Mitt i sommaren kommer debatten om lärarbristen. Uppenbarligen är det något mysko med att det är lärarbrist samtidigt som drygt 37000 behöriga lärare slutar. På mig verkar det som systemet har kollapsat.
Ett system är inte starkare än sin svagaste länk. Uppenbarligen är det på lärarutbildningen det finns problem. Men det är inte hemlagade av akademin utan snarare ett politisk problem. Styrsystemet över universitet och högskolor är fel. Behovsstyrningen och ersättningen på antalet elever i en viss utbildning ska inte styra som idag. Det som ska styra är yttre faktorer som, i skolans fall, vilken typ av lärare som behövs.
Som det är idag är det få som tas in på teknisk och naturvetenskaplig ämnesutbildning till lärare. Där har Sverige skriande behov av lärare. Medan man tar in tjogvis med lärarstudenter på samhällsprogrammen. Lärare som inte behövs.
Samtidig kan man fundera hur skolan prioriterar sin vardag. Vad är det som gör att skolan ska envisas med att organisera sig som man gjort sedan Hedenhös. En lärare per klass. Den som kan någon matematik kan räkna ut att detta aldrig kan hålla med den lärarsituation vi har idag.
Hög tid att göra något. Både rikspolitiskt som på skolnivå.
Mer om detta skrev jag här: Föredöme hit och dit
Media AB, Expressen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar