Försämrad PISA

 

Svenska resultatet i matematik, läsförståelse och naturvetenskap är tillbaka på 2012 års nivå. Vid den tidpunkten uppnådde Sverige sin hittills sämsta resultat. En alarmerande situation för ett ingenjörsland som Sverige som byggt välståndet på goda kunskaper i matematik och naturvetenskap.

Trots denna oroande observation noteras att svenska elever fortfarande presterar över OECD-genomsnittet i samtliga tre ämnesområden.

Matematik är ett ämne som är avgörande för all vetenskap, där elva OECD-länder presterar bättre än Sverige. I norden är Danmark bäst medan Finland är på samma nivå som Sverige och Norge samt Island är på en lägre nivå. Tittar man på hur det var 2018 har andelen lågpresterande elever i Sverige ökat och andelen högpresterande minskat.

Läsförståelsen ligger Sverige på tionde nivån av OECD-länderna. Här presterar Finland och Danmark på samma nivå som Sverige. Även här ligger Norge och Island lägre.

Naturvetenskapen ger Sverige en elfte plats i OECD. Här presterar Finland bäst, medan Danmark ligger på samma nivå som Sverige. Även här är Norge och Island sämre.

Tittar vi på pojkar och flickor ligger de på samma nivå i matematik. I läsförståelse är flickor bättre än pojkar. Samma gäller naturvetenskap.

Signalerna är tydliga, ska vi lyckas behålla svensk välstånd är det avgörande att de barn och ungdomar, som i vuxen ålder ska styra landet, blir bättre på räkna och läsa, därtill skriva.

Källa: PISA 2022, Skolverket

min far & kvinnan

Våra föräldrar har vi ett förhållande till. Även när de inte finns längre. Så har också förra årets nobelpristagare i litteratur, Annie Ernaux, berättat i berättelserna om sina föräldrar. Två skilda berättelser om far och mor skrivna vid två olika tillfällen. En berättelse om sociologisk skönlitterär blick på individen genom att studera kollektivet för att bättre ge skammen ett litterärt uttryck.

Berättelserna är hur föräldrarna formade dem och henne själv i ett Frankrike som känns oerhört avlägset. De ligger bara två generationer bort.

Två berättelse som ger en inblick i föräldrar-barn relationer efter andra världskriget. Berättelser som är värd att åter läsa om, som på ett sociologiskt plan är odödliga.
 

Staden i världen

 Hon kände att staden låg i världen, att världen angick henne, att hon måste våga vandra ut i den. Att man måste våga vara hemma.

Flickan drömde. Världen väntade.

Vandringen genom staden från 1860 till 1968 är en exposé över familjerna Nilsson, Lindgren, Bodin, Karlsson (Karge) och Berg tillvaro i släktleden, där Stockholm förvandlas till en storstad, en stad i världen. Henning och Lotten kämpade på 1860-talet mot nöden i sina drömmars stad.

Henning i Staden i världen lever med sina drömmar som ättling till Henning som invandrade till staden 100 år tidigare. Per Anders Fogelström serie Staden ger många inblickar i miljöer man har lite kunskap om. Många läste böckerna när de kom ut under 1970-talet. Själv dröjde det till den nya pocketserien kom i Sjunde tryckningen 2018. En spännande berättelse över Stockholms Södermalm och hur staden expanderade på Norrmalm vart efter tiden gick.

Mina drömmars stad är en berättelse som givit många inblickar i staden jag själv verkat och levt i under de 50 år jag bott här. En berättelse värdefull för många att läsa och drömma om. Alla måste vi våga vandra ut i den miljö vi lever i.

Vetenskap och konst

Bildning innehåller två delar, estetisk och praktiskt kunnande i kombination med ämneskunskap. Under senare tid har diskussioner på ledarsidor börjat om att det första delen i bildning borde försvinna ur läroplanen för att trumfas av de teoretiska ämnena.

Tidigt i min skolgång fick jag lära mig att utan att kunna det estetiska blir det inget framåtskridande i de teoretiska, speciellt för oss som valde den tekniska banan. Det blev än tydligt när jag för femtio år sedan satte mina första steg på Kungliga Tekniska Högskolan. Där på väggen fanns lärosätets logga med orden vetenskap och konst.

För att riktigt förstå varför dessa två är avgörande för teknisk utveckling måste man förstå att utan konst eller estetik kan du inte utnyttja naturvetenskapen. Teknik är just en tillämpning av båda disciplinerna. För konst är:

särskild oundgänglig färdighet eller mer utförligt verksamhet som syftar till att hos människor framkalla särskilda sinnesintryck som ger upphov till känslomässig eller tankemässig inlevelse.

Där vetenskap är:

system av beprövade metoder som används för att så noggrant som möjligt undersöka, beskriv och förklara verkligheten.

Olof Ehrenkrona skriver på ledarsidan i SvD (28/10 -23) om att estetiken och praktiken gör människan. I de historiska skeden har alltid eliterna sett ned på konstnärer, musiker och underhållare. Det enda eviga har varit att bedöma och ifrågasätta vad dessa människor håller på med. En bärande fråga i det ifrågasättande är frågorna: Vad ska det vara bra för? Till vilken nytta?

Då blir man lite fundersam när man läser Susanne Nyströms ledar i DN (24/10 -23) "hyvla ner slöjden" i nästa läroplan. Hon skriver också "Nästa steg bör vara att se över hela läroplanen och överväga att dra ner på de praktisk-estetiska ämnena (...)". Tanken är dunkel hos någon som tror att man bara ska behålla teoretisk ämnen med hög abstraktionsnivå. DN:s föreställningsvärld att det på förhand går att bestämma den individuella nyttan låter sig inte göras. För matematik är den logiska problemlösningen på de naturvetenskapliga ämnen som omvandlas till teknik. KTH:s core value är sentensen för tekniska landvinningar: vetenskap och konst.

Källor: SvD; DN 

Femtio år

Högtidligheterna firas med att det gått femtio år sedan kungen blev kung den 15 sept 1973. På bilden har han precis lämnat Helsingborgs lasarett när hans farfar dött. Mycket har hunnit hända under åren sedan bilden togs, när han kommer ut från sjukhuset och hyllningarna kommer, då lite ovan vid situationen. Många år senare har jag själv fått besöka rummet där Gustaf VI Adolf avled, i samband med ett träff jag hade med mitt examinators lag för Utmärkelsen Svensk Kvalitet. 

Flyttar jag mig tillbaka till augusti 1973 flyttar jag till Stockholm för att börja mina studier på KTH och dess sektion för Väg- och vattenbyggnad. Efter att jagat runt för att hitta bostad under studierna hittade jag en i andra hand på Sjösavägen i Högdalen. Här skulle jag bod de första två och halva året av studierna. En tillvaro som var ovanlig på så sätt att jag inte hade någon TV. Det var bara turistradio som gällde.

Mycket var ovant då i början på höstterminen på KTH. Mycket var nytt och omtumlande. Jag hade inte kommit in i det akademiska logiska tänkandet som tekniken bygger på. Höstterminen var omtumlande innan det logiska tänkande planterade sig i tankevindlingarna. 

Samtidigt var jag lyckligt lottade på ett annat plan. Under sommaren 1973 sommarjobbade jag på Securitas i Eskilstuna. När jag flyttade till Stockholm flyttade jag också jobb ort inom väktarbolaget. Med tjänsten som väktare, under fritiden, kunde jag kombinera studierna på KTH med Securitas. Ett bra sätt att finansiera studierna fram till civilingenjörsexamen.

Tankarna känns märkliga så här femtio år senare när jag tänker tillbaka på den tiden då min framtid startade. En framtid som också startade för Carl XVI Gustaf.     

I sällskap med döden

Hur lever vi våra liv. Vågar vi reda ut vad döden betyder för oss personligen. En som ställt sig frågan är förre statsministern Ingvar Carlsson som för första gången skrivit en djup personlig bok om livet. En berättelse både på ett personligt plan där döden varit djup närvarande allt från sin pappas död till morden på Olof Palme och Anna Lindh.

Nästa som man flyttar sig tillbaka till Ingmar Bergmans film Sjunde inseglet och den beryktade scen där döden uttrycker: "jag har länge gått vid din sida."

Den lilla nätta boken ger även Ingvars berättelse i det politiska liv han levt centralt i maktens korridorer. Hur skeenden kopplas ihop med privatlivet. Man får en inblick i de samhällshändelser man själv har kopplat till hur Ingvar levde dem. Därtill en knorr i slutet på boken om dagens politiska realitet.

En bok värd att läsa, skriven med pregnans och en bladvändare man inte kan lägga ifrån sig.
 

Sundets röda nejlikor

Mosaiken om andra världskriget består av många bitar. Bitar som ännu inte ger en detaljerad helhetsbild. En ny bit i mosaiken är den om hur Helsingörs syklubb räddade danska flyktingar under andra världskriget, med hjälp av svensk polis, från hösten 1943 och framåt.

Personerna som gjorde detta var volontärer som med risk för sitt egna liv kryssade på nätterna över Öresund i en liten motorbåt mellan minfält och tyska jagare. Den oförvägne skepparen Erling Kjaer var den röda nejlikan som dödsföraktande kryssade över sundet till Helsingborg. Där fanns svensk polis som såg till att landstigningen var möjlig och där Ramlös Brunn kom att härbärgera flytningarna, många av judisk härkomst.

Personerna som hade namn som Thormod Larsen, polismästare i Helsingör, Erling Kjaer, bokbindare och några till i Syklubben var de aktiva på danska sidan. På den svenska sidan fanns det fyra inom svenska poliser i säkerhetstjänsten i Helsingborg som var aktiva. De kallades för de tre musketörerna fast de var de fyra: Göte Friberg, Gösta Fäldt, Carl Palm och Olle Olsson. Information om dessa och deras aktiviteter under kriget är sparsmakad. En del suddades ut i samma ögonblick som de lämnade jordelivet.

Berättelsen om dessa människor är en vacker sanning, större än oss alla. En mosaik bit som är värd all respekt att den kommit oss till del genom Conny Palmkvist intervjuer av kvarlevande släktingar till medlemmarna i Helsingörs syklubb. Därtill tidigare icke offentliggjorda privata samlingar.
 

Vinst i skolan

Skoldebatten fortsätter om vinst i skolan. Sedan regeringens beslut att ge utredningen tilläggsdirektiv syns en tydlig skillnad på synen av vinst i skolan.

Studerar man vad respektive direktiv säger noterar jag efter genomläsning att regeringen Andersson fokuserade på förbud mot vinstutdelning. Den bygger i allt väsentligt på S-kongressens beslut om vinst i välfärden. Dessutom var de direktiven fokuserad på grundskolan och gymnasium. Därtill skulle ett övervägande om förbud till vinstutdelning även utredas för enskilda huvudmän för förskolan.

Därtill ville den utredningens direktiv knyta driftsformen för fristående skolor till att dessa skulle vara en idéburen organisation. Utredningen skulle även komma fram till hur de idag befintliga aktörerna skulle ställa om verksamheten till de nya förutsättningarna. Samtidigt skulle utredaren överväga hur man säkerställer att förbudet inte kringgås.

Allt nog, skrivningen i dessa direktiv innehåller i långa stycken en beskrivning av hur fristående skolor ser ut och nämner speciellt de stora koncernerna och där två av dem speciellt pekas ut med att ha bekymmer med s k glädjebetyg. I debatten om vinst i skolan råder någon form av språkförbistringar. Begreppet vinst tolkas olika beroende på vem man frågar. Ur ett ekonomisk synpunkt har alltid debatten från politiskt håll varit vinstutdelningen till ägare, inte som många tycks tro att fristående skolor skulle förbjudas göra överskott i verksamheten. I diskussionen kring vinst hänvisas ofta till att 67 procent av befolkningen ansåg att vinstutdelning inte ska ske i mätningen 2021, en ökning med 8 procentenheter från förra mätningen 2014. SOM-institutet frågar om vinstutdelningsförbud till ägare av skolor, inte ett totalt vinstförbud.

Allt nog regeringen Kristersson har kommit med tilläggsdirektiv som kullkastar de direktiv som regeringen Andersson gav utredaren. Det som kvarstår är att vinstförbud inte ska kunna kringgås och att säkerställa att förslagen är förenliga med regeringsformen när det gäller bestämmelserna om egendomsskydd och näringsfrihet (2 kap. 15 och 17 §§). En lärdom från utredningen 2016 och den proposition som lades på riksdagens bord 2018 där man förbisåg kritiken från Lagrådet om att detta skulle innebära övertramp gentemot Sveriges grundlag och regeringsformen.

Tilläggsdirektivet innehåller istället förbud mot vinstutdelning eller annan vinstutdelningsbegränsning under första åren vid nyetablering, vid ägarbyten och vid kvalitetsbrister. Det sista är nytt. Därtill eftersträvas att enskilda huvudmän ska ha en stabil ekonomi. Kravet begränsar starkt vem som har möjligheter att starta nya verksamheter. En annan intressant faktor utredningen ska titta på är att kunna sätta krav på återbetalning av den så kallade skolpengen till kommunerna.

Ytterligare detaljer kring tilläggsdirektivet är att utreda kravet på långsiktigt ägande. Ett problem kring detta, som jag ser det, är hur små förskolor och skolor ska klara det när en eller två ägare till företagen finns. Hur skapats exit av sådana bolag. Därtill ska utredningen överväga att begränsa utländskt ägande till juridiska personer som har säte i Sverige och annat EU-land eller EES-land.

En väsentlig skillnad mot det ursprungliga direktivet är att utredaren ska utreda och föreslå transparenta kvalitetsmått som grund för den nationella granskningen. Dessa ska kopplas till beslut om vinstutdelningsbegränsningar om förskole- eller skolenheter uppvisar brister eller otillräckliga resultat när det gäller undervisningskvalitet eller barns och elevers kunskapsutveckling.

Ska jag göra en bedömning av direktiven är det en svängning från en ensidig fokusering på bara vinstförbud mot utdelningar till ägare och begränsning av associationsform till ett fokus i tilläggsdirektivet på tydliga begränsningar av vinstuttag under vissa förutsättningar samt en mer detaljerad och stramare syn på hur fristående skolor ska verka inom de nationella styrdokumenten.

Om drygt ett och ett halvt år vet vi vad utredaren kommit fram till.

Källor:

En skola utan vinstintresse, Dir 2022:102, 2022-06-30

Tilläggsdirektiv till Utredningen om vinst i skolan (U 2022:08), Dir 2023:109, 2023-07-06       

Tvillingarna i Auschwitz

När man tror man läst allt om grymheterna under andra världskriget har man bara skrapat på ytan. Ytterligare en vinkel och dimension får man om man läser om tvillingarna Eva och Miriam Mozes öde. En grym berättelse om det helvete som Josef Mengele skapade i dödslägret Auschwitz. Dödsängeln, som han kallades, plockade medvetet ut barn som var tvillingar när de ankom till dödslägret. Barnen fick behålla sina egna kläder och sitt hår, men utsattes för Mengeles sadistiska och farliga medicinska experiment.

Barnen fick kämpa hårt dagligen för sin överlevnad. Många dog till följd av experimenten. Det djävulska var att ett av tvillingbarnen injicerades med någon form av smitta, den andra tvillingen inte. Det för att, som vetenskapen bjuder, ha referenser på en frisk kontra smittad person. Eva berättar hur hon bestämde sig för att komma levande ut från Auschwitz och på så sätt håll sig och sin syster Miriam vid liv.

Boken är en bladvändare, nästan som att läsa en deckare med skillnaden att detta är en sann berättelse om grymheterna, men också en inspirerande berättelse om ett barns uthållighet och överlevnadskamp i mötet med sann ondska.
 

Albert Bonnier och hans tid

Om Ingvar Kamprad möblerade de svenska hemmen fyllde Albert Bonnier dem med innehåll i förr förra seklet. En tid då Sverige gick från få som kunde läsa till att allmänheten blev läskunnig. Parallellt med det startade den blott femtonårige judiske bokhandlaresonen Albert Bonnier från Köpenhamn vid ankomsten 1835 och två år senare utgivningen av böcker. 

Folkskolan startade 1842 och började utvecklingen mot att svenskar i gemen gick från att vara analfabeter till en läskunnig befolkning. Skriftspråket var inte längre elitens redskap. Under den tiden när förändringens tid drog igång - tekniskt, politiskt, socialt, ekonomiskt - och litterärt bidrog Albert Bonnier till att fylla hemmen med skönlitteratur. Även så tidskrifter och facklitteratur. Om jag går till mina bokhyllor finns många böcker utgivna av Albert Bonniers Förlag.

När Albert Bonnier dör 1900 är han den främste förläggare av svensk skönlitteratur med storheter som: Rydberg, Strindberg, Topelius, Heidenstam, Fröding och Lagerlöf. Per T Ohlsson ger inte bara en inblick i Alberts liv som förläggare utan även de stora skandalerna på sent 1800-tal som Strindbergs bok Giftas och den moralpanik som utbröt. Hur processen i domstolar såg ut och hur smart Albert såg till att konfiskeringen av boken Giftas blev en flopp. Några år senare dök moralpanikens fula tryne upp igen med dikten "En morgondröm" av Gustaf Fröding. Den processen som var sju resor värre än den med Strindberg. Diktens innehåll skildrade en rent fysiska kärleksakten mellan man och kvinna, ett samlag helt enkelt:

Och som samma andedrag,

samma puls och hjärtslag

själ vid själ i samma kropp

sammanhöll,

steg och föll

rytmens ned och opp,

tills med ens en stråle sköt

ur hans lif och lifsvarmt göt

faderkraft i moderfröt

och som två förenta floder

ström af fader, ström af moder

blevfvo ett i son.

Idag säkert en vacker beskrivet epos om den fysiska kärleken ingen reagerar på. Dock då blev det en stor rättsprocess.

Vill man förstå varför bokhyllorna innehåller så många böcker som Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Röda rummet, Hemsöborna, m fl är boken väl mödan att läsa.
 

Särskilt begåvades skolupplevelse

Sinnebilden av hög intelligens är för oss alla Albert Einstein. Trots sin höga IQ på 160 finns det tretton andra individer med högre intelligens. I svensk skola saknas förmåga att ta hand om dessa särskilt begåvade individer. Finns mycket att säga om skolans bemötande och pedagogik kring att hantera dessa elever. 

Svensk skola är inte gjord för den högra standardavvikelsen på normalfördelningskurvan. Historiskt har fokus varit på den vänstra, att se till att alla kommer med. Signumet för skolan har varit att de där på högra sidan klar sig själv. Så är inte fallet vet vi idag genom både forskning och pedagogik tillämpning. 

Kom över ett intressant gymnasiearbetet skrivit av Saga Widlund från Sunne. Arbetet innehåller en intressant redogörelse över de unga personer mellan 12 - 25 år som är särskilt begåvade. Hon undersöker dessa 54 personer utifrån hur de upplevt sin skolgång. Ett perspektiv som inte belyst i debatten. Resultaten är intressanta och gymnasiearbetet har en vetenskaplig approach.

Sammanfattningsvis kommer hon till följande slutsats (s 2):

Slutsatsen jag drar av denna studie är följande: med tanke på att majoriteten av
informanternas upplevelser inom majoriteten av de resultatområden jag presenterat är
negativa, så drar jag slutsatsen att särskilt begåvade elevers upplevelser av skolan är
varierande och komplexa men till större del negativa och att det finns en stor
utvecklingspotential för den svenska skolan när det kommer till bemötandet av deras särskilt begåvade elever.

För att förstå dessa elevers svårigheter i skolan kan det vara bra att kort se skillnaden mellan högpresterande elever och de särskilt begåvade. På generell nivå skiljer de sig, enligt Kokot, på följande vis, enligt bilden nedan.

Förenklar kan man säga att högpresterande elever agerar inom systemet genom att kunna svaren och vara intresserade. Däremot är särskilt begåvade de som ställer frågor och är nyfikna, alltså söker sig djupare och bredare än skolans kontext.

Saga Widlund enkätundersökning och slutsatser kommer fram till fyra slutsatser på de centrala frågorna hon ställt i gymnasiearbetet (s 60 -61).

Fråga 1: ”Hur har särskilt begåvade elever upplevt tiden i skolan?”

Slutsatsen är att särskilt begåvade elever har varierande och komplexa erfarenheter. Dock är den i stort negativ. Här har skolan en stor förbättringspotential. Min slutsats är hur många framtida spetskompetenser missar vi i ett så kunskapstungt samhälle Sverige är idag genom dagens bemötande av dessa elever.

Fråga 2: ”Upplever de särskilt begåvade eleverna att de har fått den stimulans och stöttning som de behöver?”

Slutsatsen är att majoriteten upplever sig inte fått den stimulans och stöttning de behöver. Det allvarliga här är att övervägande delen av huvudmän och dess skolor bryter mot Skollagen (2010:800) och dess 3 kap 2 § när man nekar eleverna rätten att komma så långt som möjligt i sin personliga utveckling. 

Fråga 3: Hur har de särskilt begåvade eleverna mått under sin tid i skolan?

Slutsatsen är att många elever mått dåligt eller mår dåligt under skoltiden. Här fastnar jag speciellt på de berättelser om kränkningar lärare gör mot elever. Personligen anser jag att det är mycket allvarligt. Undrar hur mycket lärarna och skolledningen har kunskap om Skollagen (2010:800) 6 kap. Detta kapitel är, på juridiska ett strikt ansvar för skolan, med andra ord måste inte eleven bevisa att den är kränkt utan bevisbördan ligger på skolan. I 6 kap 9 § förbjuds huvudman eller personal att kränka barn eller elev.

Fråga 4: Vad anser de särskilt begåvade eleverna bör göras för att förbättra skolsituationen för elever som dem?

Slutsatserna av de olika kommentarer som finns bygger på att se till att dessa elever får stöttning, ledning och stimulans. Här kanske det är bra att lyfta, enligt mig, Skolinspektionens stora undersökning om hur skolan måste skapa rutiner och verktyg för att hjälpa särskilt begåvade elever. Det behövs lika mycket stöd för dessa elever som de som har problem i den vänstra standardavvikelsen i normalfördelningskurvan.

Mycket finns att göra i svensk skola och min fromma förhoppning är att kunskapen om de särskilt begåvade barnen ökar i lärarutbildningen och hur lärare och skolledning kan förbättra sina arbetssätt för att inte fler elever ska bli hemmasittare eller må psykiskt illa på annat sätt. 

Jag vill speciellt tacka min kollega Mona Liljedahl som satte mig på spåret om Saga Widlund utmärkta gymnasiearbete (se länk nedan). Det alstret borde bli obligatorisk läsning i Skolsverige. 

Källa:

Widlund, Saga - Särskilt begåvade elevers upplevelser av skolan (2023), Sunne Gymnasieskola Broby

Blogg: Mona Liljedahl    

 
 

Ich bin ein Berliner - sextio år sedan

Idag (26/6 -23) är det sextio år sedan JFK talade i Västberlin och uttalade de bevingade orden:

"Ich bin ein Berliner"

Det blev sinnebilden för att väst och USA inte skulle vända västberlin och Västtyskland ryggen under kalla krigets dagar. Det som sedan ledde till Sovjetunionens fall och DDRs upplösning samt återföreningen av Östtyskland med Västtyskland, det nuvarande Tyskland. Muren föll i Berlin och medborgarna kan idag röra sig fritt.

Samtidigt kan man knyta ann till ledarskap via visioner. Jag skrev i min bok Tjänstekvalitetens hörnstenar om just detta. Där fyra dimensioner beskriver hur visionen kan förmedlas:

1. ledarskapets besjälande
2. kommunicerbart
3. begripligt
4. gränsöverskridande
   

Beskrivningen om ledarskapet och dess kommunikation skrev jag följande (s 117-118):

En viktig del av ledarskapet är kommunicerbarheten av information och budskap. Under 60-talet och de svartas kamp mot rasåtskillnad i USA, kommunicerade Martin Luther King ett svårt budskap. Hur motiverade han USAs svarta att marschera mot rasismen? Jo, med det smått klassiska talet i Washington, "I have a dream". Denna inledningsstrof fick massorna att sättas i rörelse för att förbättra villkoren för de svart i Amerika.

Med ett fåtal ord kommunicerade han ut de svartas längtan till frihet och inflytande i det amerikanska samhället. Samma knep tog president Kennedy till när han i Berlin höll talet till västberlinarna om att bryta Sovjetunionens blockad, genom att identifiera sig personligen som USAs garant för att hjälpa västtyskar och västbelinare. Han tog hjälp av sin erfarenhet från andra världskriget genom uttalandet "Ich bin ein Berliner".

Exemplen visar vikten av personligt och enkelt ledarskap för att lyckas förmedla visioner. Medarbetarna ska fås att känna sig delaktiga och vilja uppoffra sig för att utföra handlingen. Begripligheten gör att medarbetarna förstår vad som krävs för att nå målet.

Detta som en reflexion från mig, såhär på årsdagen av Kennedys berömda tal i Berlin 1963.

Källa:

Danielsson, Roger J, Tjänstekvalitetens hörnstenar (1995), Studentlitteratur

Midsommar 2023

 

Den lust och fägring vi längtat efter är här. Nu nalkas tid för återhämtning och ljuva tider. Efter en intensiv vår för mig, med olika nya milstolpar, känns det bra att luta sig tillbaka och se fram mot en avkopplande tid. Dessutom att få njuta frukten av den senaste fackboken som jag och Janne Söderlund släppte i början av vårterminen 2023. Så kära läsare kanske en förkovring i hängmattan eller en solig svalkande badstrand är där nya kunskaper och erfarenheter spirar.

Får tillönska er alla en        Glad midsommar!!

Skolanalysen

Varför blir det så här när vi gör så där?

Kärnan i all analys är att svara på frågan ovan och för att nå svaret behövs praktiskt metoder som  ger förutsättningar för skolans resultatlyft.

Boken Skolanalysen är resultatet från författarnas samlade erfarenhet från praktiskt utvecklingsarbete i skolor och kommunförvaltningar runt om i landet. Det finns redan mycket skrivet om VAD som ska göras gällande systematik och resultatanalys men lite om HUR det ska gå till. Med genomförda projekt som grund har författarna omsatt dessa centrala områden i skollagen och läroplanen till något praktiskt i vardagen. Man utgår från hela styrkedjan från klassrum till huvudman och tar sikte på tre kvalitetsbegrepp – strukturkvalitet, processkvalitet och resultatkvalitet. 

Boken finns nu ute och kan skaffas på närmsta nätbokhandel.

Skoldialogens hemsida ger ytterligare information om bokens innehåll. 

Högläsandet i familjen

Högläsandet är på tapeten och vikten av att det sker tidigt i hemmet av föräldrar. Säkert en bra sak för att tidigt vänja barn till språket och nyckeln till kommunikation. Michael Tengberg går in på frågan hur viktigt föräldrarnas ansvar för läsning är i SvD (4/5 23), han skriver:

För det andra bör större uppmärksamhet riktas mot den centrala roll som läsningen i hemmet spelar. I den offentliga debatten kopplas nedgången i ungas läsintresse ofta till arbetet i skolan, men även den tid som föräldrar ägnar åt läsning tillsammans med sina barn har minskat. 

Här kan man fundera över två saker. Den första hur är det i familjer med etniska svenskar. Är tillvaron för komplicerat och krävande för att ägna tid åt läsande med barnen. Eller är det bekvämare att sätta en padda i barnens händer för att hinna med familjepusslet. Vilket låter jag andra ta ställning till. Alarmerande är det under alla omständigheter, eftersom språket ständigt måste tragglas i olika åldrar. Till saken hör att man aldrig blir färdig med att öva både läsandet och skrivandet oavsett ålder.

Det andra som man kan fundera över är minoritetssamhällets problem med det svenska språket. Michael Tengberg skriver:

De första årens högläsning för barnet är signifikanta. Genom högläsning får barnet öva sig att dela den vuxnes uppmärksamhet och utvecklar på det viset grund­läggande kapacitet att upptäcka sammanhang, dela någons känslo­mässiga engagemang och får själv pröva att sätta ord på händelser i en berättelse. Studier av barn som deltar i föräldrars högläsning visar att deras hjärnor är hyperaktiva och utvecklas inom en rad centrala områden för både kognitivt och emotionellt processande. Det är också väl belagt att föräldrars högläsning har långsiktiga effekter på barnens läsförmåga, deras skolresultat i allmänhet och deras välmående. 

Meningen med att föräldrars högläsning har långsiktiga effekter på barns läsförmåga och deras skolresultat och välmående är avgörande. Min egna erfarenhet kring de problem som finns i minoritetssamhället är den höga graden av icke svensktalande föräldrar. Många gånger är man kvar i hemlandets modersmål, hur ska dessa föräldrar ge sina barn det svenska språket genom högläsning. En annan försvårande omständighet är även de föräldrar som är analfabeter, hur ska de hjälpa sina barn. Eller barn som levt i flyktingläger utan skolgång när de kommer till Sverige i tonåren.

När diskussionerna förs om elever som går ut skolan utan behörighet till gymnasiet bottnar oftast i att de har svaga spårkunskaper i svenska. Uppgiften är stor hur vi ska lyckas få invandrade barn med på tåget kring det svenska språket. Oftast var det förr så att de som invandrat bodde tillsammans med etniskt svenska barn på samma gård. På gården blev det naturligt att prata svenska i lekarna. I dag är samhället mer indelat i diaspora där man umgås med sina gelikar. Då behövs inte svenska språket på samma sätt, än när man har etnisk svenskar runt omkring sig.

Hur vi än diskuterar frågan är det avgörande att svensk skola ger barnen svenska språket så tidigt som möjligt. Då genom högläsning, skrivande för hand och träning genom att traggla texter.

Media SvD    
 

Skrivförmåga

Skriftförmågan är mänskliga kulturers förmåga att använda skrift. Hur tränas den och på vilket sätt utvecklas vårt tänkande. Under en tid har det diskuterats barns förmåga att uttrycka sig i ord och hur läsandet påverkas. Vi människor tränar upp vår motorik genom åldern från små barns risktagande att utveckla gående, springande och utforska olika redskap eller rörelse i naturen. Med åren tränas motorik av mer avancerad form att skriva ord, att forma mattetal och meningar. All kunskap bygger på förmågan att hantera läsandet och skrivandet.

Under tiden, efter att Fridolin som utbildningsminister tryckt på vikten av digitalisering, har vi sett en utveckling där skrivandet blivit ytligt och läsandet inte motsvarar de tidigare generationerna lyckats lära sig. Paulina Neuding har, i två ledare (17/4 23 och 21/4 23), tagit upp det här med skrivförmåga och träning via handskrivande av ord och dess sammansättning i meningar. En diskussion har uppstått hur digitaliseringen av undervisningen gör att det uppväxande släktet har sämre språkförmåga när det gäller skrivandet och läsandet. Jag skrev följande på min Facebook sida (17/4 23):

Skrivförmåga är något som måste nötas in. Genom min skolgång fick man träna och träna på skrivandet för hand, även om orden svor ihop sig och stavningen blev fel. Trots handikappet lärde man sig ny kunskap även om det tog lite längre tid än hos de flesta. Så det skadar inte att skriva för hand, för det gör det lättare att forma orden och meningarna när man skriver, även på datorn.

Min utveckling av språkförmågan är en lång resa av tragglande. Språket har inte alltid varit min vän, däremot logiken. Med handikappet har mycken möda lagts på att skriva och formulera sig genom skolgången fram till min examen som civilingenjör. Aldrig trodde jag då att det skrivna ordet skulle bli min följeslagare. Så blev det. Det började med några artiklar i byggbranschtidningar följt av några böcker om tjänstekvalitet. Mycket möda och hjälp av redaktörer blev de läsbara.

När sedan bloggandet kom igång i slutet av 2000-talet hängde jag på 2010 med denna blogg. Det som kännetecknade de skrivna alstren då var att manuset skrevs för hand innan de överfördes i digital form. Med tiden övergick skrivandet direkt via tangenthalkan. Efter över 1600 inlägg är skrivandet naturligt via datorn. Samma med de övriga fackböckerna jag skrivit. Lika så de deckare jag skrivit manus till de två ljudböckerna som kommit.

Skulle jag inte från början övat upp skrivandet via handen hade jag nog aldrig riktigt kunnat bygga meningar även om de var felstavade och hade fel tempus. Min gymnasielärare i svenska sa till mig att jag skrev intressanta uppsatser men stavade som en kratta. Han skickade mig till logopeden som slog fast att jag hade en lindrigare form av dyslexi. Tyvärr gjordes detta sista terminen på gymnasiet så betygen blev vad de blev, men jag fick en känsla av att jag kanske inte var så dum som jag inbillat mig och fått hört sedan lågstadiet.

Utan språket är man utestängd från samhället och möjligheten att påverka och utveckla tillvaron. Jag märker speciellt detta på de elever som kommer till Sverige och aldrig gått i skolan i sina hemländer, de är analfabeter och måste börja läsa som fem- och sexåringar gör. Hur ska ett barn i tidiga tonåren lyckas knäcka språkkoden och få läsförståelsen på några få år innan nia är slut? Det är ju dessa barn som oftast är de som går ut grundskolan med betyget F i ett eller fler ämnen. Ovanpå detta är det viktigt att även barn som är födda i Sverige behärskar språkförmågan, kanske det är dags att lågstadieeleverna får träna upp skrivandet och motoriken via handen för att klara läs-, skriv- och räknegarantin när de slutar årskurs tre. Ju tidigare de kan läs och skriva ju lättare blir det höger upp i årskurserna att ta till sig kunskaper.

Media SvD1, SvD2          
 

Ord och Handling

Omgivningen både den nationell som internationella påverkar varje människas livsförutsättningar. Jan Eliasson bjuder i sin självbiografiska bok på sitt liv i diplomatins tjänst. Här passerar kriser och konflikter revy med de människor som spelat roll i historien såväl förebilder som despoter.

Eliassons klassresa från arbetarkvarteren i Göteborg till toppdiplomat samt vice generalsekreterare är en färgstark berättelse. En inflikad del, av mig, har han en bror, Roger Holtback, som gjort en liknade karriär fast inom näringslivet. Alltnog är Jans berättelse en exposé över utrikestjänster i Paris, Bonn och USA. Även de medlingsuppdrag han hade med Olof Palme, som kriget i Iran-Irak.

Vi får följa hans väg till FN via bland annat ambassadör i Washington. Därtill hans korta period som svensk utrikesminister i regeringen Persson 2006. Mänskliga rättigheter, migration, flyktingar, hållbarhet och klimat har varit några ämnesområden han varit djup engagerad i under FN-tiden.

Jan beskriver också i kapitel 28 (s 289-297) vilka faktorer som ger en lyckad eller misslyckad medling och förhandling. De fyra storheterna som han lyfter fram är:

• Ordet eller orden som används
• Tidpunkten för utspel och förslag
• Kulturförståelse
• Personliga relationer och personlighet

Utöver en beskrivning av vad dessa fyra storheter betyder för framgång är det därtill det självklara att det krävs djup kunskap om ämnet.

Läsandet av boken har blivit en alternativ bild till den jag själv fått via media. Det är alltid viktigt att se händelseförlopp från olika synvinklar. Det bidrar Jan Eliasson i sin självbiografi.
 

 

Glad Påsk 2023

Påsken är en reflexionens tid med två ansikten. Först lidandet på långfredagen. Historiskt berättas det kristna budskapet om Jesu död på korset. En dag som under uppväxten var stilla och tyst, för att riktigt ta in lidandet. Allt var stängt, utom kyrkan dit man gick för att höra budskapet.

Undrar vad vi dag symboliserar långfredagen med. Säkert olika i den mångkulturella kontext vi lever i dagens Sverige. Lidandet ser olika ut för oss en var. Då kan det kännas trösterikt att någon gång vänder det.

Den glada delen i påsken är det som, enligt den kristna evangeliet, innebär en pånyttfödelse. Undret som skedde när Jesus övervann döden. I dagens kontext ser detta glädjens tillvaro annorlunda ut. Kanske vi känner glädje över att våren är på gång eller något annat som gör livet lite lättare. Eller hoppet om att vi får se förbättringar allmänt. Hur nu än hoppet och glädjen ser ut för oss som individ är det alltid en glädje att vi ser fram emot ljusare tider.

Får önska alla mina bloggläsare en Glad Påsk   
 

Religiösa inslag i undervisningen

 

Konfessionella skolors vara eller inte vara är ständigt på tapeten i skoldebatten. Under 2022 har Skolinspektionen på uppdrag i regleringsbrevet från regeringen gjort granskning av dem. I Sverige finns 60 konfessionella skolor av dessa inspekterades 78 procent (47 av 60) varav 60 procent (28 av 47) via tillsyn och 9 procent (4 av 47) genom kvalitetsgranskning.

Skollagen skiljer på utbildning och undervisning. Utbildning är skolans verksamhet där undervisningen är huvudprocessen. Undervisningen ska enligt skollagen vara icke-konfessionell vilket innebär att inom timplanen får det inte förekomma religiösa inslag. I granskningen 2022 fann man följande typer av olämpligheten:

• andakt, bibelläsning och filmvisning om evangeliet på undervisningstid
• skolan till en stor del sjunger psalmer och lovsånger i ämnet musik
• eleverna eller lärarna var för sig eller tillsammans läser och reciterar suror innantill direkt ur Koranen
• elevens val som skolan tillhandahöll var undervisning i islam
• inte fått någon undervisning inom området sex och samlevnad inom ämnet biologi de senaste åren. Skälet som uppgavs till detta var att det på skolan ansågs känsligt att ta upp frågor kopplade till homosexualitet, mot bakgrund av elevernas åsikter gällande kön, familjekonstellationer och hbtqi-frågor.

Andra exempel från årsrapporten från Skolinspektionen beträffande värdegrund är:

• dokumenterad klädkod som innefattade att eleverna skulle klä sig respektabelt, och innebörden av detta var att eleverna inte skulle ha en så kallad magtröja, urringade tröjor, korta kjolar eller korta shorts
• trivselregel som innebar att eleverna inte skulle vara ihop med någon så att det syntes under skoltid
  
• att det förekom kränkningar i flera årskurser vid skolan, såväl elever emellan som att lärare uttalade sig kränkande gentemot elever. Bland annat ska lärare ha uttryckt sig olämpligt om elever med funktionsnedsättning, uttalat fördomar om elevers ekonomiska situation, och uttalat kränkningar som avser elevernas etniska härkomst.

Katalogen ovan kan göras längre, men visar på allvarligheten i de brister som förekommer att minst 24 skolenheter trampar över kraven i skolans styrdokument.

Till detta redovisar Skolinspektionen det allvarliga i den ägar- och ledningsprövning som gjort. Där har 21 procent (10 av 47) huvudmän och 13 procent (5 av 47) av skolenheterna granskat ägare och ledningens lämplighet att driva skolorna gjorts.

Bland de 24 fallen med brister har tre så allvarliga bister att tillståndet återkallats. Grund är en bristande vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, på grund av bristande laglydnad, och på grund av en ekonomisk misskötsamhet. Två av fallen har inkallandet av tillstånd gjorts utifrån Säkerhetspolisens information om befarad radikalisering av elever vistas i en miljö som förespråkar en enklavisering av samhället, istället för en respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värderingar.

Hur det kommer att gå med konfessionella fristående skolor i Sverige får vi se. De utredningar som gjorts gör det svårt juridiskt att ändra på rådande lagstiftning eftersom friutrymmet tillåter frivillig medverkan i konfessionella inslag så länge de inte halkar in på undervisningen.

Källa:

Skolinspektionens årsrapport 2022, Dnr: SI 2023:2142 

Rektorer som utvecklar skolan

Skolinspektionens årsrapport 2022 visar intressanta resultat av den regelbundna kvalitetsgranskningen. Fyra områden granskas:

1. Rektors ledarskap
2. Bedömning och betygsättning
3. Undervisning
4. Trygghet och studiero

 

Av granskning kan man se att endast var fjärde rektor har hög kvalitet i sitt ledarskap. En oroande siffra eftersom skolans framgång bygger på att alla har rektorer medvetet driver utvecklingen och analysen i skolan. Att ständigt fråga sig, lärarkåren och övrig skolpersonal: varför blev det så här när vi gjorde sådär.

Här är skolanalysen avgörande för skolans utveckling både av bedömning, undervisning och trygghet. Vet skolan hur det ser ut på gruppnivå hur betyg och bedömning ser ut vid enskilda tillfällen. Finns mätningar per klass, årskurs på hur det faktiska utfallet ser ut i skolan och mot nationella betygsutfall. Utan jämförelse över tid och läge i förhållande till andra vet man inte var man befinner sig.

Skolanalysen är ett underutvecklat område i skolan som behöver mer systematik och uppföljning i tidserier. Här är rektorer avgörande för att driva på utvecklingsarbetet. Då duger det inte att rektorsstolen blir en katapultstol där huvudmännen klåfingrigt sparkar rektorer. Detta oskick bygger på att skolanalysen fattas som grund i de beslut som ligger till grund för den kommunala nämnden eller fristående skolors styrelser.

Bedömning och betygsättning hänger intimt ihop med undervisningen. Dessa båda är kommunicerande kärl. Skolinspektionens granskning poängterar vikten av att det finns förutsättningar för att betyg sätt rättssäkert och likvärdigt. I årsrapporten på sidan 19 skriver Skolinspektionen:

Undervisning är kärnan i skolans uppdrag och ska främja elevernas möjligheter att nå läroplanens mål. Sex av tio skolor behöver förbättra arbetet med undervisningen av de skolor som omfattats av en regelbunden kvalitetsgranskning under året, för att eleverna i en  högre grad ska kunna nå så långt som möjligt efter sina egna förutsättningar.

Den sista delen i meningen är ofta uppe till debatt i hur lärandet ska gå till. Här är det avgörande att rektorer och lärare har ett kollegialt lärande och utvecklande så man har gemensamma förutsättning för hur undervisningen ska struktureras och hur man sätter in de stöd elever behöver. Då inte bara de som inte lyckas nå målen utan lika mycket de elever som är särskilt begåvade. 

Trots den allmänna mediebilden och skodebatten verkar den vara långt borta från de resultat Skolinspektionen kommer fram till i den regelbundna kvalitetsgranskningen när det gäller trygghet och studiero. Merparten eller drygt två tredjedelar av granskade skolor arbetar med kvalitet i hög utsträckning. Oftast är det elevernas möjligheter att ha inflytande över ordning och reda i skolmiljön som avgör. Dock noteras i årsrapporten att studiero behöver utvecklas, eftersom den är starkt beroende av den sociala miljön i klassrummet och starkt kopplad till undervisningens kvalitet.

Källa:

Skolinspektionens årsrapport 2022, Dnr: SI 2023:2142     

Årliga rapporten från Skolinspektionen

Årets rapport från Skolinspektionen är som en godispåse - Gott och Blandat. Här finns listat alla de möjligheter till förbättringar av skolan kan arbeta med att bli bättre. Rapporten är diger med fakta på 67 sidor. I detta blogginlägg fokuseras på den del som handlar om resultatet av riktad tillsyn. Av 473 beslut är 273 relaterade till brister i uppdraget. Med andra ord nästa hälften av tillsynen innebär att skolan inte följer kraven i sitt uppdrag i förhållande till de nationella styrdokumenten.

 

På skolenhetsnivå kan noteras att 7 av 10 problem är riktad direkt till undervisningen. Områdena är föremål för debatt både bland lärare och politiker. Speciellt de 32 procenten som handlar om undervisningsuppdraget där kärnan ligger på extraanpassningar och särskilt stöd. Här finns mycket övrigt att önska.

De exempel som ges i rapporten handlar ofta om att lärare, speciellt obehöriga, inte vetat om att det fanns behov av stöd. Någon hade inte ens kunskap om vad extraanpassningar var för något. Vidare att elever inte fått sitt behov av särskilt stöd utrett av skolan. Ofta rapporterar lärare till rektor och elevhälsan men inget händer.

En annan brist är uppföljningen av åtgärdsprogrammen. I ett fungerade arbete ska åtgärdsprogrammen omfatta vilka delar i ämnet som eleven ska få stöd i och hur eleven över tid lyckas nå utsatta åtgärder. Helst ska utvärderingen göras med två månaders intervaller för att kunna följa utvecklingen. Rapporten visar på att skolorna både saknar uppföljning och framförallt inte vet vad resultatet av insatta åtgärder ger för resultat.

Ovan beskrivna tyder på att det saknas rutiner och metoder för att utvärdera åtgärdsprogrammen.

Det andra stora området, trygghet, studiero och kränkande behandling, som flitigt diskuteras i skoldebatten står för 27 procent av bristerna. Här visar rapporten på behovet av att värdegrundsarbetet intimt måste knytas till undervisningens trygghetsskapande oavsett ämne. Studieron är starkt koppling till kvaliteten i undervisningen. Problemen på dessa områden, i kombo med kränkande behandling, är knutna till hårt språkbruk, fysisk kränkning som slag och sparkar. Därtill finns det stora problem kring  fall där rasism, sexistiska och homofobiska kommentarer kan vara en del av elevernas vardag. Behovet av en lärmiljö som både omfattar social, pedagogisk som fysisk miljö med ständigt skolanalys och systematiskt förbättringsarbete är avgörande.

Avslutningsvis visar denna rapport i delen om Skolinspektionens rapport att 7 av 10 skolor behöver utveckla sin verksamhet för att möta Skolinspektionens kvalitetskriterier. 

Källa: 

Skolinspektionens årsrapport 2022, Dnr: SI 2023:2142    

Flickan med en lapp om halsen

 

Många är berättelserna om de finska krigsbarnen som kom till Sverige under andra världskriget. Själv har jag fått en berättelse till mig hur det var för lite grabb att fly från Sovjetunionens krig i norra Finland. Hur bomberna yrde i flykten och hur pojken så småningom hamnar i Sverige och adopteras. Han får ett nytt liv och nya framgångar i Sverige trots sin bakgrund. Innan en större allmänhet fick reda på hans bakgrund gick det många år han höll det för sig själv innan han berättade sin historia.

Maria Bouroncle berättelse om Hilja bär samma svärta. En berättelse i en verklighetsbaserad roman om två syskon som tvingas lämna allt och alla bakom sig. Hur utsattheten präglar tolvåriga Hilja och hennes lillebror Antti med deras flykt från Karelen till den lilla byn Vesene i Västergötland.

Berättelsen spinner kring utsattheten och rotlösheten när Hilja kastas ut i en omgivning med nytt språk och ingen eller få som kan finska. Trots omständigheterna lär hon sig snabbt uppskatta sin nya tillvaro på gården hos tant Maria och tystlåtna Artur. Hur hon på upptäcktsfärd i det nya hittar en sorg och historia kring en mörk hemlighet i familjen hon kommer till.

Berättelse är en del av de många berättelser som finns kring den mörka tiden på 1930- och 1940-talet värd att läsa.

Ett år av krig

Ett år av krig i Ukraine där vi ser förödelsen är stor i östra delen av landet. För ett år sedan skrev jag att det första som offras är sanningen i kriget. Med den moderna tekniken kan vi i realtid se hur kriget utvecklar sig med den massiva förstörelsen som Putin ägnar sig åt. Samtidigt har han och ryska statsledningen konsekvent ljugit som duktiga kålsupare. 

Putin bet sig i tummen när han trodde det skulle ta en kort tid att erövra Kiev. Verkligheten blev en annan, än idag är Kiev fritt och huvudstad i Ukraine, inte provinsstad i Ryssland. Zelenskyi har skickligt hållit sig och befolkningen vid liv under detta år även om antalet döda i kriget är stort. Både civila och militär har fått sätta livet till för det grymma angreppskrig Ryssland utför.

Krigsbrotten är många som Putin ytterst är ansvarig för, likt Hitler och Stalin gjorde sig skyldiga till under andra världskriget. Hitler tog den enkla utvägen genom sitt självmord. Stalin klamrade sig fast till sin död, hur det kommer att sluta för Putin står skrivet i framtiden.

Hur länge kriget kommer att pågå vet vi inte heller. Bästa alternativet är trots allt att Ukraine vinner kriget mot Ryssland. För det vi ser idag är som "på östfronten intet nytt". Fredssamtal är bara möjliga den dagen nederlaget kommer för Putin och hans oligarker.

Samtidigt har västvärlden aldrig tidigare varit så enade genom en yttre fiende. Vi får hoppas att denna enighet håller så länge att vi slipper rapporterna om att på östfronten intet nytt.    
 

Socialtjänsten - en köttkvarn

Nu har vi vittnesmål om hur det är i socialtjänsten och deras personal uttrycker sig i en artikel, SvD (20/2 23), att den är som en köttkvarn. I artikeln går att läsa:

Efter den senaste våldsvågen i Stockholm har socialtjänsten hamnat i fokus. Över 25 grova brott sedan i julas kan kopplas till kriminella gäng. Ett stort antal av de misstänkta är under 18 år, flera så unga som 13 år.

När det gäller unga kriminella är det socialtjänsten som har det stora ansvaret – vilket även polisen gång på gång påpekar – och det är socialsekreterarna som står i frontlinjen.

Det som ska uppmärksammas är att socialsekreterarna oftast är nyutexaminerade och därmed knappast har erfarenhet av hur man hanterar denna kategori klienter. Därtill går det att notera att de nyexaminerade socionomerna inte har någon utbildning kring hedersproblematik och gängvåld.

Merparten av våldet i utanförskapsområdena sker mellan unga killar med invandrarbakgrund. Där många tyvärr fortfarande går i skolan. En problematik som hamnar i knät på elevhälsan i skolan. Här finns mycket att göra eftersom samverkan mellan de sociala myndigheterna och polisen är obefintlig. Skolan kan i vissa elevärende pendla mellan att göra orosanmälan till socialen och polisanmälningar. Vad man då noterar är att varje myndighet jobbar i sina stuprör och blir en extra börda på skolans elevhälsa att hantera elever med kriminellt beteende eftersom gängen rekryterar unga icke straffmyndiga unga.

I Skottland skapade man något som heter Skottlandsmodellen för tidig samverkan mellan olika offentliga aktörer som bygger på ett strukturerat samarbete mellan elever, vårdnadshavare och personer inom skola, socialtjänst, polis, sjukvård och ideella organisationer. Modellen syftar till att tidigt kunna erbjuda stöd till elever som behöver det. Modellen använder ett välbefinnandehjul som ska göra det enklare för dem som möter barnet att identifiera eventuella problematiska situationer som uppstår i ett så tidigt skede som möjligt.

Modellen är ypperlig för att bryta dagens svenska system med stuprör och sekretess mellan myndigheterna. Ska problemet med gängkriminella unga skolelever brytas måst en samverkan ske mellan olika aktörer. Socialtjänsten ensamt kan inte bygga det förebyggande arbetet, lika lite som skolans elevhälsa förgäves ska försöka stadga upp elever och dess utbildning.

Det viktiga i en ung människas liv är att bli sedd och hjälper dem som individer att må bra och kunna utvecklas till en god samhällsmedborgare. Därför borde de politiska initiativen vara att se till att lagstiftning premierar samverkan och att olika aktörer har rätt kompetens kring heder och kultur som skiljer sig från den svenska synen för att framgångsrikt bryta de kriminella gängens makt.

Media SvD, Tidskriften Elevhälsan   

 

  

 

 

Förnuft och känsla

 

Man blir påmind om inlägg jag gjort tidigare i livet. Bilden ovan är från ett sådant från 2014 i tidskriften Kvalitetsmagasinet. Två saker styr kvalitetsarbetet, i alla typer av organisationer, struktur och kultur. Möjligen även arbetssättet, fast det är en delmängd av strukturen.

Orden struktur och kultur är synonymer för förnuft och känsla. Båda avgörande föör hur välutvecklad en verksamhet är. Ju mer händelsestyrd verksamheten är, ju mer känslostyrd är den. Här härskar det negativt akuta, som alltid kortsiktigt ska lös just dagens problem, byggt på att skapa en känsla av vi lyckades undvika just detta problem. Vad denna verksamheten inte ser är att den skapas nya problem, vilket gör att man ständigt är i ett negativt nedåtgående spiral.

Här har ledarskap en avgörande faktor. Översätts detta till skolans värld behöver skolans olika nivåer skapa en struktur med långt och tålmodigt förbättringsarbete. Allt från huvudmannanivån via skolledning ned till lärare. Avgörande är att bygga en kultur som bär upp tre avgörande faktorer för skolans framgångsrika arbete: eleven i centrum, pedagogisk ledarskap i lärmiljön och ständiga förbättringar. Allt detta finns sanktionerat i styrdokumenten för skolan, speciellt i skollagen.

Jag skrev i debattinlägget 2014 följande: Kommer skolreformerna att misslyckas eller anträder skolan resan att skapa resultat utifrån systematiskt kvalitetsarbete?

Nio år senare efter att jag ställt frågan noterar jag att vissa har lyckats skapa resultat. Merparten har tyvärr inte rört sig nämnvärt ur fläcken. I debatten ondgör sig många att det här med systematiskt kvalitetsarbete stör undervisningen eller tar tid från lärarna att undervisa. Samtidigt har politiker i kommuner en klåfingrighet att lägga sig i vardagsfrågor som stör verksamheten samtidigt som man har skapat en katapultstol i rektorsskapet. Man byter rektorer som man byter skjorta när det inte går som man tänkt sig på den politiska nivån i nämnden. Det kortsiktiga sättet är ett frätande gift i allt kvalitetsarbete och motarbetar alla förbättringar för att skapa de resultat alla efterfrågar. Här krävs handfast skolanalys med tillhörande handlingsplaner för att lyfta resultatet bland elever.

Låt struktur och kultur bli de långsiktiga ledorden för att förbättra skolans resultat. Utan struktur blir det hela havet stormar. Utan kultur, som stödjer långsiktighet, blir det en osund och destruktiv verksamhet. För att lyckas är det alltid de små stegens värld som lägger grunden för framgång.     

Sveriges statsministrar

Essäsamlingen Sveriges statsministrar under 100 år är en matnyttig serie essäer om Sveriges 22 statsministrar från Karl Staaff till Fredrik Reinfeldt. Boksamlingen kom ut i början på 2010-talet med huvudredaktörerna Mats Bergstrand och Per T Ohlsson.

Vissa projekt tar lite tid att genomföra. Läsandet av denna essäsamling började jag 2017 och avslutade i början av februari 2023. En läsning som både givit inblick i svensk demokratisk historia som personberättelser om varje statsminister och dess närmsta omgivning. Det historiska perspektivet ger inblick i vilka vägskäl respektive statsministrar haft och vad det lätt fram till för olika handlingar, vilket förklarar varför det i vissa fall ser ut som det gör idag.

Berättelserna är tidsdokument som glider fram i tiden och hur distinkt de är när en person inte finns eller avslutat sin period som statsminister. Annorlunda blir det med den sista berättelsen om Fredrik Reinfeldt, den skrev ett år före valet 2010 och är intressant hur författaren till essän spekulerar i hur det ska gå för Alliansen. Idag vet vi hur det gick, Fredrik Reinfeldt fick regera ytterligare fyra år.

All kunskap berikar förståelsen för hur demokrati och samhälle utvecklas över tid. En sanning är dock att varje generation måste vinnas för demokrati så att vi inte låter samhället styras av aktivister och förespråkare att en fråga är så viktig att vi åsidosätter de demokratiska processen för att lösa problemet.    

Den nya skolpengen

 

Ska miljonärerna rädda skolan? Den lakoniska rubriken satte SvD (8/1 23) på en artikel om att rika medborgare fungerar som mecenater till företeelser i skolan. Exempel är läxhjälp, berättarministeriet och lovskola. Speciellt har detta förekommit i områden med stora socioekonomiska problem.

En som tagit emot pengar är biträdande rektor Linnea Lindquist på Hammarkullens skola. Hon är tillika en flitig skoldebattör. Efter att Stenastiftelsen satsat 3,5 miljoner kronor på lovskola på lågstadieskolor i miljonprogramsförorter kontrade hon i artikel med följande uttalande:

Rektorn och skoldebattören Linnea Lindquist har sett hur många barn i Angered halkar efter i svenska under sommarlovet. Tack vare en donation på 3,5 miljoner kronor från Stenastiftelsen kunde hon i somras ordna lovskola, med undervisning i svenska och matematik, för 150 lågstadieelever. Dessutom kunde hon hyra simhall och erbjuda barn i området gratis simskola.

En fråga inställer sig hos mig, varför utnyttjar inte skolan statsbidragen för lovskolor? Jag själv har utnyttjat statsbidragen staten för den skola jag arbetar för ger att anordna lovskola. Är det nödvändigt att få allmosor från de välbärgade för detta ändamål? 

Ett annat fenomen som näringslivet observerat är att behovet av framtida begåvningar för forskning och utveckling är ett problem. Här engagerar sig tunga familjer som Wallenberg och Persson. I artikeln skrives följande:

Och nu donerar Wallenbergstiftelsen och Erling Perssons stiftelse pengar till en ny satsning på elever i skolor med låga studie­resultat; tre miljoner kronor ska läggas på ett särskilt program, utarbetat av Nobel­prismuseet och Berättarministeriet, främst riktat mot skolor med högt socioekonomiskt index.

Wallenbergstiftelsen och Erling Perssons stiftelse har lång erfarenhet av att arbeta med strategisk forskning. Här vänder de sig i stället mot grundskolan och barn från familjer utan studietradition.

Jag har inget personligt emot initativ av denna art, men frågan är hur det rimmar med att skolan ska vara likvärdig och offentligt finansierad. Skollagen är restriktiv när det gäller att ta ut avgifter samtidigt som staten via riktade statsbidrag, för olika prioriterade områden, finansierar skolan.

 

Socialdemokratins hjälteberättelse är enhetsskolan och den grundskola vi har där alla ska ha möjlighet att utvecklas utan privatekonomiskt inflytande. Vad man dock döljer är att den enormt viktiga roll som spelades av samhällsförändrande filantroper i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Då som nu finns ett glapp mellan offentlig retorik och verkligt handlande.

 

Frågan är hur vi ska se på att filantropin gör intåg i skolväsendet, är det av goda eller har staten ett större ansvar att finansiera skolan. Frågor som behöver belysas i det arbete som ligger framför i strävan att ändra skolsystemet.

 

Media SvD  

 

  

 

Saknad

 

Svenskar har en saknad sedan folkhemmet försvann. Speciellt efter den stora invandringen på kort tid ställdes mycket på huvudet i Sverige. Inom det politiska systemet var den härskande förklaringen att fattigdom är problemet. Förklaringsmodell för att råda bot på invandringsproblemen är byggt den svenska kulturen - ingenjörens. Överkulturen i Sverige har alltid styrts av en homogen befolkning med samma språk och en rationell syn på utveckling, utifrån storheter som skolresultat, arbetslöshet och bostäder. Samtidigt som vi varit främmande för det som binder samman en grupp eller nation.

Katarina Barrling och Cecilia Garme har förtjänstfullt tagit upp frågan i sin bok Saknad. De går igenom storheter som Snillepanget, Rekylen, Landet utan förflutet, Svensk kultur, Den frustrerade ingenjören, Kollektiv saknad och Den liberala nationalstaten.

Utifrån de två antagonisterna Rousseau och Voltaire förs en dialog kring var gränsen mellan förnuft och känsla går. Här får frågan om kultur en avgörande storhet om varför tolerans, vidsynthet och framtidsinriktning ska klaras mellan människor. Det är som bekant inte institutionerna som skapar utveckling utan människor i samspel med ett gemensamt språk.

Det mångkulturella samhället, som svenska politiker beslutade om 1975, har visat sig svårt att genomföra i praktiken. Man har alltid sagt att Sverige varit ett invandrarland sedan Valloner och andra invandrare kommit hit. Då behöver man sätta den invandringen i relation till att Vallonerna var 900 personer. De som kom som arbetskraftsinvandrare på 1950- och 1960-talet var aldrig tillnärmelsevis ett problem i förhållande till den stor invandring vi sett senaste decenniet. 

På ett personligt plan har jag haft förmånen att se skillnad mellan majoritetssamhällets ingenjörsmässiga syn på hur integrationen borde gå till mot de invandrade gruppernas förutsättningar. Det som är ett tydligt problem är vad för koder och signaler sänder de invandrade kulturerna i förhållande till det rationella svenska. Varför ses socialen och polisen som ett problem bland dessa människor, eller för den delen BUP. Kan det vara så att de har en syn av misstro med sig från sina hemländer på institutioner. Kan det vara så att de invandrare som tidigare kommit oftast varit en del av sitt samhälles elit och därmed haft en högre utbildningsgrad och lättare kunnat anpassa sig till det svenska samhället. För senaste decenniets invandrare har oftast låg- eller ingen utbildningsnivå alls.

Saknad av folkhemmet och den försvunna känslan av det som varit hemtamt kräver mycket av majoritetssamhället. Därför är boken en nyttig tankeställare hur vi ska klar en framtidsinriktad förändring som har med människor att göra för att klara dagens samhällsproblem.     

Angrepp på demokratin

Två år har gått sedan jag satt framför teven och i realtid såg mobben storma kongressen på Capitol Hill i Washington. Bilderna skakade mig, det var så uppenbart att lögner kan styra och känslokorridoren smalnar av så folk är beredda att ta till våld för att få sin sak igenom. När rationaliteten inte är närvarande styr konspirationer och känslor handlandet.

Mycket sas i sociala medier om detta. Minns att jag hade diskussioner med vissa av mina vänner som bor i USA. Synen var inte särskilt samstämmig noter jag såhär efteråt. Lika liten är den det idag. 

När jag tittar på vad som hänt, sedan dess, ser jag att expresidenten är ute i blåsväder med rättsprocesser och kongressrapporter. Vid mellanårsvalet hösten 2022 förespåddes att republikanerna skulle ta hem en jordskredsseger. Av det blev det bara en liten majoritet i representanthuset. Där utspelas just nu en segdragen kamp om talmansposten. Den längsta sedan inbördeskriget. Republikanerna verkar inte vara överens om vem som ska få posten. Kandidaten har i skrivande stund röstats ned elva gånger.

Skillnaden med detta debacle och händelsen den 6 januari 2021 är att omröstningen sker inom demokratisk ordning och den för två år sen var avsättande av en demokratiskt framröstad president på odemokratisk väg genom handgripligen avsätta denne i favör för den sittande. 

Hur viktigt är det inte att vi ständigt värnar de demokratiska spelreglerna. Om detta studerar jag i en intressant bok av Katarina Barrling & Cecilia Garme "Saknaden". Vad är det för något som gör att vi saknar något så mycket att vi kan vara beredda att ändra på det som alltid fungerat, genom ömsesidigt samtal om hur vi vill ha vårt samhälle. Idag är det inte rationaliteten utan känslan som styr diskussionen och vilken grupp som har tolkningsföreträdet. Detta är till förfång för de samtal som är viktig i demokratin, oavsett ideologisk hemvist. Dags att återskapa arenor där det rationella samtalet kan föras för att utveckla samhället, där staten är den mindre delen.