Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 22 december 2010

God Jul

Nu har jag kommit till den där avgörande stunden att det är dags att bryta upp från bloggandet ett tag. Plura tar lite julledigt och följakligen har även bloggtankarna tagit ledigt.

Får önska mina bloggläsare och kommentatorer en God Jul!
Plura

söndag 19 december 2010

Jul på 50-talet

Det var en gång en liten pojke som älskade att spela radiogrammofon, så mycket att både stiftet och stenkakan blev utsliten. Speciellt till jul när han lärt sig att hantera grammofonarmen och sätta på skivspelare alldeles själv. Då terroriserad han sin omgivning vid jultid.

På skivtallriken spelade 4 åringen sin älsklingslåt - Tomtarnas vaktparad. Eller Santa Claus Parade.

Åren gick och den lilla pojken blev man. Någon gång 2000 var han i Sollentuna Centrum. Där hittade han en signerad Robert Wells CD - Jingel Wells. Lyckan blev stor när han till sin förvåning hör tonerna åter komma ur högtalaren - Tomtarnas vaktparad.

Sedan dess har han kunnat spela låten varje jul utan risk för att den slits sönder den som för siså där 54 år sedan. Mannen fick också tillbaka den lilla pojkens känsla där han stod i vardagsrummet och fängslades av den glada låten, då var det jul som nu.

Likvärdighet en bluff?

Rallarsvingarna haglar i debatten efter PISA. Hans Bergström i DN, Bluffen om PISA, i ljuset av segregationen. Mycket kan sägas om PISA mätningar, men de beskriver ett nuläge och för att det ska gå att använda detta nuläge måste det sättas i relation till tidigare mätningar. För en fluga gör ingen sommar!

Med detta nuläge kan man börja fundera över begreppet likvärdig.

Gör man en ordboksvandring betyder ordet - värd lika mycket.

Om nu PISA har kommit fram till att likvärdigheten sjunkit fundera man utifrån vilket värde då? Hur definieras detta värde? Går det att ha samman definition inom hela OECD vad lika mycket är? Eller har svenska politiker och pedagoger en egen definition?

Det är många frågor som reser sig när man fundera på begreppet.

Ett är säkert, för att skolan ska kunna leverera likvärdighet måste det finnas givna och kända kriterier på kunskapsinnehållet och kunskapskraven. Och att det används lika från Smygehuk till Karosuando. Här vet vi vad kraven kommer att vara på det central innehållet, men svävar fortfarande i okunskap om kunskapskraven. Skolverket har inte ännu presenterat hur de ska se ut för de olika betygssystemen.

När vi vet det, är det liktydigt med att vi har likvärdighet i svensk skola?

Nej, skulle jag vilja säga. Det avgörande för ett ord som "värde" är att alla, då menar jag alla lärare, bedömmer kända kriterier rätt. Går det undrar man? Tja, eftersom jag gjort bedömningar i andra sammanhang, än för att sätta betyg, vet jag hur svårt detta är. Oavsett hur god förmåga man har att klinsikt bedöma finns det tolkningsutrymme i orden och till detta varje individs subjektiva tolkningar av orden. Här undrar man hur en lärarkår som inte är speciellt tränade att göra bedömningar ska klara av att sätt rättvisa betyg i framtiden?

Är det kanske så att det behövs centralt rättade prov baserat på datorsystem där anonymiteten kan bevars eller ska det införas central rättning av en myndighet för att få ut slutbetygen i grundskolan eller gymnasieskolan nu när studentexamen införs igen nästa höst?

Eller är likvärdighet en våt dröm hos politiker och pedagoger?

Nej, om man har kända kriterier och tränar den betygssättande lärakåren med ständiga krav på kalibreringar en gång per år.

Ja, om man ska förlita sig på att bara för att man inför lagkrav på skrifliga omdömen och flera betygstillfällen. Skapas inte förutsättningar för rättvisa bedömningar kommer likvärdigheten att fortsatta vara en bluff.

Media DN

Uppdatering 101220
Skolverket gör på sin hemsida en replik på Hans Bergström ledare. De har inte fått möjlighet att bemöta hans kritik på DN. Läs och begrunda.

fredag 17 december 2010

Myternas julafton

Åter igen ägnar sig LR och dess förbundsledning genom Metta Fjelkner tillsammans med media åt myter. Skolans problem är inte valfriheten utan kommunpolitiker, skolledare och lärare som inte ägnar sig åt sitt uppdrag enligt de nationella styrdokumenten.

Speciellt kommunpolitiker som har ytterst begränsad kunskap vad de är satta att styra. Och som lever kvar i budgetsaneringens tänkande sedan 1990-talet, eftersom skolan står för 41 % av den kommunala budgeten. Problemet är inte valfriheten, för det är varken politiker eller facket som ska bestämma var eleverna ska gå i sin skola, utan okunskap.

Skolan är numera en marknad. På en marknad är det bara de som levererar kvalitet som överlever. Och det är rätt beteckande att utlandsfödda som bor i Sverige bussar sina barn till innerstads skolor från förorten för att de ska bli "riktiga" svenskar.

Ytterligare en synd som begåtts sedan tjugo år är avsaknaden av statlig uppföljning av hur skolorna sköter sitt uppdrag. Det dröjde änd till slutet av 90-talet inna vi fick någon form av utbildningsinspektion. Problemet med den var att samma myndighet talad om vad som gälle och i samma andetag granskade det de sagt. Samtidigt var de kursplaner, som gäller ett halvår till, för fria på det sättet att lärarna kunde välja innehåll efter eget huvud. Allt detta är det slut på från 1 juli 2011. Då får vi en valfrihet med central styrning.

Då gäller en ny skollag, tydligare läroplaner och kursplaner/ämnesplaner. Det är bara att hoppas att kommunpolitikerna, i ljuset av PISA och de nya lagkraven, sätter igång att en renovering av skolan. Hur stor renoveringen av "huset" blir beror på hur förfallet huset är. Är det bara fönster, kök och dörrar som behöver bytas i renoveringsobjektet. Eller är det en hel uppgraderad planlösning inom befintliga ramar. Möjligen i värsta fallet riva och bygga helt nytt. Det är bara för kommunpolitikerna att välja. Bara ett halvår kvar. Då måste de ha kravlat sig upp på golvet som är nya skollagen.

Den som tror att allt kan vara som det har varit har grovt missat vad som är på gång och lever kvar i myternas värld som LR.

Media SvD, Skolindciatorn, Pluraword.

torsdag 16 december 2010

Värstingar - LR

När jag var yngre stod mitt norrländska del av blodet i svallning när någon uttryckte något infamt. Med åren har min sömländska del av blodet varit mer analyserande och resonerande. Men i kväll blev jag urförbannade när jag såg på Skolfornt och LRs representant som diskuterade med BEO om mobbning och kräkning på nätet.

Hur kan en dinosarie från urtiden definera lärarnas uppdrag från fornstora dagar? Man bleknar och undrar om det inte är dags för facket och gå hem och fundera på sitt uppdrag. Försvara det som hänt i Landskrona? Inte tycka att nätkräkningar är något som berör lärarna?

Man är stum av förvåning.

LR har definitivt ingen kunskap om det strikta ansvaret enligt Skollagen från 1985 och dess kapitel 14a eller den kommande lagen 2010:800 och kapitel 6. Det är totalt ointressant vad LR säger om sina lärares uppdrag.

Nolltoleransen gäller och lärare är skyldiga att rapportera kräkningar till skolledningen som är skyldiga att direkt rapportera till huvudmännen. Och då är det tämligen ointressant om denna kräkning skett på skoltid eller inte. e-kräkningen sätter inte stopp innaför skolgrindarna.

Dags för strategisk kompetensutveckling av lärare, skolledningar och huvudmän. I varje fall har några uttryckt det när jag och min kollega kört detta i ljuset av läroplanernas huvudmoment "Normer och värden".

Eller hemska tanken. Är lärarna så binära att de bara kan göra en sak i taget. Nu är det bara fokus på kunskapsuppdraget i läroplanerna!!

En ilsken Plura som inte gillar inkompetenta fackrepresentanter av snittet 45+ och hoppas att lärarna är tillräckligt kloka för att strunta i fackets syn.

söndag 12 december 2010

Hjärnkraft

Är det så att den nya välfärden 3.0 ska komma ur hjärnkraft?

Idagens SvD har ledarsidorna en diskussion kring välfärdens innehåll på bl a kommunal nivå. Där driver Thomas Idergard tesen att kommunpolitikerna ska sluta flirta med medelklassen bekvämlighet, subventionerade äventyrsbad att bubbla i på helgerna.

Det kan tyckas patetsikt att ställa detta emot kommunens två stora budget poster skolan 41 % och omsorgen 36 % av budgeten. För diskussionen handlar "bara" om de futtiga 5 % av kostnaderna i en kommun. Frågan är mera i riktning mot vad kommunpolitiker bör lägga sin tid och kraft på i sitt uppdrag.

I ljuset av PISA mätningen borde kommunpolitikerna fokusera sitt uppdrag till det som ger landet välstånd och möjligen kommunen en dragnigskraft för att locka till sig skattekraft till kommunen - högavlönade medelklass familjer - skolan.

För hundra år sedan hade arbetarrörelsen kraften att moblisera den fackliga delen till att inte endast prata plånboksfrågor utan också bildningsfrågor. Insikten av att människan inte drivs av bröd allenast gjorde att medborganas bildning ökade genom olika folkrörelser och bildningsförbund. Samma insikt borde finnas i dagens samhälle.

Frågan är bara hur vi får insikten att det viktigaste är inte bara en god bildningsnivå utan att ta denna bildning i bruk för att skapa nya arbetstillfällen. För ett är klart, kunskap är inte något som man en gång för alla erövra i skolan den måste förmeras dagligen. Men det är viktigt att skolan ger eleverna förmågan att knäcka koderna i olika ämnen. PISA undersökningen visar just att det är denna kodning som brister hos dagens 15 åringar. Och det är tyvärr inte något nytt i sig, detta har förigått sedan nya betygssystemet infördes 1998.

Här har kommunerna och dess politiker en skyldighet att börja fundera på hur väl man använder sina resurser i form av intäkter från skatter (68 %), generella statsbidrag (12 %) och specialdestinerade stadsbidrag (4 %). Intäktera är alltså till 84 % beroende på hur vi medborgare betalar för välfärden.

Ett är säkert, bästa avkastningen på dessa skattepengar är en satsning på skolan så välfärden 3.0 kan innehålla den hjärnkraft som behövs för att skapa framtida tillväxt.

Media SvD1, SvD2 .

lördag 11 december 2010

Lekfullhet

Efter att lyssnat till föredragen inför utdelningen av Nobelpriserna i Konserthallen igår kan man åter konstatera en sak. Det är inte troget och träget empiriskt arbetet som skapar de banbrytande upptäckterna. Två vikta ord förknippas med det: slumpen och lekfullheten.

Slumpen för att det fordras massor av misstag för att komma fram till det som till synes inte är någoting. Lekfullheten att våga göra annorlunda och gå på tvärs mot rådande paradigm. Ta bara provrörsbefrukning och grafen som exempel.

Därför tänker jag att det är jätteviktigt att inte släcka barns oförställda nyfikenhet att upptäcka saker och deras sätt att pröva för att lära sig. Det är när vi vuxna lägger oss i som kreativiteten dödas. Är det det som ligger bakom de problem vi ser med kunskapsnivån enligt PISA.

Är tillräckligt gammal för att vuxit upp på bakgården där det var ont om vuxna som såg till oss ungar. Där fick vi själva fantisera och testa gränser för att lära oss. Vi blev på kuppen duktiga på att läsa det sociala spelet för att överleva. Samtidigt var det ingen som satte gränser för vår fantasi och upptäckar glädje. Den nyfikenheten tog jag med mig in i skolan.

Kanske inte alltid följde jag vad som sades i katedern för att man vred och vände på saker. Även som liten var man ifrågasättande till förtret för omgivningen. Går det att göra på ett annat sätt. Skulle man gå idagens skola skulle man säkert ha problem, eftersom det oftast är medelmåttorna som är normen.

Frågan är, kan vi tillåta och uppmuntra ifrågasättandet? Om inte tror jag vi ohjälpligt kommer att halka efter som kunskapsnation.

torsdag 9 december 2010

Äntligen!

Äntligen en ledarsida som övergivit den mytologiska skoldebatten. Ledarsidan i SvD tar idag upp de som verkligen ska granskas för skolans dåliga kunskapsresultat. Något som har funnits framför ögonan på journalister om man bara läst rapporterna från de granskande skolmyndigheterna.

Därför uppmanas övriga ledarredaktioner att granska de lokala kommunpolitikerna i framtiden.

Då kanske vi kan få en skola som står mitt i byn och levererar. Speciellt viktigt blir det nu när det från 1 juli 2011 är en ny roll kommunpolitikerna har. De ska "bara" planera, följa upp och utveckla utbildningen enligt nya skollagen.

Resten är upp till professionen att fixa.

Då blir resultatstyrning ett centralt begrepp i den framtida skolan för att lyfta pedagogiken till höjder där eleverna presterar och ökar kunskapsnivån. Bakläxan är alltid fokuserad mot skolan när resultat inte innehålls, inte eleven.

Så bästa ledarskribenter i landet, anta utmaningen och granska era lokal kommunpolitiker så de börjar leva upp till sitt uppdrag för en likvärdig skola.

Media SvD

onsdag 8 december 2010

Stukad självbild

Vems är felet. Syndabockarna jagas sedan igår när PISA undersökningen dök upp. Det märkliga i detta ramaskri är avsaknaden av att känna historien och trendanalyser över tiden. Ett allt för vanligt problem hos journaliser och skoldebattörer. Håller vi oss till en makroanalys har kunskapsresultaten varit på ett sluttande plan sedan länge.

Man kan skylla på skolpolitiker på riksplanet. Det är inte där det verkliga problemet ligger utan på kommunnivån.

Sedan Perssons kommunalisering av skolan, där stadsbidragen går ograverad till kommunerna att användas till allt från asfalt till barn, har gjort att skolan kommit på undantag. En annan förbisedd sak är Perssons krav, från tiden som rikshushållare, vara att skolorna skulle vara med och betala den finansiella krisen under 90-talet. Rätt då, men kommunpolitikerna verkar därmed skaffat sig en ful ovana att alltid använda de två stor budgetposterna skolan och omsorgen som bugetreglator så fort besparingar ska göras.

Detta skapar grogrunden för att likvärdigheten blir osidosatt i skolan. Förutsättningarna skiftar mellan de 290 kommunerna. Till detta kommer bristen hos professionen som inte jobbat enligt de styrprinciper som kom i samband med kommunaliseringen, mål- och resultatstyrning. Resultatstyrning är näst intill obefinlig i dagens skola. En rapport från Skolinspektionen slår fast att hälften av grundskolorna och nästan alla kommuner på central nivå brister i arbetet med att följa upp kunskapsresultat.

Det är här roten till PISA resultatet ska ses. En skola som inte vet vad de levererar för kunskaper och kommuner som inte vet vilka resurser man ska peta dit för att förbättra kunskapsresultatet.

Media SvD

tisdag 7 december 2010

Tänke inte på det!

Sociala medier är en underbar konstruktion. Har i flera sammanhang prata om hur ypperligt bloggar, facebook, TED och YouTube är för lärandet. Nu har jag hittat ett annat sätt att nyttja facebook.

En av mina FB-vänner dog i fredags. Helt plötsligt började jag se konstiga meddelanden på mina nyheter. Efter en stund uppdagade jag att vännen dött. Det intressant är ju att man kan gå in på vännens logg och själv skriva ett farväl till honom. Något som jag aldrig tänkt på förr. Hur bra sociala media även är att uttrycka sin sorgen och få läsa alla andras upplevelser av personen och den livsgärning den gjort för andra. Det ger avtryck i minnenas allé.

Undrar var gränsen går för att utnyttja socialmedier. Jag har inte svaret, men ett är säkert vi har inte sätt slutet på tillämpningar.

söndag 5 december 2010

Öppenhjärtlig

Det har besannats än en gång. Sanning och öppenhjärtlighet kommer bara upp till ytan när det krisar. Senast hos sossarna. Först då kan jag som ledare tydligen säga sanningen när jag inte har några positioner att bevaka. Åter en bekräftelse på att makt korrumperar.

Tråkigt kan tyckas, men av egen erfarenhet vet jag att förr eller senare trampar man i fel getingbo till maktcentrum. Speciellt om man som Mona tänkt förändra en organisation i förtroendebranschen. Organisationer med ideologiska förtecken är speciellt farliga att förändra och gå emot den härskande tankefåran. Det är först när sådana organisationer står på randen till förintelse som möjligheten finns att göra något åt saken.

Spännande att följa fortsättning. Ska socialdemokratin lyckas med välfärden 3.0? Moderaterna lyckades med välfärden 2.0!

fredag 3 december 2010

Tre herrar att tjäna

Att vara chef i en politiskt styrd organisation är snudd på lika besvärligt som i en kunskapdriven organisation. Chefen är inte stjärna på bygget. Det är alla nyckelpersoner i tjänsteverksamheten. Nyckelpersoner kan stavas journalister, lärare, managementkonsulter, läkare m fl.

Så det är inte undra på att det är en skrämmande uppgift att leda ett antal högt specialiserade individer med oftast stora egon. Lägg där till att du har en politisk ledning på två nivåer i skolans värld. Där den lokala oftast lider av stor okunskap om vad de är satta att förvalta.

För ledarkapet har tre vikta herrar att tjäna:
  1. Nöjda kunder - i skolans fall föräldrar och elever
  2. Nöjda medarbetare - i skolans fall lärare och övrig personal
  3. Nöjda ägare - i skolans fall offentliga som enskilda huvudmän
Och det är inte lite det.

Den första uppgiften innebär att ledaren måste ha tre förhållningssätt för att hålla dessa nöjda:
  • Kundorientering av verksamheten - eleven i centrum för skolan
  • Kontinuerliga förbättringar - överlevnaden i skolmarkanden för att få elever
  • Snabba reaktioner - att se till att ligga steget före.
Andra uppgiften innebär att ledarena måste ha tre förhållningssätt för att skolan kan leverera kunskap:
  • Allas delaktighet - arbetslagen inte bara en organisatorisk enhet utan ansvar och befogenhet till grupp och individ.
  • Kompetens - det livslånga lärandet även hos lärare och övrig personal. Kunskap är färskvara.
  • Förmåga att lära av andra - ödmjukheten till att andra kanske gjort något och NIH (Not invented Here) är bannlyst.
Tredje uppgiften innebär att ledaren måste ha fem förutsättningar för att uppfylla nationella mål i skolan.
  • Faktabaserade beslut
  • En undervisning som är processorienterad
  • Förebyggande åtgärder - se till att saker som inte hänt inte händer.
  • Samverkan
  • Långsiktighet.
Som synes det är inte bara att få en titel och ett ramverk med statliga styrdokument för att ratta en skola. Här har huvudmännen genom åren graft missat att sätta till pedagogiska ledare. Enligt Skolinspektionen har var tredje grundskola och var femte gymnasieskola en rektor med otillräcklig kunskap för att var just pedagogiskledare.

Inte undra på att vi har elever som inte får de kunskaper de har rätt till i skolan.

Media SvD

Källa om ledarskapets förutsättningar: Tjänstekvalitetens hörnstenar, Studentlitteratur, 1995.

onsdag 1 december 2010

Dagens ord - styrning

I dessa dagar av halt väglag kommer man osökt in på ordet styrning.  Ordet används flitigt för att beskriva maktutövning och se till att verksamheter levererar efter önskade krav.

Gör man en ordboksvandring kan man konstaterar att ordet är sammansatt och definieras av två ord. Först ordet "styra" som betyder "att ta viss riktning vid förflyttning" och ordet styrning betyder "det att styra".

I skolans värld skulle man kunna definiera målstyrning med "att styra riktningen av förflyttning mot uppsatt mål" eller "att styra riktningen av pedagogiken så att undervisningen förflyttas mot uppsatta mål".

Resultatstyrning blir lite knepigare. Ordet resultat definieras "något som uppkommer genom att handling eller förlopp fullbordats". I logikens namn är resultatstyrning lika med "styra med uppkommet resultat på en förflyttning" eller för skolan "styra med uppkommet resultat för undervisningen" när det gäller pedagogiskt arbete enligt läroplanen. Ett underlag för att ta ny ansats för att förbättra kommande förflyttningar av sättet att undervisa för att nå önskat mål.

Samma skulle kunna användas för elever och kursplaner. Resultatstyrning för elever skulle kunna vara att "styra med uppkommet kunskapsresultat". Ett underlag för att förbättra kunskapinhämtningen för att nå nya kunskaper i ett ämne.

Ordet styrning kan verka enkelt, men kräver eftertanke. Och som idag när vi har vinterväglag måste förflyttningen anpassas till omständigheten. Så måste det även vara i skolan tänker jag. Det är inte alltid solen skiner och det är tort väglag, så man kan köra fort för att nå resmålet.

måndag 29 november 2010

Tydliga krav?

Nu är förlovningen sann - S och Alliansen är överens om betygssystemet. Riktigt vad det innebär ser jag svårligen, mer än att man inte bråkar om var betygskriterierna ska finnas. Men hur det ska bli tydligar av det kan man frågan sig.

Kunskapskraven är ju något som Skolverket fastställer i föreskrift och äges inte av den politiska nivån. Eller är det så att herrarna Damberg och Björklund har tänkt sig att lusläsa kunskapskraven i sin tvåriga utvärdering. Mycket verkar vara kosmetika för att lugna lärarfacken.

Eller ska man tolka överenskommelsen som ett sätt att dessarmera SD. Frågan är bara hur det i sig ger likvärdiga och rättvisa betyg.

Media SvD

söndag 21 november 2010

Dagens ord - dokumentation

Finns det något ord som upprör känslorna så mycket som ordet dokumentation? Kanske, men just nu är det ett ord som missbrukas på det grövsta för att slippa ifrån något obehagligt - det som är skrivet är skrivet. För det är ju något svart eller vitt över detta. Och skrivar man slarvigt kan det användas emot en. En hemsk tanke i alla kulturer där den muntliga traditionen är förhärskande.

Men vad står det där förhatliga ordet för? Brukar alltid vara som kärringen mot strömmen och söka källan för att få ett entydigt svar. Så gör jag även denna söndagförmiddag, en ordboksvandring. Min ordbok, Svensk Ordbok av 1986 års upplaga, säger att ordet betyder "insamlande och sammanställning av fakta".

Så enkelt det är, inga långa romaner man ska skriva utan sätta fakta på pränt. Det gör helt plötsligen ordet dokumentation mindre skrämmande. Fakta används ju för att kunna dra slutsatser och verifiera ett givet förlopp eller en händelse. Och fakta är själva grunden vi har att förhålla oss till, allt annat är tyckande och tro. Det senare grogrunden för de flesta konflikter och osämja.

En intressant debatt om detta förs hos Morrica och Christermagister. Kicka in och följ debatten om den störrsta händelsen i skolvärden, att det från 1 juli 2011 är lag på dokumention i skolväsendet. För att prata går men prata så det går är något helt annat.

torsdag 18 november 2010

Kärnvärde

Dagens fundering uppstod igår när jag hade en dialog med min partner. Vi kom att diskutera det fundamentala för alla verksamheter "Core Value". Om man försöker sig på en överättning till svenska skulle det kunna vara liktydigt med Kärnvärde. Kom att tänka på att Volvo sedan starten haft tre kärnvärden för hela verksamheten:
Kvalitet, Miljö och Säkerhet.
Konkurrenten Scania har:
Kunden först, Respekt för individen och Kvalitet - Gör rätt saker rätt.
Skulle man översätta detta till svenskt skolväsende skulle det kunna vara:

Barnet/Eleven först, Respekt för barn/elev, förälder och medarbetare och Kvalitet - Undervisa rätt saker rätt.
Är det något som skulle kunna beteckna värdegrunden i skolan? Givetvis ska den demokratiska värdegrunden finnas med, men jag upplever att förskolan och skolan skulle har betydligt bättre förutsättningar att lyckas om kärnvärdena ovan låg till grund för undervisningen.

För verksamheter som har gemensamma Core Value har visat sig framgångsrika. Om ovan beskrivna kärnvärden skulle omfattas av alla förskolor och skolor skulle vi se ett skolväsende som levererade barn och elever med förstklassiga verktyg och kunskaper för att klara vuxenlivet.

måndag 15 november 2010

Förmåga

En annan lapp på skrivbordet är ett citat av John Steinbeck:
Förmågan att idag tänka annorlunda än igår skiljer den vise från den envise.
Ett citat som borde finnas på skolväggen eller varför inte även på allas vägg på kontoret eller hemma.

Tokar till sig

Jag har en liten lapp liggande på skrivbordsunderlägget. Rubriken är: Kriskommunikationsregler. Kom att tänka på att den är jättebra att snegla på dagligen, ifall det skulle toka till sig. Den är väldigt proaktiv.

  1. Tala alltid sanning
  2. Ta initiativet
  3. Gör det i tid
Tittar man på de politiska händelserna senaste veckan kan man funder på om sossarna följt reglerna.

Den första var undanflykten tills det var omöjligt. Här hanterade Persson det rätt 2006. Andra regeln är det väl en klar miss. Man verkar varit i koma sedan stjärnsmällen 19 september. Och sista veckans skriverier har initiativet legat hos SSU och inte partiledningen. För det tredje, den grövsta missen. Genom att inte göra det i tid kommer socialdemokratiska partiet att vara borträknat i svensk politik över ett år.

Om lappen legat framme hos berörda personer kanske vi sluppit den cirkus som varit. Ha alltid dessa tre punkter för ögona då äger du scenen. Annars äger media din scen.

söndag 14 november 2010

Lilla syster

Kompetent och påläst beskrivs den journalist som hamnat i blåsväder. Jag tänker på Karin Hübinette. Dagens intervju med henne i SvD är en skrämande läsning ur ett sätt. Utsatthet för ett enda fel, ha en syster som blev minister.

Man frågar sig hur dåligt ledarskap det finns i mediavärlden. Kan det bero på att det är murvlar själva som är ledare? Som alltid när man sätter specialister på chefsjobb blir det vansinnigt fel. Men det verkar som de är legio i organsiationer som drivs av hög kompetens.

Ur min synvinkel är det ett oerhört slöseri med begåvningar när man beter sig på detta vis. Vi pratar mycket om att hylla just kompetenta och begåvade medarbetare. När det gäller sticker dock det fula makt trynet upp. Nästan så man hyllar medelmåttor. Dom stör ju inte eller ställer till det.

En beklämmande bild personifierad i en person. Organisationer som lever på kunskap borde veta bättre att ta hand om sina medarbetare.

Media: SvD

lördag 13 november 2010

Göra skillnad

Kom att tänka på vårt sätt att uttrycka oss.

Ordkombinationen - göra skillnad - kan tolkas på både positivt sätt och negativt sätt. Positivt så här i november mörkret om man kombinera det med ordet ljusglimtar. Negativt med ordet segregation.

Vad viktigt det är, tänker jag, att vi alltid håller ordens betydelse levande för att kommunikationen ska blir rätt. Det är när vi inte har samma innebörd i orden som konflikter uppstår eller kränkningar inträffar.

Håll orden levande och gör gärna ordboksvandringar.

måndag 8 november 2010

Mormors lilla kråka

Den kända barnvisan verkar bra beskriva hur debatten och kunskapen kring vad som ska hända om drygt 7 månader i skolaväsendet är. En ostadig chafför på en hal väg.

Man verkar betrakta det som århundradets reform - en i sig riktig observation, i varje fall det största som hänt sedan 1962. Men det stora är inte SKOLA 2011 som några huvudmän verkar tro, utan nya Skollagen SFS 2010:800. Här sätts styrningsprincipern upp för förskolan och skolan. Och den tydliga mottagern av lagen är inte endast huvudmännen, som i den gamla lagen, utan också förskolchefer och rektorer.

Detta får till följd att rollerna i skolväsendet måste ändras så att kraven i lagen uppfylls. Björklund har varit full i Bellman och till vissa delar tjuvkopplat huvudmännens handlingsutrymme. Huvudmannen har bara makten över att planer, följa upp och utveckla utbildningen. Skrämmande, här kan inte fritidspolitiker längre lägga sig i hur utbildningen internt organiseras på enheterna och framförallt inte hur undervisningen bedrivs. Där är lagen tydlig.

Vidare har förskolan fått ett förtydligande av sin läroplan Lpfö98 och grundskolan en helt ny läroplan Lgr11, med tre kapitel. Där det första handlar om värdegrund mm. Kapitel 2 om mål och riktlinjer för alla och lärare för det pedagogiska arbetet och tredje kapitlet dom centrala innehållen i varje ämne. Kunskapkraven i varje ämne kommer som en föreskrift från Skolverket så småning om.

Och ska huvudmän, förkolchefer och rektorer var som mormors lilla kråka så slinker dom nog mer i diket rätt vad det är. Därför måste det först sandas med lite kunskaper om syfte och innehåll i de nya styrdokumenten för att kunna göra en konkret handlingsplan på hur detta ska realiseras hemmavid. När det är sandat är det dags att börja det stor RUT- och ROT-projektet för att lyckas nå golvet i Skollagen. Och det är bråttom om man ska bli klar till 1 juli 2011.

Bloggar: Christermagister, Tysta Tankar och Morrica.

torsdag 4 november 2010

Självkänsla på undantag

Med ett bedrövat hjärta läser jag alla berättelser i dagens SvD om barn som tappat självkänslan för att skolan inte klara sitt uppdrag. Den underbart belysande serien om Skolsvårigheter tycker jag slutar i moll. Är skolan fortfarande oförmögen att genomföra sitt uppdrag? Eller är det enstaka berättelse i en annars så bra förskola och skola?

Svaret är tyvärr att bilden är rätt sann om man ska tro Skolinspektionens granskningar. Skolväsendet har misslyckats i sitt uppdrag. Ett stor IG och bakläxa är vad som gäller. Speciellt så behöver nog skolan läsa 1 kap. 2 § i nya skollagen. Och rektorena och lärarna ska förstå att i nya skollagen har Barnkonventionen vävts in. Alla barns rätt ska tas om hand. Lärarna borde ha barnkonventionen uppslagen varje dag för att lyckas med sitt uppdrag.

Det ska inte vara så att dessa barn, som har någon form av diagnos som stavas adhd, Asperger eller autism, ska behöva lida ett helvete under uppväxten. Framför större empati och kunskap i skolas värld så vi slipper få trasiga människor och ett slöseri med kompetens.

Man kanske skulle på lärosätena ha Milleniumseriens Lisbet Salander som övningsexempel. Smart som få men socialt inkompeten (Asperger). Som alltid gäller det att hitta nycklarna till varje indvid och förstärka de positiva sidorna hos dessa barn. Då kan de bevara sin självkänsla.

Tack SvD för en lärande och gripande läsning.

Media SvD

I kläm

Första utspelet från den nya förskoleministern Nyamko Sabuni är på dagens Brännpunkt i SvD om dagbarnvårdarna. De ska enligt ministerna har utbildning. Men kommunerna tycks tolka reglerna olika om barnens rätt till pedagogisk innehåll. Kommunerna verkar i vanlig ordning ha svårt för att inse att det är Skollagen som står över Kommunallagen. Undra hur det politiska landskapet kommer att klara detta med nya ledamöter i nämnderna och nya krav på deras roll?

Ministern skriver:

Barnomsorgspengen innebär att kommunerna är skyldiga att godkänna olika former av pedagogisk omsorg vid sidan om fristående förskolor och fritidshem.
Samtidigt kan man fundera över hur man ska lösa detta med rätt utbildning. Vad jag förstår av min vän på högskolan som utbildar förskollärare tar det 3,5 år att nå examen. Och att det inte verkar som det är någon närmare tillströmning till utbildningarna nu när man har tagit bort den dubbla möjligheten. Man undra hur det är tänkt och om vi kommer att få se en kris i barnomsorgen nu när den blivit en skolform?

Media SvD.

måndag 1 november 2010

Räddare i nöden

Staten verkar vara det som ska rädda den "ebarmliga" skolan enligt LR och nu också tillskyndat av Läraförbundet. Man kan fråga sig vad facken har för intresse att driva frågan hur den politiska världen ska organisera och styra skolans verksamheten. Om de inte lyckats i sina förhandlingarn med motparten SKL är det väl inte rikspolitiken som ska rädda lärarnas vardag.

Två saker ser jag som avgörande för de problem skolan har.

För det första gjordes kommunaliseringen i en tid där det var på modet att decentraliserad. Ekonomismen sköljde över det offentliga och allt som hette statlig styning skulle bort. En av huvudargumenten från Göran Persson var, enligt boken "Min väg, mina val", att överlåta hela arbetsgivaransvaret från staten till kommunerna. Lärarna vara kommunalt anställda men det var staten som satte anställningsvillkor och löner. I praktiken hade lärarna två herrar att tjäna.

Samtidigt ändrades styrningsprincipen från att varit hårt reglerad via SÖ och länskolnämnder till ett öppet system baserad på mål- och resultatstyrning. Här brast staten i sin roll som "utbildare" av lärare, rektorer och huvudmän när det gäller de nya styrningsprinciperna. Detta har fått till följd att lärarkåren 16 år efter införandet av läroplaner pratar om den nya läroplanen, fast den gällt sedan 1994. En klar bild över bristande kompetens hur man ska styra skolan.

För det andra hamnade Sverige i en ytterst svårt ekonomisk läge 1992 och staten måste börja sanera ekonomin. Vilket innebara att skolan också måste vara med att göra besparingar. Detta i samspel med att staten släppte all styrningskontroll blev grogrunden för de 290 påvendömenas mer eller mindre kompetenta sätt att realisera de lagar och förordningar som finns i skolan. En brist som fortfarande kan ses bland de lokalpolitiker som är satta att genomföra statens uppdrag.

Styrningskontroll över skolan har en sorgesam historia från inget i princip i början på 90-talet till att den dåvarande skolministern Ylva Johansson anammade näringslivets tankar kring systematiskt kvalitetsarbete. Det inrättades i slutet på 90-talet ett Institut som skulle kvalitetsgranska skolan. Problemet var bara att detta institut inte riktigt visste vad de skulle kvalitetsgranska och resultaten av granskningen ledde inte till några större förbättringsåtgärder ute i skolan.

Under Östros tid som utbildningsminister började det stora granskningsarbetet inom Skolverkets ram av svenska skolor. Detta uppdrag slutfördes vid årskiftet 09/10 genom den nyinrättade Skolinspektionen 2008. En inspektion som nu får vassare möjligheter att granska både lagligheten och kvaliteten i skolan.

Med denna exposé vill jag nog påstå att problem i skolan inte bara kan skyllas på bristande kompetens hos huvudmännen på att likvärdighet och rättsäkerhet har brustit. Den har också funnis hos professionen självt. Därför blir det lite konstigt när Metta Fjelkner avslutar sitt debattinlägg i dagens SvD med:

"Staten och kommunerna måste höja kvalitén och öka rättvisan och likvärdigheten i den svenska skolan". 
Det hjälper föga om dessa två ska göra det. Dom kan bara skapa förutsättningarna för en likvärdighet och rättvisa. Ytterst är det rektorerna och lärarna som själv måste inse att det är dom som måste leva efter de styrprinciper som ställts upp. Nu har förskolan och skolan ett gyllen tillfälle i och med nya skollagen och de nya läroplaner som kommit att äntligen börja jobba som det är tänkt.

Media SvD

söndag 31 oktober 2010

Mentala Berlinmurar

Det mest exkluderande är fenomenet "VI och DOM". Sverige är sedan 1950-talet i stark omvandling befolkningsmässigt. Då "importerade" vi sydeuroper som arbetskraft för vår industri. Under 1970-talet hade vi en generös invandringspolitik uppburen av det statsbärande partiet och samhällströmningar med ordet solidaritet med tredje världen. Så sakterliga har den svenska homogeniteten luckrats upp och ordet mångfald var inne under många år.

Nu verkar ordet bytts ut till enfald.

Började allt detta nine eleven? Att vi fick ett kontrollsamhälle den dagen är väl känt, men att vi började bygget med mentala Berlinmurar är kanske mindre känt. Mustafa Can berör detta på ett skrämmande sätt i dagens SvD.

"Klockan 8.58 amerikansk tid 11 september 2001 fick jag en ny framtid. Utan mitt bifall blev jag kollektivansluten till gruppen Homo Islamicus. Med terrorattacken mot Word Trade Center kom "invandraren" att bli synonym med "muslimen".
Kulturförnissana är tydligen tunn eller kan man överföra det på rädslan för det som är främmande? Jag vet inte, men västvärldens existentiella världsbild måste ha kommit i gugning och enfalden etablerade sig. Vi kröp uppenbarligen in under en mur - en mental Berlinmur.

Och det är väl det som är skrämmande även i den vilsenhet som dykt upp efter SDs intåg i riksdagen. Den politiska eliten på riksplanet och media verkar dragit sig in i demokratins mentala Berlinmur. En skadlig enfald i sättet att hantera demokratin i "VI och DOM".

Tänker för att vi åter ska kunna omfamna ordet "mångfalld" behöver rädslan besegras för det som är annorlunda. Det görs bäst genom att skaffa sig kunskaper och återupprätta etiska förhållningssätt.

Är det möjligt i en tid av individualism och globalisering? Jag hoppas det.

Media SvD

torsdag 28 oktober 2010

Du kan om du får

Elever som får rätt förutsättningar kan oavsett egna förutsättningar. I skolor där man förstått att det inte är eleven som ska ha bakläxa utan undervisningen blir individualiseringen rätt. Upprörande är att allt för många i skolans värld tror att individualisering är lika med självstudier. Så är inte fallet det är en kapitulation från professionalismen som lärare och rektor ägnar sig åt om den synen råder.

Därför blir man extra glad när man läser om de som fattat galoppen och i praktiken inför individualiseringens kärna, studier utifrån varje elevs eget behov och förutsättningar. Då oavsett om du har ett funktionshinder eller inte. I dagens SvD berättas historien om Gustav Adlofsskolan i Alingsås i fjärde delen av Idagsserien Skolsvårigheter.

En underbara berättelse om en rektor som förstått vad pedagogiskt ledarskap handlar om: att bli sedd. Lärare som ändrar sin undervisning så alla är med och där det finns specialpedagoger, fritidsledare och elevassistenter som har kravet: "man får ha lite höga krav annars sänker man eleven".

Det är underbart att läsa om specialpedagogen Lena Södergren med 32 år i tjänsten. Hon får frågan från journalisten om det här med att vara oense med föräldrar och personal om stödet för eleven. Hennes svara är intressant:

"Det är ingen erfarenhet som jag har. Vi kommer alltid överens."
Som alltid är det frågan om att kunna samarbeta med föräldrar. När föräldrarna uppfattar att läraren anstränger sig är det inte svårt att enas. Kommunikation och tydlighet är A och O för att individualiseringen ska fungera.

Därför försöker rektorn Ann-Christin Pinola att hälsa på så ofta hon kan i klassrummen och pejla stämningen. Hon avslutar med något som borde vara självklart för alla som arbetar i skolan.

"Man kan utveckla elevers kunnande utan att säga att de inte kan."
Media SvD

måndag 25 oktober 2010

Högre krav lille vän

Har vi högre krav idag på våra barn än förr? Om man ska tro Idagssidans intervju med Anna Lundh utsätts

"många barn för rätt höga krav i skolan idag. Vissa skolor har projektarbete redan i lågstadiet där barnen ska ha en långtidsplanering. Få barn i den åldern har en hjärna som är utvecklad för det."
Man kan funder över lämpligheten att i låga åldrarna använda denna typ av arbetsform. Progressionen i lärandet måste starta med att knäcka faktakoder för att kunna bli värdefulla innan man börjar mixa ihop ämneskunskaper för ett lösa en projektuppgift.

Projektarbete är en arbetsform som oftast används för att skapa något som ligger utanför det ordinarie arbetet när man ska skapa något nytt eller förändra något. Eller skapa nya metoder att utveckla arbetet. Vilket i sin tur innebär krav på projektmedlemar att besitta stort systemkunnande och specialkompetens inom ett givet delområde i projektet för att lyckas.

Många affärverksamheter startar idag som projekt innan de fått den kritiska massan för att kunna bli stabila och lönsamma företag.

I ljuset av detta är det konstigt att pedagogiken använder sig av denna metod ner i åldrarna, när det knappt är görbart i högstadiet. För att lyckas med projekt behövs styrning genom att skapa projektorganisation, styrgrupper, projektråd, tidtabeller och avstämningar via milestones. Klarar en unge detta i 8 och 9 års ålder?

Jag tvivlar!

Däremot är det kanske mer lämpligt att bara får lära sig att aggera i grupper utan kravet på att leverera ett projektresultat. I gruppen börjar de så sakta att träna det komplicerade mönstret det är att ha respekt för olika individers kompetens och egenheter för att i en löst sammansatta organistion lösa uppgifter tillsammans.

Det viktigaste för lärarna är att utgå från elevens behov och sätta det i centrum. Då kanske man kan skapa mixen med snabbspringarna, normalerna och dom som tar sig lite tid att utveckla kunskapen för att lyckas med kunskap via grupper.

Media SvD

fredag 22 oktober 2010

Betygskramare eller inte

Betygens vara eller inte vara är ett kärt ämne. Betyg är inget annat en ett signalsystem för hur mycket kunskap man lyckats få i ett ämne. Det speglar på inte sätt intelligens eller fårmåga att använd ämneskunskaper till något nyttigt. För det är det andra saker som krävs.

Tron att det ena eller det andra systemet för gradering av ämneskunskaper är bättre än det andra är befängt. De som tror att skriftliga omdömen kan ersätta kunskapskraven per betygs steg har nog inte ritkigt klart för sig hur mycket subjektivitet som finns i dessa omdömen. Oftast bedöms inte kunskapen i ämnet utan i flera fall hur dukitg du varit att uppföra dig, alltså gjort uppgiften i tid eller något annat icke dithörande.

Utan någon form av likriktare för vad kunskapskraven ska innehålla är skriftliga ömdömen än mer farligt för barns ämneskunnande än vad betyg är. Sedan att betyg kan vara stigmatiserande är tråkigt. Men är nog en sak som alltid i alla tider funnits. Även på den tiden man fick betyg varje termin sedan första klass.

Det enda som är viktigt är att det finns tydliga och enkla kunskapskrav i varje ämne som man kan mäta i vilken omfattning eleven nått målet i ämnet. Det får vi hoppas Skolverket lyckas med innan det nya betygssystemets sätt i sjön 1 juli 2011.

Media SvD

torsdag 21 oktober 2010

Ensam är ofri

Ensam är stark - är ett ordstäv som inte har någon större aktualitet i dagens samhälle. Nätverkens betydelse har öka genom åren. Speciellt i en kunskapsekonomi är det näst intill avgörande för att lyckas bygga en affärverksamhet.

Ett närverk består av ett antal noder - kontaktpunkter. Nätverken kan formas på olika sätt. I affärssammanhang är oftas nätverken bestående av en kärna med kompetenser som är avgörande för affärens framgång. I en sådan kärna är det avgörande att man inte fastnar med personer med fel nätverk. Effekterna på nätverket blir förädande om en av noderna brister eller sänder ut fel signaler.

Därför är en av de viktigaste sakerna att det finns en infrastruktur fastlagd i kärna som reglerar spelreglerna. Samtidigt är det avgörande för nätverkets kärna vilka nätverk de olika noderna har och hur de kan skapa nytta. Genom olika arenor och nätverk lyckas man oftare nå framgång att bygga verksamheter i dagens kunskapssamhälle.

Så bästa rådet man kan ge dom som startar verksamheter, se till att du har rätt polare runt dig!!

Media: Idagsidan SvD

lördag 16 oktober 2010

Grundaren

Historien om Sveriges utveckling under 1800-talet från fedodalstat och envåldshärksnade monarker är en spännande läsning. Den har speglats i Göran B Nilssons bok Grundaren om A. O. Wallenberg. En berättelse genom en person med tre professioner samtidigt: politiker, journalist och bankbyggare. Då inte bankbyggare bara genom att grundat Stockholms Enskilda Bank utan lika mycket politikern A. O. Wallenberg som medverkade till ståndsriksdagens avskaffande och i första kammaren medvetet skapade det bankväsende via politiska beslut och lagar som vi känner idag.

De intressanta med mitt sommaruniversitet har varit funderingar kring möjligheten att skapa en liknande förutsättning så 150 år senare.

Ser samhället ut så att det ge möjligheter till en ny välståndsera? Finns det någon person idag som kan göra dessa tre karriärer samtidigt?

Troligen inte.

Skulle möjligen varit veckans mest omtalade person Thomas Bodström - politiker, författare och jurist. Men haveriet visar på att mångsyssleri inte är en framgångsväg. Kanske det trots allt är så att vi måste söka nätverkstanken när ny mark ska plöjas.

Kravet på kompetens är avgörande för att lyckas. Och det finns sällan i en person. Därför är nätverk avgörande för att skapa det nya. Nätverk som kan skapa smörjmedel via pengar, opinionsbildning och företagsbygge.

För att lyckas måste vi ändra samhällsynen i politiken. Idag är samhället uppbyggt kring lönearbetet som den drivande kraften för välstånd. Tyvärr ger det sällan välstånd om det inte finns möjligheter till att skapa företagande som kan exploaterar idéer på en marknad. Därför borde infrastrukturen för företagande ändras. En bidragande komponent i det är att bryta upp de stelbenta socialförsäkringssystem som gör det näst intill omöjligt att nyckelpersoner lämnar en trygg anställning istället för att kasta sig ut i en osäker värld som företagare.

Samtidigt är riskkapitalinstrumentet graft eftersatt. Idag är det bara männsikor med realtillgångar som kan riska för att bygga upp verksamheter. Ungefär som finansieringen såg ut på tidigt 1800-tal med rika handelshus som inte såg någon idé i att finansiera det som komma skall. Det var här A. O. Wallenberg skapade banker som tog hand om rikas inlåning och omvandlade det till lån för den växande industrin. Pengar är avgörande för att få idéer att växa. Vi behöver en ny finansindustri likt den A. O. Wallenberg skapade.

Uppdaterat 101017: PJ Anders Linders förslag, i dagens krönika i SvD, att använda pengarna från försäljning av statliga företag är en väg att gå. Fast det skulle vara bättre om staten satte pengarna i fonder för att stödja tillväxten av företag, att blir finansmäkrare av pengar till företag och verksamheter. Landet lider inte brist på idéer eller forksningsresultat. Landet lider brist på företag som kan skapa produktion i landet.

Media: SvD

torsdag 14 oktober 2010

Låga blodvärden

Låga blodvärden i kunskapsöverföringen skulle man kunna sammanfatta artikeln i Svenska Dagbladet från i måndags. I UNDER STRECKET går Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet, igenom forskning och studier kring kunskaper. Hon pekar på att en brittisk sociolog Frank Furedi kommit fram till att kvaliteten i det Brittiska skolorna sjunker tackvare eller på grund av ekonomiskt nyttotänkande i förening med antiintellektuell jämlikhetssträvan. Till detta kopplas också fokuseringen till inlärningstekniker. Han menar att det är ett hot mot ämneskunskaper.

När man tittar tillbaka i Storbritanien konsateras det att de reformer som gjorts inneburit att kvaliteten i undervisningen sjunkit. Han menar att det beror på att förändringarna utgått från politiker, ideologer och administratörer. Konklusionen av detta blir att trots alla reformer har resultatet uteblivit. Man borde då ha stannat upp och fundera över vad som gått fel. För paradoxen om talet hur viktig utbildningssektorn är och ju mer pengar som pumpas in desto mindre konkret resultat verkar man förvänta sig.

Flera intressanta sluttsatser dras av detta. Bland annat att ämneskunskapen i sig blir mindre viktig. Man försöker istellet hittar den snabbaste vägen till kunskap. På något sett har lärarkåren inte tagit sitt uppdrag som kunskapsöverförare från den äldre generation till den yngre på allvar.

Det man funderar över är hur ser det ut i Sverige? Nu har Alliansregeringen gjort stora reformer inom skolområdet som kommer att kräva helt andra saker av förskollärare och lärare än tidigare. Är det Alliansregeringen gjort en engelsksmitta eller är det början på en återgång till kunskaper i skolan för kunskapernas skulle. Att lärarkåren återtar sin profession som bärare av ämneskunskapen på bredden och djupet?

Man kan också fundera över om det var ett smart drag att flytta jämställdhetsfrågorna till utbildningsdepartementet i ljuset av de brittiska erfarenheterna.

Allt nog, måste ämneskunskapen återtas och vi får en syn på kunskap som bygger på att det är den äldre generationen som vill fostra och utbilda den yngre generationen. Först då kan vi säga att vår välfärd kan byggas på kunskaper.

Media SvD
Blogg: Morrica

söndag 10 oktober 2010

Tjuvläst

Nu har det hänt igen. SvD har lyckats att knäcka en nyhet till. I morgon ska Björklund ha presskonferens om nya läroplanen Lgr11 dit kursplanerna hör. I början av veckan hände samma sak, fast med en större internationell dignitet när Nobelprisiet i Medicin avslöjades före offentliggörandet av just SvD. Är detta början på en ny journalistik era?

Allt nog, mina kontakter på departementet har sagt att det som presenteras i morgon är ändringar i marginalen. Och så kan jag faktiskt tycka om detta också.

Men jag förstår att det upprör i många intellekuella kretsar och politiska läger det här med kristendom. Men det är väl slående för ett land som Sverige att förneka sin värdegrundshistoria.

Att det sedan kan bli ett problem i skolan är en annan sak. Genom nya skollagen har det slagits fast att de nationella styrdokumenten ska gälla alla skolor. Om nu regeringen då i ett av de centrala styrdokumenten pekar på behovet av ett annat fokus än det som burits av Socialdemokratin kommer det givitvis att få konsekvenser.

Hur ska lärarna tackla detta? De är inte längre fria att välja innehållet i undervisningen. Den styrs från och med 1 juli 2011 av de centrala innehållet i kursplanerna. Alltså vad ska lärarna lära ut år 1, 2, 3, och så vidare.

En annan intressant fundering, som inte kom fram i artikeln, är att skollagen som trädde i kraft 1 augusti i år har krav på likvärdighet i undervisningen. Då måste alla skolor, oavsett inriktning, följa det centrala innehållet. Nästa så man skulle vilja tjuvlyssna i fristående skola med kristen grund hur lärarna där kommer att undervisa i ämnet kristendom och ställa det mot hur en lärare i en islamsk fristående skola undervisar i samma ämne.

Kommer likvärdigheten att vara den samma? Den som lever får se, personligen tror jag det är en politisk uttopi att tro att det går att skapa en likvärdig skola ur alla synvinklar. Men gott nog att alla har samma krav att uppfylla.

Media: SvD

lördag 9 oktober 2010

Nygammalt

Länge har jag hört uttrycket nya läroplanen i skolan. Man kan undra efter 16 år hur man kan kalla något nytt. Samtidigt signalerar det att lärarkåren och skolledningarna inte drivit skolan i en mål- och resultatstyrd riktning. Man har missat att genomföra sitt uppdrag utifrån styrdokumenten. Och om detta beror på okunniga huvudmän eller inte kan man fråga sig.

Med nya skollagen blir det en tydlig uppdelning på rollerna och vad huvudmannen ska ägna sig åt. Och inte är det att detaljstyra förskolans och skolans inre rika liv utan ge förutsättningarna för verksamheten. Förskolchefer och Rektorer däremot har makten över det inre rika livet i förskolan och skolan.

Ett stort RUT och ROT uppdrag är behövligt i skolan nu när en ny skollag finns på plats och ska tillämpas. Det främsta styrdokumentet för skolan. Till detta är det dags att nu gällande läroplanen för grundskolan blir nygammal och man ska följa vokabulären i hur skolan sätt på Lpo94.

På måndag pressenteras den nya läroplanen Lgr11. Intressant med betäckningen är att här går Björklund tillbaka den beträckningar från för. Kan det bero på att skolan aldrig lämnat Lgr80?

Det kommer att bli spännande att se hur mycket förändringar som gjorts i Skolverkets förslag SKOLA 2011. Ett kan dock sägas om den nya läroplanen och kursplanen, det blir ett tydligare VAD och VARFÖR . Men fortfarande äger skolorna HURet.

Media SvD

onsdag 6 oktober 2010

Pubertalt beteende

Cirkus Helgeandsholmen del 2


Kritiken har inte varit nådig mot SD sedan deras cirkusnummer igår. Dom uppförde sig som pubertala tonåringar som blir kränkt för små skitsaker. Och ett typiskt beteende hos de som i 30 års åldern tror att de vet allt och kan allt. Bra att de själva springer på minorna.
Sedan måste de etablerade lära sig att öppet börja argumentera om systemfelen i svensk invandrings- och integrationspolitik. Om rokaden i regeringen är ett första steg måste nog makteliten och media börja ändra sina attityder till mångfalden att dumdristigt försvara den med vilka villkor som helst.
Nästa stora grej måste bli att lägga ned ett antal specialmyndigheter och göra dem till avdelningar inom Arbetsförmedlingen med ny besättning byråkrater som inte är befläckade av det tänkande som skapat den uppdämda ilskan i samhället över det som gått snett i integrationspolitiken.

Intressant är också att ett sekulariserat samhälle fullständigt missat kyrkans roll och budskap som världens salt. Salt svider och tar död på förruttnelsen i ett samhälle. Den kristna läran är mer radikal, utan att vara extremistisk, i sin grundton än någonsin socialismen varit när det gäller männskligt handlande.
Media SvD 1, SvD 2.

måndag 4 oktober 2010

Kul att vara entreprenör?

Den som tror att det är roligt att vara entreprenör har helt rätt. Men det är inte beroende på politiker eller en frånvarande skola i entreprenörssammanhang som avgör. En entreprenör är besjälad av att ändra något som är uppenbart galet eller där det finns en lucka i affärslogiken.

Då blir det lite konstigt att läsa Sofia Nerbrands krönika "Gravallvaret hotar vår framtidstro", att det skulle vara någon form av hämsko i att lära sig "att leta problem och analysera innan vi går till handling i stället för att lita på vår magkänsla". De ena utesluter inte det andra. Kreativitet som är den stora delen av ett besjälat entreprenörsskap bygger på biologiska faktorer. Kreativa människor har det visat sig använder både vänster och höger hjärnahalva. Dom har ett högt blodflöde i pannloben mellan hjärnhalvorna.

För att vara framgångsrik måste du använda både hjärta och hjärna.

Om vi tar samhällshinder till varför vi idag inte har mer god jordmån för att skapa växande företag beror det på orden pengar och socialförsäkringssystemen.

Pengar därför att det kräver kapital att driva upp en verksamhet. Problemet i Sverige är inte idétorka utan uthålligheten och pengar att pumpa upp verksamheter med som klarar att knäcka existerande strukturer. Går vi tillbaka sådär 160 år i tiden var det precis så en mycket driftig sjökapten gjorde. Han var journalist, politiker och företagare i samma person. Genom sin förmåga att skapa infrastrukturen via riksdagen för att bryta ned det gamla bondsamhället och den tidens penninginstitut, de rika handelshusen, skapade han en bankverksamhet som var med att riskfinansierade den växande industrin under 1870 - 1890-talet. Samtidigt var han en flitig skribent i diverse tidskrifter för att skapa insikt. Denna man var ingen mindre A. O. Wallenberg.

Som bekant är idag inte jordmånen för bankerna den den engång var efter Krügerkraschen 1932. Den typ av riskfinansiering som finns idag är inte ett tydligt "ägarkapital" utan kapital som bara har i sikte  att på snabbaste sätt skapa mervärden för investerar på 5 års sikt. På den tiden bygger man inte ett bärkraftigt företag.

Den andra stora hämskon för växande entreprenörsföretag är socialförsäkringssystemet.

Entreprenörer är oftas, med några få undantag, personer som lyckas driva upp en verksamhet till 10 - 15 anställda. Därefter behöves nyckelkrafter både i företagets löpande verksamhet som i dess styrelse för att ta nästa kliv. Problemet är bara att dessa nyckelpersoner hittar man idag på välavlönande jobb inom de stora organisationerna. Om dessa ska värvas till en osäker tillvara i ett litet entreprenörsdrivet företag tvingas man tumma på levnadsstandard och därmed gå minste om det som erbjuds via socialförsäkringssystemen. Och vem vill det när man etablerat sig i 40 årsåldern?

Attityder till företagande är viktigt. Problemet är snarare flaskhalsarna i ekonomin som jag nämnt ovan. Innan detta rättats till är det inte stor sannorlighet att vi kommer att se någon nämnvärd expansion av företag som under förra samhällsomdaningen för dryga hundar år sedan.

Dessutom ser dagens samhällsomdaning oerhört annorlunda ut än när industrialismen bröt igenom. Då skapades jobb genom att man rationaliserade tiden i den gamla ekonomin. När sedan industrin rationaliserades skapades tid till att bygga ut den offentliga sektorn. Och när vi nu ser mer och mer bort rationaliseringar av standardiserade arbeten återstår några utmärkande drag för de arbeten som behövs.

Arbeten som kräver handkraft, olika typer av hantverksyrken, och de som kräver hög specialistkunskap är de som på intet sätt går att tidsmässigt rationalisera. Och båda kräver högt mått av kunnande och kompetens. Hur man nu ska klara den utmaningen är en stor nöt att knäcka för att skapa de nya företagen som ska bära välfärden. Samtidigt krävs det att dessa företag på något sätt internationaliseras, men då inte med den idag existerande affärslogiken.

Media: SvD

Cirkus Helgeandsholmen

Idag börjar cirkusen på Helgeandsholmen. Den har föregåtts av pajkastning om vem som ska bli talman. Och det kommer säkert att fortsätta med en eskalerande kanonard av beskyllningar hit och dit.



Vi har ett nytt politiskt landskap att manövrera i, nästan så man skulle vilja säga åt damerna och herrarna i cirkusen att ta nödutgågnen om de inte vågar ta matschen om främlingsfintlighet, invandrarpolitik och rasism.

Är det inte det svenska folket sagt åt dem att göra?

Media: SvD

söndag 3 oktober 2010

Förskolan nästa krisbransch?

Mycket gott har kommit ut av Alliansens förra regeringsperiod. En att förskolorna eller det som var dagis en gång i världen är nu en av tre huvudskolformer. Men helt problemfritt blir det inte med denna upphöjelse.

Samtidigt sätts krav på att det finns minst en förskollärare per barngrupp. Detta har jag förstått kommer innebära att förskolor som fokuserat annan pedagogik, som t ex Montessori, eller de som fokuserat på barnpassning med omsorgspersonal tvingar stänga 1 juli 2011.

Förskollärare verkar vara ett bristyrke. Även om man satsar på att utbilda nya förskollärare tar det tre år innan de är färdigutbildade på lärosätena. Ett glapp som innebär att det under en period kommer att försvinna ett antal förskolor och många barnskötare kastas ut i arbetslöshet på grund av arbetsbrist. En arbetsbrist inte beroende på att det inte finns barn som behöver en förskola utan för att krav finns på att de ska finnas utbildade förskollärare för att upprätthålla rätten att driva en förskola.

Undra om politiker i sin iver glömde bort detta? Arbetslinjen predikas men i samma andetag kastar man ut folk i arbetslöshet för att man i reglerna kräver en viss kompetens för att driva verksamheten. Har vi råd att göra så? Effekten blir större barngrupper och högre belastning på dem som har förskollärare.

Media: Lärarnyheter.se

Viking - sepåfantabletter


Minnena är många kring en av Sveriges bästa ståuppare. Fast det uttrycket var inte uppfunnet när Martin Ljung spelade Viking. Åter kul att lyssna till monologen. Och en upptäckt att det var ju i denna ordet "se-på-fan-tabletter" fanns. Undrat många gånger var det uttrycket kom ifrån.

Ett annat minne från senare tid, är tiden på 90-talet när jag hade ett uppdrag i ett bolag på Östermalm. Då var man ibland på SEB på Östermalmstorg. Rätt vad det vara kom en lång gänglig äldre herre in på banken. Tog sin nummerlapp och väntade på sin tur. När han kom till kassa och öppnade mun var det som att kastas tillbaka till 60-talet och revysketcherna. Där stod Martin Ljung livs levande fast då en grånad man i åttioårs åldern. Vi är en gigant fattigare idag.

Media: SvD

måndag 27 september 2010

Sommar, sommar....

..det är dans i folkespark!

Aldrig har väl Stig Olins klassiker berört en så mycket. Att sitta på priemtime och se ett djupt samtal vid ett lunchbord med x-fånge, två kändisar, en fd sambo och en bekännande kristen frikyrkopastor. Det gemensamma "oförklarliga" som så fatalt rubbar våra cirklar kan genom allt övervinna hatet genom "tron". Eller som Tomas Sjödin sa det är först när silvertråden brister som det är definitivt.

Några få gånger man ser TV och känslorna kommer på svallning är i kväll, när det blir hudnära av egna upplevelser av sorg och saknad. Berättelserna spelar på känslorna över livets tunna silvertråd. Den där obeskrivliga sorgen över en människa som gått ur tiden och vad det spelar in i livet för dem som lämnas kvar.

Att gråta en stund på lunchen bevisar på en männsklighet fler borde ta till sig. Att inte fastna i hatet utan ta till sig förlåtelsen. Det är stort!!!

Media: SVT

Den heliga läroboken

Är det läroboksförlagen som styr svensk undervisning? Man få det intrycket när man läser Skolinspektionens rapport över 2009 års tillsyn och granskning. Fem av tio grundskolor och två av fem gymnasieskolor ger inte eleverna förutsättningar att nå målen.

Anne-Marie Körling brukar förtjänstfullt skriva att en lärare bara behöver tre dokument för att klar undervisningen: läroplan, kursplan och barnkonventionen.

Läser man Skolinspektionens rapport verkar detta inte så vanligt förekommande. Den allvarligaste i detta med att bara använda lärarkalendern och läroböckerna är att man inte täcker samtliga delar av de nationella målen.Om undervisningen bara fokuserar innehållet i läroböckerna åsidosätter man den analyserande och resonerande kunskapen.

Om detta är en yrkesbrist eller ett medvetet förbiseende kan man funderar över. Tydligt är dock att lärare saknar nödvändig kunskap om styrdokumenten och de nationella målen för att lyckas med sin profession.

Hoppet står nu till det stora RUT- och ROT-projekt svensk skola ska genomgå på nio månder. Från mitten av nästa år är dessa brister som att trampa genom gistna bräder i skolbygget. Och vad ges då kommande generationer för möjligheter att få den kunskap som behövs för att klara välfärden?

Källa: Skolinspektionen
Blogg: Körlings ord

tisdag 21 september 2010

Glada Hudik - en värld av närvaro

Kan inte låta bli att beröras. Har sett första avsnittet om ensambeln från Glada Huddik teatern. Fantastiskt är inte förnamnet ens på något så stort.

Att se dessa människor, som vi "normala", betraktar med stor ovilja och skepsis genomfört med oss normala människor, hur mycket byxångest vi normala kan ha inför framträda i skillnad från dom. När vi ska repitera för att få saker att sitta går de bara ut på scen och river av det mest perfekta. Ska bli kul att få följa dom i kommande program.

Varför jag tycker detta är viktigt är just för att jag själv hade en kusin som hade Dawns syndrom eller som man sa förr, mongolid. Träffade honom inte så ofta, blev bara när vi då och då var upp i Norrland. Men när vi var det var det som igår. Någon mer trofast och vän kär person har jag inte träffat. Men det som lever kvar som ett underbart minne är att när det svor ihop sig var det gängse uttrycket "typiskt"....

En ögon öppnare

Så här känner man sig likt John Lennon när man läst Skolinspektionens rapport om tillsyn och kvalitetsgranskning under 2009. Att samma saker ständigt återkommer.

Återfallsförbrytare

Med stigande olust läser jag om återfallsförbrytelsen i skolan och dess uppdrag på kunskapsområdet. Skolinspektionen kom för en tid sedan med sin rapport till regeringen om sakernas tillstånd i skolan. Det anmärkningsvärda är att inget har hänt på vissa områden under de senaste tjugo åren. Att förändringar tar tid, ja, men inte ska det ta så lång tid.


Det tyder snarare på att att man inte har koll på läget. Skolinspektionen anger tre saker: 
  • inte förstår vad som åligger dem,
  • inte kan göra vad som åligger dem, eller
  • inte vill göra vad som åligger dem. 


Med detta för ögonen och det som komma ska om drygt nio månader förskräcker. Då ska skolaväsendet börja tillämpa den nya skollagen. En skollag som bygger på valfrihet istället för detaljstyrning. Den sätter hårda krav på systematik. Det enskilt största kritiken från Skolinspektionen är just avsaknaden av systematik i sitt sätt att arbeta. Undervisningen verkar gå på lösa boliner utan koppling till de nationella styrdokumenten.


Frågan är tvåhövda. För det första kan man fråga sig: Har huvudmännen ingen kompetensutveckling av sina anställda för att klara uppdraget. Lärare tycks undervisa utifrån läroböcker istället för kursplaner. Och lärare använder inte pedagogik som gör att man strävar mot målen i läroplanen. Tre av tio grundskolor och fem av tio gymnasieskolor fick kritik på att undervisningen inte var inriktad mot nationella mål i kursplaner och läroplaner.


Skolinspektionen listar ett antal saker som gör att kunskapsuppdraget fallerar i skolan. Det första är att det systematiska kvalitetsarbetet är bristfälligt. Och att det i en majoritet av skolorna saknas denna typ av arbete.


Mycket alarmerande i ljuset av att om drygt nio månader är det det central i undervisningsuppdraget enligt nya skollagen. Kommer skolan av bli vaneförbrytare i denna del?


För det andra är kunskaper om sytematik obefintlig. Analys, utvärdering och beslut om förbättringsåtgärder är inte så frekvent förekommande när det gäller det pedagogiska arbetet. Skolans tillkorta kommande skylls i stället på eleven.


I botten är det inte bara lärare som syndar utan även rektorer och huvudmän. Rektorer syndar framför allt i sin roll som pedagogisk ledare. Pedagogisk utveckling saknas i stort på skolorna. Inte undra på att det i den skolpolitiska debatten blivit ett sådant fokus på varför skolan inte kan leverera den kunskap som behövs för att kommande generationer kan utveckla välfärden.


Trots detta är det trösterikt. Skolan har ett läsår på sig att göra en total ROT av den pedagogiska verksamheten. Anta utmaningen nu.




Källa: Skolinspektionen, Dnr: 40-2010:5014, Tillsyn och granskning 2009.  

måndag 20 september 2010

Svinintresset

Då har svinintresset inträffat i svensk politik. Vi har en Alliansregering som ska fortsätta att regera. Oklar HUR. Vi har rödgröna som inte vet vad och vem som ska leda anklagelserna. Och svinloppor som kommit in i riksdagen.

Något liknade inträffade för 62 år sedan i den miljö jag växte upp i, där det med buller och bong inträffade något liknande. Kombatanterna då var Sven Lidman och Lewi Pethrus. Den förra anklagade LP för att driva rörelsen mot en kommersialism från de "högre andliga idealen" i svinintressets namn.

Idagens valvaka kunde man tydligt se den rödgröna "röran", likt Sven Lidman, anklaga Alliansen att driva Sverige mot ett kallare klimat i "svinintresset - Sverige Demokraternas" riktning. Vad intressant.

Frågan som snabbt inställer sig blir hur trovärdiga är då väckelse evangelisten Maria Wetterstrand  och farbror jultomten Peter Eriksson tillsammans med kommunisten och en sosseledare på dekis är.

Ser jag i ett historikst perpektiv, var förloraren i Pingströrelsen stora idiologiska strid för 62 år sedan, den som anklagade rörelsen för svinintresset.

Media: SvD, SVTDN, Expressen, Aftonbladet.

söndag 19 september 2010

Valfrihet eller detaljstyrning

Om två och en halv timme börja vi se åt vilket håll det blåser i konungariket. Blir det ytterligare fyra år med valfrihet eller återtågar detaljstyrningen i skolan.

Mycket har sagts om den regering vi haft, men något som jag tycker varit uppfriskande under mandatperioden som gått, är allt som hänt i skol Sverige på det strukturella planet. Så pass mycket att huvudmännen tvingas till ett gigantiskt ROT-projket av skolan för att inte trampa igenom gistna golvbräder.

För det vore synd om vi omgående skulle få en uppsjö av lagändringar i nya skollagen. Inget som varken gagnar profession eller politikerna med sitt stora intresse för att flytta på cykelställ istället för att ägna sig åt att funder en sekund över hur vi ska skapa en sådan kunskap som behövs i kommande generationer för att utveckla välfärden.

lördag 11 september 2010

Nine eleven

Alla har vi ett minne av denna surrealistiska dag. Var befann vi oss när vi fick reda på det som ingen trodde skulle kunna hända.

Själv flög jag till Bryssel den dagen för ett möte. Första flygningen jag gjorde utan att visa pass vid ankomsten. Återresan var det pass som gällde för att komma in på den internationella delen av Bryssels flygplats. Tänkte väl inte så mycket på det, var inte förens jag sjönk ned i kaffeterian det sakta gick upp varför jag behövde visa passet.

Där på TV-skärmen upptäckte jag en Die Hart-film, fast vänta var det inte Pentagon? Och så skiftade bilden till The Big Appel och Twin Tower och ett plan som var på väg in det andra tornet. Först då förstod jag att det var på riktigt. Resten är historia.

Den dagen ändras hela världen. Ett kontrollsamhälle uppstod, som vi levt med nu i nio år. Undra för hur länge till? För kontroll har aldrig förhindrat illgärningar eller rättat till det som gått snett. Därför kan man möjligen hoppas att galenpannan till pastor i Florida, som tänkt bränna Koranen, tar reson när världen försökt förebygga ännu mer surrealism.

Enda sättet att förebygga galenskap är en öppen dialog om det som är avvikande.

Media: SvD

fredag 10 september 2010

En arena - två perspektiv

Vinnande undervisning skapas av en serie händelser. Händelser som i bästa fall gör att eleven fått den kunskap h*n strävar mot och läraren en kredit på sin profession. Undervisningen är inget som sker i mekanisk form utan fordrar medverkan av elever. Kanske en ovan tanke att det faktiskt är eleven som medverkar i kunskapsuppbyggnaden och där pedagogiken hos läraren är viktigt och avgörande.

Under 1990-talet verkade jag flitigt i debatten kring vad tjänster var och hur de uppstod. I det sammanhanget var det inte helt naturligt att se kopplingen att tjänster inte blir till utan att kunden medverkar. Tog ett tag för människor som jobbade på försäkringsbolag, banker, reseföretag, omsorg och vård att greppa just detta. Finns inte kunden finns inte tjänsten. Samma känns det när man pratar om skolan.

Efter som jag har sysslat mycket med utbildning i min dagar vet jag att det är först på kursen jag håller som min förmåga att förmedla budskapet avgörs. Vilka retoriska knep använder jag? Hur lägger jag utbildningen? Vilket ska innehållet vara för att motsvara förväntningarna? Vad ska resultatet var efter genomgången kurs?

Frågorna är många. Men helt klart befinner vi oss på samma arena i undervisningstillfället. Men vi har två perspektiv på denna arena. Ett perspektivet har kursdeltagaren och den andra läraren. Och det är där i mötet kunskapen växer beroende på min förmåga som lärare att förmedla HUR jag gör det. Inte VAD, för det är en förutsättning att jag besitter den kompetens. Det är så kursdeltagaren bedömer det som förmedlas och HUR aktivt dom får medverka under undervisningstillfället.

Sätter vi detta i en större kontext kan man säga att innan kursen är det mycket VAD som gäller när kursdeltagrna söker efter att komma åt ny kunskap. VAD innehåller kursen, var går den och vad kostar den. HUR finns lite i bakgrunden för man har hört från vänner och kollegor om de lärare som håller kursen och statusen på utbildningsföretaget.

När sedan själva utbildningsdagen eller dagarna inträffar skiftar perspektivet då bedömns lärarna på HUR de lyckas bemöta förväntningarna på ny kunskap. VAD ligger i bakgrunden och är en given förutsättning, att läraren kan sin sak, men det är inte det h*n blir bedömd på utan hur man lyckas bemöta och förmedla kunskap.

Det slutliga intrycket efter genomförd utbildning är vad HAR jag som kursdeltagare fått. HAR är en sammansmältning av HUR och VAD som består 2 delar HUR och 1 del VAD. Skrämmande eller?

Hela resonemanget kan med fördel även föras över på förskolan, grundskolan och gymnasieskolans pedagogiska arbete. Klassrummet eller lekrummet på förskolan är arena. Perspektiven är elevens eller barnets å ena sidan och å andra sidan förskollärare eller lärarens.

Det som är extra tillrättalagt i skolans värld är att förskollärare och lärare har två underara kataloger. Ur lärarperspektivet finns en katalog av mål som ska strävas emot för att lyckas med pedagogiken. En jättekatalog på VAD för lärarna. Denna ligger i skärningslinjen med elevens kunskapsutveckling VAD och VARFÖR h*n ska lära sig i olika ämnen. Det som gestaltas i kursplaner för grundskolan och ämnesplaner för gymnasiet.

Med åskådande av hur tjänster uppstår har skolan ett oerhört starkt VAD. Ett VAD som måste omfamnas av varje lärare. Problemet uppstår när vi kommer till HUR.

HUR förskollärare och lärare omsätter dom tydliga VADen har ingen monopol på. Möjligen var det så under SÖ-tiden med Lgr80. Sedan tjugo år tillbaka bestämmer professionen själva HUR man undervisar. Denna frihet har skolan inte riktigt utnyttja som det var tänkt. Men blir oerhört viktigt framgent.

Nya skollagen fastställer att förskola och skola ska var mål- och resultatstyrd. Att det central i det pedagogiska arbetet är systematiskt kvalitetsarbete. Därför blir det viktigt att bygga om undervisningen så att förskolan och skolan HAR "levererat" barn förberedda för skolan och elever som har kunskaper för ett framtida yrkesliv.

För att då klara denna nya värld är det viktigt att utgå från den ena perspektivets resultat. Vad är elevens kunskapsresultat i alla ämnen. Både på individnivå som aggregerad nivå. Nås inte målen är det en signal på att pedagogiken inte varit den rätta för att bringa eleven den kunskap h*n strävat efter. Sätter man det i relation till mätning av det pedagogiska arbetet utifrån läroplanen visar de sig oftast att det även där brister i måluppfyllelsen.

Viktigt att förskollärare omfattar sin läroplan och lärarna sin kurs-/ämnesplan och läroplan i ett ständig strävan att i små steg förbättra pedagogiken. För undervisningen är som ett projekt varje läsår. Nya elever och nya förutsättningar. Då gäller det att man som Sickan har en plan, en egen undervisningsplan byggd på de nationella kraven och målen.

Intressant Blogg om ämnet Anne-Marie Körling.

måndag 6 september 2010

Cykelställ

Den idologiska debatten om skolan är död.

Tydligast märktes det i dagens partiledardebatt i programmet Skolfront. Frågorna rörde sig mera på planet cykelställ - när ska betyg sättas, ordning och reda, resurser - frågor som inte lyfter dom viktiga frågorna.

Hade varit intressant att få höra politikerna syn på viktiga frågor för välfärden.

Vad bör vi satsa på för spetskunskap för att bygga vidare på välfärden?
Hur ska man satsa för att få ungdomar att välja naturvetenskap och teknik?

När vi vet att länder borta i Asien hårdsatsar på att få fram elever med de bästa betygen för att få in dem på prestigeskolor som Stanford, Harvard, MIT, Yale, m fl.

Ett land som Sverige har inte råd att bara ha en likvärdig skola. Vi behöver ha en debatt hur vi klarar framtida arbeten för att bygga ut det som skapar välstånd. Här går arbetsmarknadsutveckling och skola hand i hand. Det var vi bra på en gång i världen, när industrin behövde arbetskraft. Det gjorde att välståndet ökade.

Skola och arbetsmarknad går hand i hand för att få ett välstånd. Viktigt för ett så pass exportberoende land som Sverige. Där ska den skolpolitiska debatten föras. Inte om cykelstället.

Media: SvD, DN, Aftonbladet, Expressen.

söndag 5 september 2010

Paul Mccartney Sgt Peppers - The End

Ögonblicksverk

Båten stävar ute på den iskalla sjön. Lastad med för mycket last en strålande vacker morgon. Avståndet från religen ner till vattnet knappt en decimenter. En gir och allt är över på några sekunder. Ögonblicksverket har skapat Ormsjö olyckan denna majdag för 74 år sedan.


Bilder från förr ger intryck på hur det var. Med berättelserans hjälp, egna minnesbilder om besöken i södra Västerbottens fjällvärld och den ståtliga minnesstenen på Dorotea kyrkogård kan man knyta an till sina rötter.

Min farfar var en av dem som var med att skapa rubriker i Sverige 12 maj 1936 när den stora flottningsolyckan inträffade tidigt denna morgon. Efter att kämpat i Västvattenbäcken med ett timmerbröte lyckades man fem på morgonen spränga loss den och hemfärden kunde anträdas. Bråttom var det, båten som normalt tar 16 personer blir snabbt överlast med 23 man, alla ville hem.

Tyvärr kom inte 14 av männen hem denna morgon.

Samtidigt som min farfar bärgas och de övriga förolyckade läggs på stranden nedför de som står och tittar ut över Ormsjön, som bilden visar, kondolerade Gustaf V. Samtidigt var det svarta rubriker i DN den dagen.

Ibland funder man på ögonblicksverkens betydelser. Hade inte olycka inträffat hade inte fars familj splitrats. Skulle vallpojken kommit till Sörmland om så inte skett? Troligen inte. Övrig släkt blev kvar fast de spreds över norra Sverige.

Historien har berättats för mig sedan barnsben. Hur stor den riktigt var förstod jag först när jag såg ett SVT program - Kamrater i livet - kamrater i döden. Ibland behöver man distans till familjehistorier.

Minnenas allé kan väckas på många olika sätt. Denna gång av frilansskribenten Mustafa Can som idag ger sin fjärde Sverigebild i SvD, Lokala förmågor. En berättelse om Dorotea ett samhälle med 2.900 invånare som av tradition alltid varit rött. Något hände med demokratin i Sverige när lokala partier ökat kraftigt. Så kraftigt att man börjar prata odemokratin.

Ett intressant fenomen att en enskild person kan få så stor genomslag i ett kommunalval så Västerbottens Folkblad skriver att något är ruttet. Och den arge skogsarbetaren ger uttryck för stämningen.

Den där Westerlund bestämmer allt och kör över alla. Vår kommun har inte varit betjänt av ett lokalt parti där egenmäktighet råder.

Någonstans här när Mustafa porträtterar kommunalrådet Mats-Erik Westerlund rinner minnena på. För han bor just i den by där olycka inträffade för så länge sedan. I nybyggarlandet där mina förfäder bröt marken på 1700-talet för att skapa sig och de sina en framtid. En framtid som varade fram till 60-talet när avfolkningen satte fart. Hann aldrig fråga far om det var den nybyggarandan som gjorde att han sökte sig bort till trakter där jobben fanns. Vill tro det, för det är oftast ögonblickverk som kastar om färdrikningen i livet.

lördag 4 september 2010

Nystartstillfälle

Skolverket kom med preliminära siffror på betygen från i våras. En favorit i repris, kunskaperna fortsätter att sjunka. Intressanta ur två synvinklar. Om det är sämre betyg beror det på att lärarna blivit bättre på att göra omdömen och sätta betyg. Troligen inte om man ska tro Skolinspektionens rapport 2010:12. Den andra att skolan fortfarande kör på i gamla ullstrumper och skyller allt på omständigheter utanför skolan som orsaken.

När utbildningsförvaltningen i Stockholm anger orsaken är det utomstående faktorer som fria skolvalet, boendesegrigationen och andelen nyanlända till Sverige som är förklaringen i SvD. En bild som reflexmässigt bekräftas av rektorer som tidningen talat med. Det konstiga är att ingen har funderat på det sätt skolorna lär ut kunskap. Uppenbart ser man inte bjälken i sitt eget öga. Utvärdering av den pedagogiska verksamheten tillhör inte precis skolans starkaste gren. Bristerna är stora på uppföljning och utvärdering. Lärare och rektorer har inte betygsstatistik i alla ämnen. För att lyckas med att hejda kunskapsfallet måste elevernas kunskapsmål ständigt följas upp, helst en gång i vecka.

Det pedagogiska samtalet är näst intill obefintilgt i svenska skola av idag. Lärarna är fortfarande kung i klassrummet, hur bara eller dålig h*n är som pedagog. Och det finns för få möjligheter att ta bort pedagoger som inte passar för det mycket krävande yrket.

Det finns trots allt hopp. I veckan hade Rapport ett inslag från Essunge kommun. En kommun som fick hicka när de såg att dom låg i botten på SKLs öppna jämförelser. Där tog man kraftag och har på två år vänt resultatet för eleverna så man ligger i topp.

Vad är hemligheten? Inte är det mer resurser, utan en medveten satsning att sätta eleven i centrum och faktiskt genomföra den pedagogiska utvärderingen. Ändrade arbetroller i arbetslaget så man oftast är två lärare i samma klassrum. En skakig upplevelse för många, men nu skulle ingen vara den utan.

Därför drar PJ Anders Linder i dagens ledare i SvD en rätt slutsats: "Man ska nog vara försiktig med slutsatsen att resultaten blir sämre ju fler lärare som finns i skolan, men något enkelt samband där kommunpengar alltid ger ökad kunskap hos svaga elever går inte att urskilja".  Det är precis pudelns kärna. Resurser är vikta men de ska prioriteras på rätt sätt och inte spridas ut som en tjock massa över kommunerna. Dessutom är risken stor med ökade resurser till kommunern, med löftet från staten att de ska satsas på skolan, försvinner upp i den stor kommunal penningsäcken. För att användas till annat än vad staten tänkt. Det är kommunernas politiker som har makten över pengarna och inte staten.

Därför är det absolut viktigare med kommunalvalet, det är där skolpolitikens genomförare finns. Och där är kunskapen om skolans uppdrag starkt begränsad hos nämndpolitikerna. En stilla nåd att bedja att de efter kommunalvalet den 19 september blir krav på utbildning av "hobbypolitikerna" så de har kunskap om vad som gäller för styrningen av skolan.

En intressant exposé från en förvaltningschef Mats Öhlins är hans inlägg om skolresultatet från Skolverket. Läs och begrunda det kommunala perspektivet. En förvaltning som har politiker som faktiskt har goda kunskaper om skolan dom är satta att förvalta, oavsett politiks färg och syn på riksplanet.

Skolan har ett gyllen tillfälle till nystart under detta läsår. Björklund och Alliansen har skapat förutsättningarna för att få en skola som ska leva upp till mål- och resultatstyrning genom nya skollagen. Om skolorna inte lyckas göra svägningen av supertankern kommer man att trampa igenom golvet på de lagregler som ska tillämpas från 1 juli 2011.

onsdag 1 september 2010

Tystnadens magi

Tystandens magi tycks var vanligt förekommande i Sverige. Kanske gick det på den tiden media satt på informationsövertaget. Kritik av landets lärosäten eller snarare dess professorer verkar inte vara populärt. De verka tro att de sitter på den absoluta sanningen.

I en artikel i SOS för professor Ingrid Carlgren ett resonemang om ökade klyftor kunskapsmässigt. Ur segregationssynvinkel och pedagogisk ämnesdediatik.

Bitvis tyckte underteckand att resonemanget hängde ihop. Dock haltade argumenten betydligt i vissa delar, men eftersom nättidningen valt att inte ta in kommentaren publicerar jag den här.

Undrar vad jag ska säga till detta som gått i den gruppindelade grundskolan med massor av valmöjligheter allt från språk, samhälle till teknik. Där fick nördar som jag möjlighet att göra just klassresan. I och för sig ett bra experiment där jag som arbetarungen gick i samma klass som direktörsdottern till en av stadens storföretag. En idyll som jag tror är befängd att försöka efterlikna i dagens enormt hårda kunskapskonkurrens.


Beträffande kunskapens sluttande plan gick den brant nedåt när det nya betygssystemet togs i bruk för 12 år sedan. Detta infördes, som även nya läroplaner, är ett totalt fiasko från statens synvinkel. Att släppa iväg ett nytt fritt system på HUR du undervisar kunde inte gå på annat vis än vad det gjorde. Idag betalar vi priset för den synden.

Även om man kan se att 1848 års folkskolas ”läroplan” och jämföra den med dem som kom 1994 är i stort identiska verkar det som om lärarutbildningen och lärarna befunnit sig i ett totalvakuum efter SÖs upphörande för tjugo år sedan.

Professionen har inte haft förmågan att lyfta sig från Lgr80.

Sedan är det ytterst befängt att säga att mål- och resultatstyrning gjort att kunskaperna förflackats.

Det är snarare en massiv okunskap i skolvärlden om dessa frågor, som gör att det ser ut som det gör. Lärosätena har inte lyckats förmedla en kunskap till blivande lärare hur de ska göra summativa och formativa bedömningar utan att lägga in sina personliga värderingar och bedöma ordning och uppförande istället för kunskap. När det inte gått som det ska med elevernas kunskap skyller man på eleverna när det istället är rektorer och lärare som borde ta sig en funderare om den pedagogik man tillämpar är den lämpliga. Den är på inte sätt huggen i sten utan måste ständigt utvärderas och förbättras. Det är precis det som är systematiskt kvalitetsarbete och ett lagkrav från 1 augusti 2010 med första tillämpning 1 juli 2011.

Så om den lilla vännen ska vara bilda är det nog lärarkåren och dess utbildare som måste se världen genom nya glasögon.
Är inte akademin ett ställe för fria tankar?

måndag 30 augusti 2010

Blir du bildad lilla vän?

Skolan är på tapeten i valtider, mer än vad opininsmakarna möjligen tänkt sig. En evig diskussion tycks var i vilken grad skolan bidrar till kommande generationer bildning för att föra samhället vidare. Christian Ottesen tar idag upp ämnet i SvD på sidan "Under strecket".

En betraktelse i många stycken intressant. Jämförelsen mellan 1842 års folkskolestadga och Lpf 94 är slående. Att bildningsuppdraget är lika då som nu. I 1842 års folkbildningsstadga:

"samhällets högre ändamål icke kunna vinnas om dess medlemmar lämnas åt råhet och okunnighet, så har Staten både skyldighet att vaka över och befordra folkbildningen, samt rättighet att av varje samhällsmedlem fordra åtminstone det kunskapsmått, varförutan han icke förmår inse sin bestämmelse eller rätt uppfylla sina plikter"
Formuleringen i Lpf 94:

"Huvuduppgiften för de frivilliga skolformerna är att förmedla kunskaper och skapa förutsättningar för att eleverna ska tillägna sig och utveckla kunskaper. Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet."
Formuleringarna är intressanta, att staten värnar om att skolan ska se till att utveckla samhället med väl fungerande människor och medborgare. En paradox som å ensida förhindrar att diktaurer utvecklas å andra sidan en utbildad befolkning som inte dansar efter överhetens pipa.

Det som kan bekymra en mest, om nu staten ska värna utveckling, är varför kunskapsresultatet är på ett sluttande plan sedan mätningarna började. Många förklaringar finns. Segregation, invandring, understimulerade elever, standardlösningar på de pedagogiska uppläggen, mm. Den största underlåtelsesynden står nog staten själv för. Staten har inte haft en effektiv uppföljningsapparat som vaktat att kommunerna följt sitt uppdrag. Kommunaliseringen har givit en skola som på inte sätt är likvärdig och levererar inte bildade elever som det en gång var tänkt.

I sin artikel tar Christian Ottesen upp en diskussion baserad på en forskningsrapport från Cliffordson om betygsinfationen och konkurrensen som orsaker till varför lärare sätter högre betyg än motiverat. Samtidigt som stridbara föräldrar styr och pressar lärare att sätta högre betyg på deras barn. Allt beror på skolpengen.

Fråga infinner sig snabbt: Är det makten över pengarna som gör att skolan presterar som den gör?

Nja, skulle jag vilja säga. Det är nog mera fundamental saker som gör att det ser ut som det gör i skolan. En skola där lärarnas kunskap om bedömning, betyg och analys är eftersatt. Där bedömningarna mer speglar hur elever uppför sig eller lämnar in uppgifter istället för att bedöma kunskapen efter uppsatta mål.

I alla verksamheter som producerar undermåliga produkter blir inte långlivad. Kvalitet i utförandet är en konkurrensfaktor. I den stund man får en ledande spelare i branschen är det en överlevnadsfråga. Fordonsindustrin är ett typ exempel på detta. Japanerna tog till sig kvalitetstänket och började förbättra i små steg. När de var ikapp och blev världsledane med hög kvalitet, ur kundens synvinkel, på bilarna var det bara för övriga världen att hänga på för att överleva.

Samma gäller i skolan. Ska skolan överleva som den samhällsutvecklar den varit allt sedan 1842 måste den åter övervinna det pedagogiska innehållet. Ett innehåll som ska vara likvärdig oavsett om du bor i Rosengård eller Danderyd. Skolan har sin chans nu att realisera sitt uppdrag genom tillkomsten av ny skollag, nya läroplaner och kursplaner.

Aldrig förr har skolan haft en platform att stå på som innebär att de kan lova: Hos oss blir du bildad lilla vän!