Skolan på stickspår som inte leder framåt

Vart är skolan på väg? Man behöver nästan ta till Kristian Luuks klassiska fråga: vart är vi på väg?, när man studerar Skolinspektionens tillsyn för grundskolan 2015.

                                                  Kommunfullmäktige i Eskilstuna

Om vi börjar med huvudmannatillsynen från Skolinspektionen ger den följande bild. Totalt gjordes en regelbunden tillsyn på 214 huvudmän. Av dessa var 72 offentliga eller en fjärdedel av landets kommuner. Resterande huvudmän var 142 enskilda varav 123 endast hade en skolenhet.

Två förhärskande arbetsområden har granskats. Den första är förutsättningarna för utbildning vid skolenheten.  Här har drygt hälften av huvudmännen en utvecklingspotential. Speciellt tillgången på förebyggande och hälsofrämjande elevhälsa behöver utvecklas. 27 procent av 214 huvudmän saknar en sådan.

Det andra arbetsområdet som granskats är utvecklingen av utbildningen på skolenheterna. Här är fyra av tio i behov av utveckling av sin styrning. Det speciella är att huvudmän saknar systematiskt arbete kring detta. Speciellt när det gäller uppföljning, analys och planering för genomförande av åtgärder. Redan här brister alltså styrkedjan på den politiska nivån.

Tittar man enskilt på de fristående skolorna är deras styrning på huvudmannanivån av samma områden något bättre än den offentliga. Men behöver även de utveckla dem för att skapa systematik i skolutvecklingen.

Skolinspektionen gör även prioriterad tillsyn där man djupgranskar skolenheterna. Under 2015 har man granskat 213 enheter varav 45 är enskilda. Av de enskilda (fristående skolor) är hela 57 procent bara en skolenhet. Merparten av de granskade skolenheterna är offentliga och omfattas av 82 procent. Ungefär lika som fördelning av hur skolmarknaden ser ut. Sex arbetsområden har granskats på enheterna. Om man rangordnar dem efter största bristen med fallande ordning ser det ut som följer:

1. Förutsättningar för lärande och trygghet 
2. Rektorns styrning och utveckling av verksamheten
3. Extra anpassningar och särskilt stöd
4. Trygghet, studiero och åtgärder mot kränkande behandling
5. Undervisning och lärande
6. Bedömning och betygssättning

Tar vi det tre första förbättringsområdena är det framförallt på nivå 1 en förbyggande elevhälsa som saknas. På nivå 2 är det brister i resultatanalys. Då speciellt kopplingen mot nationella mål. Nivå 3 är största förbättringen kring utredningarna av elevs behov av särskilt stöd och de insatser som faktiskt sätts in för att eleven ska nå kunskapskraven.

Utvecklingsmöjligheterna är stor för grundskolans. Speciellt att man börja arbeta med skolans inre faktorer. Med detta som underlag borde skoldebatten fokusera på hur skolan och dess huvudmän bedriver en verksamhetsnära skolutveckling. Det är inte primärt skolsystemet som är problemet. Med andra ord politiker, fristående skolors styrelser, rektorer och lärare bör lägga om växel från stickspåret till huvudspåret mot verksamhetsnära skolutveckling. Där målet är en skola ser till att alla elever är med och blir rustade för ett vuxenliv.

Källa:
Skolinspektionen tillsyn 2015