Gå i leran å sörja

Robert Karl Oskar Broberg finns inte mer bland oss. En ekvilibristiske språkbegåvning med underfundiga rim och motsatsförhållande i texterna ha levererande. Säker har vi många örhängen att minnas. De som fastnat mest i min hjärna är följande låt:

Jag föredrag optimisten Broberg framför allt. Personligen tycker jag att skolan har blivit "förvaltaren" av något som alltid varit. Både bland lärare och skolledningar. Man gnäller över det mesta i skolan. Den är inte likvärdig. Den saknar pengar för att att ta hand om barn i behov. Har för mycket frälsningsläror som kvaddar undervisningen. Debatten är intensiv inom skolan och bland några dedikerade skoldebattörer. Det signifikanta är att alla är fokuserad på andra delen av Robbans låt. Inte undra på att det blir slafsigt och klafsigt när man går i leran å sörja.

Tänk om skolan skulle ta sig and den första delen av låttiteln. Bättre vara ute på hal is å ha de lite glatt. Den attityden skapar den utveckling och förbättring som skolan behöver. Se till att förskolan och skolan speglar sin samtid. Inte vad som varit.