Han skriver i sina memorerar (s 252-273) följande med anledning om sitt utträde ur SAP:
Anledningen är att jag omöjligen kan medverka till att ägandet av stora delar av svenskt näringsliv kollektiviseras, eller socialiseras, vilket är den egentliga innebörden av partiets och LOs många olika förslag i fondfrågan.(s 266)Denna skrivning fick mig att tänka på att det säkert är detta V, SAP och LO vill åstadkomma i välfärdsföretagen. Genom att effektivt skära av möjligheten till vinster i företagen finns ingen anledning till privat ägande. I ett nafs har man då socialiserat alla välfärdsföretag i landet inom skola, vård och omsorg.
För problemet med detta hot är att många anställd och kunder till företagen blir av med sin anställning i ett privat företag. Vårdtagare och elever har inte längre några valmöjligheter. Jag får nog säga som Assar Lindbeck i sina slutord i kapitlet om löntagarfonder:
Minnet av hot mot ett pluralistiskt samhälle kanske är kort i den politiska debatten. (s 273)Det var med önskvärd tydlighet i Almedalen 2016. Varken LO, Sjöstedt eller Löfven vill öppet säga att förbud mot vinster i välfärden är att bakvägen socialisera alla företag i välfärdens kärna.
Gubbarna vill inte ens erkänna att det är skillnad ur ett genusperspektiv. Många av företagen i välfärdssektorns kärna drivs av kvinnor. Dessa företag är också den enda möjligheten att skapa alternativa lönemarknader där kvinnor kan skapa attraktiva löner långt bort från kommuners och landstings lönesättning. Däremot är det helt riktigt att män får driver företag i välfärden som levererar mjölk, järnvägsräls, makadam, pennor, läromedel och konsulttjänster utan att vinster i välfärdsdebatten förs. Var finns logiken i detta?
Frågan blir, ska vi åter låta underströmmarna av 68-rörlesens och 70-talets radikalisering av LO, SAP och diverse obskyra vänsterkrafter få återupplivas till att skapa en korporativ socialism.
Källa:
Lindbeck, Assar (2012) - Ekonomi är att välja, Albert Bonniers Förlag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar