Utsikt från ett fönster

"Här oss Gudagott att vara. Låt oss bygga hyddor." Så brukade mor å jag säga de där underbara dagarna som denna. Så känns det idag när jag åt lunch å vilar ögonen på Sundbyholmsfjärden.

Så skrev jag för tre år sedan denna dag. Alla har vi någon form av utsikt från ett fönster. Idag är bilden och texten ett underbart minne. Mor finns i sin himmel. Möjligen blickar hon ner på sitt älskade land. Jag lever kvar i den verkliga världen. Tankarna denna dag går till det vansinne som sprider sig i världen och på den kontingent som heter Europa.

Kändes speciellt overkligt med vansinnesdådet i Nice. På den strandpromenaden har man gått. En av de vackraste i Europa. Nice den vänliga staden med sina gamla kvarter och marknader. Med restaurangerna att njuta av musslor, pommes, rosé och blicka ut över den blänkande Medelhavet. Där spred en galning eller terrorist skräck i torsdags kväll bland massor med människor efter fyrverkeriet på den franska nationaldagen. Hur kan man ens komma på tanken att göra något sådant?

Ytterligare vansinne i går med militärkupp i Turkiet. Även om man kan ha mycket åsikter om Erdoğans styre av Turkiet är han trots allt en folkvald president. Öppenhet och demokratin får aldrig ifrågasättas med militära maktmedel. Tur att kuppen verkat misslyckas.

De båda händelserna har släkt, i skrivande stund, runt 200 människoliv. Sorgligt och tragiskt. Tankarna går till alla överlevande som måste hantera detta hemska.

Dessa båda händelser skapar oro och jag stämmer in med Bill och Bull.

Oroligt sa Bill. Var ordet sa Bull.

Då känns det viktigt att man har platser eller minnen från att kicka ut från ett fönster där vederkvickelse kan fås. Där oron får bearbetas och bytas till lugn som skapar grunden för möjligheter.