildningsminister har han och regeringen beslutat sig för att förstärka Skolverket. Man  återskapar nästan MYSKO eller Myndigheten för Skolutveckling. Man undrar hur huvudmännen ska se till att organisera om skolorna för att göra plats för det ministern vill när man ännu inte lyckats med konststycket att tillämpa existerande lagstiftning. Där är friheten given till skolorna själva att ha skolutveckling utifrån sin egna behov.

För övrigt är definitionen på skolutveckling otydlig. Många tycks tro att bara för att vi inför digitala hjälpmedel och utnyttjar Google har man skapat utveckling. Så enkelt är det inte.

Utöver infrastrukturen i form av IT drivs skolutveckling utifrån tre parametrar: ledarskap, profession och praktik. Skärskådar vi dessa tre delar är det storheter som har skiftande struktur och systematik. Finns det ett drivande ledarskap för att påverka framåtskridandet? Har skolan ett professionellt språk byggt på läroplanerna? Hur tillämpas förbättringar i skolan? Är det på enskild individnivå eller kollegialt?

Jag brukar illustrera skolutvecklingen som ett hjul på en vagn. Ekrarna är de olika områden inom vilken skolutveckling kan ske. För att få en rörelse på vagnen behövs ett nav som hjulet snurrar kring. Navet i all skolutveckling är systematiskt kvalitetsarbete. Har har vi sedan fyra år tillbaka en skollag som i sitt fjärde kapitel har som krav att alla inom skolan ska bedriva ett sådant arbete. Fortfarande fyra år efter är det näst intill obefintligt hos huvudmännen och på skolenhetsnivå sporadiskt. Inte undra på att det ser ut som det gör med skolutveckling.

Varje professionell individ måste ha frågorna i ovanstående bild med sig varje dag. Var är vi idag? Vart ska vi under dagen? Hur gör vi det? Men framför allt: Hur blev det? Till och med så att man skulle utveckla sista frågan: Varför blev det så här när vi gjorde så där? Utvärdering i form av analys och värdering är A och O för att få en skolutveckling.

Då tes det mig lite märkligt att staten åter ska in och peta från central nivå hur skolutvecklingen ska gå till. Man blir lite skrämd av Fridolins uttalande:

Även skolan har blivit utsatt för det som man ibland kallar för "New Public Management", alltså en styrningsfilosofi som byggt väldigt mycket på kontroll och uppföljning och mycket mindre på att utnyttja all den kompetens som finns hos professionen och låta proffsen vara proffs.

En tämligen grumlig syn på vad skolutveckling är. Satsa stället på att se till att huvudman, rektorer och lärare börjar tillämpa skollagen i verkligheten än att lägga massor med pengar på något som ändå inte fungerar. Bara att studera effekten av den massiva insats som sattes in från Alliansregeringen när de nya styrdokumenten var på plats för fyra år sedan. Än idag är kunskapen på en rudimentär nivå kring tillämpning av dem. Bara för att du ersätter en metod med en annan får du ingen framgång. Det är fortfarande samma ingångsvärden i den nya utan att skapa ny output. Det viktiga är att skolväsendet börjar tillämpa styrkedjorna i styrdokumenten dagligen. Först då får du ständiga förbättringar och skolutveckling.

Media Ekot