Den mytomspunne rikshushållare Gunnar Emanuel har många i min generation en bild av. Speciellt när TV började sända samhällsprogram och när årets statsbudget skulle presenteras. Då var det Gunnar Sträng som höll i presentationen utan allt för mycket ifrågasättande från journalisterna. Det var först när de tre O:na började sin bana som det blev hetare om öronen för politikerna.
Den mest ihågkomna är trots allt den mäktige finansministern, Gunnar Sträng. Han var den som spelade den avgörande rollen i byggandet av den svenska välfärdssamhället. Men innan denna viktiga roll, för det Sverige vi har idag, började han sin bana som trädgårdsmästare. Därifrån blev han fackligt aktiv inom Lantarbetarförbundet. Han var med om att avskaffa det förhatliga statarsystemet. Många var turerna med cykeln kring fackliga möten där Gunnar Emanuel utvecklade sitt mustiga språkbruk som agitator och debattör. Själv minns jag just detta mustiga språkbruk när jag som tonåring lyssnade på honom i TV sammanhang.
Många bilder finns om vår längsta sittande finansminister, men den har sammanfattats bra av Erik Åsbrink. Här tecknar han bilden av Sträng under sitt långa liv, allt från agitator till finansminister, likväl om tiden efter Socialdemokratins fall i valet 1976.
Berättelsen är fängslande om denna folkhemsfader och den viktiga perioden i Sveriges modern historia.