De leende terroristerna

Idag är det fyra år sedan den hemska terrordådet skakade Norge. De överlevande från Utöya vittnar om att Anders Behring Breivik (ABB) skratt rungande över ön:

han jublade när han dödade och hånskrattade när ungdomar kastade sig i vattnet för att undkomma.

Många frågade sig under rättegången i Oslo vad som motiverar en mördare att skratta när han begår bestialiska brott? Kulturvetaren och journalisten Klaus Theweleit har tagit upp detta i en nyutkommen bok. Berättelsen om detta har föredömligt gjorts av Barbro Eberan på SvD Under strecket (150722). Den tyske journalisten har samlat ett digert material kring dessa skrattande mördare. Barbro skriver:

Han har samlat exempel på skrattande mördare från världens alla hörn: Suhartos killerkommandon i Indonesien, dödsskvadroner i Guatemala, barnsoldater i Afrika, Röda khmerer i Kambodja, hutu-miliser i Ruanda, IS-bödlar i Irak.

Under 1970-talet skriver Theweleit en avhandling om detta fenomen. Ursprunget tycks ligga i de tyska frikårssoldaterna efter första världskriget. Deras utpräglade manliga identitet grundade sig på en skräck för starka kvinnor, en aggressiv rasism och ett avgrundsdjupt hat mot kommunismen. Följdriktigt blev de Hitlers trogna stödtrupper.

ABB mission var att varna Norge för en ohämmad muslimsk invandring som skulle leda till västerlandets undergång. Hans handling var riktad mot "kulturmarxisterna". Det som tycks suddas över i dagens debatt är motivet. Man försöker få det till att det är fascismen i gemen som låg bakom det ofattbara på Utöya. Så är det inte. ABB var en "Knight Templar" när han utförde massakern. Då kämpar man för något högre mål än en futtig massmördare som flippat ur. ABB genomförde en viktig historisk mission där skrattet speglade triumfen.

Historiska paralleller kan göras med Tredje riket enligt Theweleit. Himmler var bara en "tempelriddare" innan Hitler gjorde SS till en statsmakt. Studerar man bilder av massmördare genom tiderna ser man just det som ABB kännetecknats för, leendet.

Himmler

Pol Pot

En intressant beskrivning ur ett historisk perspektiv för att förstå att det finns historiska samband i handlingarna. Det som skiljer ABB mot SS är fiendebilden. För Himmler och frikorssoldaterna var det kampen mot judar och kommunister. ABB däremot islamister och socialdemokrater ("kulturmarxister").

 

Media SvD

Här för jag liknande tankegångar efter någon vecka efter dådet på Utöya 2011:

Mambo jambo