Det sexigast av allt - dokumentation

Det sexigaste som finns är att vandra tillbaka i dokumentationen man gjort. Upplevde idag när jag städade bokhyllan från pappershögar, som legat för länge, att man hittade sådan som man inte skulle ha en susning om man inte dokumenterat det i skrift, bilder eller figurer.

På det viset kunde man få kläm på hur man tänkte tidigt i yrkeslivet. Vilka debatter man tog. Vilket meningsutbyte man hade med andra. Allt detta hade inte varit möjligt att komma ihåg. För minnet är underbart men kort.

Två saker som är avgörande med detta, från sexigheten i att läsa vad man skrivit, är hur snabbt humankapitalet försvinner och hur bestående strukturkapitalet är. Skulle aldrig kommit ihåg skillnaden mellan affärskapital och finanskapital i ett företag om jag inte gjort bilden nedan.

Lika lite skulle jag kommit ihåg alla tanka jag haft i debatter och samtal genom åren om de inte varit dokumenterat. Därför blir jag lite störd på de som säger: ska vi dokumentera eller jobba.

När jag hör skolans lärare klaga över dokumentation undrar jag hur de överhuvudtaget ska lyckas med bedömning av elevers resultat. Och hur tänker de om sin undervisning. Uppfinner de hjulet på nytt varje gång? Skolan verkar vara ovanligt ostrukturerad för att vara en månghundraårig institution. Finns ingen karta över vad man ska göra går det åt massor av energi på fel saker. Tidstjuvarna står som spön i backen. Stressen över att inte hinna och otillräckligheten kommer som ett brev på posten. Framför allt man har noll koll på hur det hela gick.

Så ropen skalla: Dokumentera åt alla å ni blir fria.